Troublemaker | o.r & f.s

Gillar du honom?

Hola, för det första så vill jag bara säga TACK TACK TACK för vi har nått 2,1k läsningar! Det är helt galet hur fort det går, läsningarna bara ökar och ökar och jag kan inte tacka er nog för det. Ju fler läsningar jag får, desto snabbare uppdaterar jag för när jag har många läsningar så motiverar det mig till att skriva mer och oftare. Så bara fortsätt läsa och glöm inte att sprida vidare boken om ni gillar den :D LOVE YOUUU <3

-Previously-

"Så, vad tyckte du?" frågade Semlan med sin förväntansfulla blick.

"Godare än i Göteborg i alla fall"

Hon log bara överlägset. Jag fattade inte hur det gick till, men det kändes helt fantastiskt att ha en vän igen. En vän som inte dömde mig, som inte brydde sig om du-vet-vem dramat. Det var så skönt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Så, har du hittat nån snygg kille än eller?"

"Men tyst med dig" svarade jag och slog till henne lätt på armen.

Semlan skrattade och vi gick över till vänstersidan på trottoaren.

"Nejmen seriöst, finns den nån du tänker på?" hon blinkade med ena ögat och jag bara ignorerade hennes blick och fortsatte framåt. "Hanna?"

"Men jaaa..?"

"Svara miiig"

"Alltså jag vet inte... Nja... Kanske" jag kunde inte hålla in léendet som snabbt spred sig i hela ansiktet.

"Aww, du rodnar!" kved hon.

"Gör jag ju inte" jag täckte ansiktet med ena handen och tittade bort.

"Vem är han? Är han snygg? Är det någon i vår klass?" hennes frågor tog aldrig slut.

"Han heter Felix, JA han är snygg och JA han går i vår klass...." bara tanken av honom gjorde att jag rodnade ännu mer.

"Jaså han! Visst är han söt?! Det är ju han som är 1/4 av The Fooo" hon blev alldeles stirrig.

"Okej haha ta det lugnt, jag gillar han okej? Inget mer med det"

"Jovisst" fnittrade hon.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Semlan hade precis gått hem från mitt hus, hon hjälpte mig att möblera om i mitt rum och fixa i ordning allt övrigt. Jag hade en egen liten balkong med utsikt över Stockholm och en del av havet, helt underbart var det här.

Nu när jag hade en kompis också så kunde jag inte vara lyckligare. Typ.

Jag visste att jag saknade Felix, jag saknade... Du-vet-vem. Jag ville bara inte erkänna det. Jag saknade kärleken, ömheten, känslan att vara älskad. Att ha någon som bryr sig om en, som alltid finns där. Som man kan krama när allt känns jobbigt. Jag behövde det, det visste jag, men jag förtjänade inte det. Inte så som jag hade betett mig mot du-vet-vem.

Jag gick ut från mitt nystädade rum för att hämta en macka i köket. Det fanns bara en våning i detta huset men det kändes mycket smidigare istället för att behöva gå i trappor hela tiden.

Jag bredde en skiva bröd med smör och tryckte in den i munnen. Den var ganska torr men jag bara tuggade och svalde, den mättade rätt så mycket ändå. Sedan halvsprang jag tillbaka till mitt rum för att ta fram lite kläder till imorgon och så.

När allt var klart så slängde jag mig ner på sängen och pustade ut. Det hade varit en lång dag och tankarna snurrade i huvudet. Jag gjorde mig klar för att sova, borstade tänderna, tvättade bort sminket osv. Sedan lade jag mig i sängen och drog upp täcket till öronen. Jag ville bara komma bort från allt, bort från Göteborg, bort från mina gamla vänner. Bort från mina misstag, men framför allt - BORT från du-vet-vem. Jag saknade honom så det var inte klokt, mitt hjärta slets i bitar bara jag tänkte på honom. Sedan hade jag ju Felix, men varför skulle han vara intresserad av mig så som jag behandlade honom? Mitt i allt kaos hade jag ju Semlan, åh Semlan.... Hon var allt jag behövde. Just nu i alla fall.

~Morgonen därpå~

Regnets duggade mot sovrumsfönstret ihop med alarmklockans tjutande väckte mig ur min djupa sömn. Jag var så trött igår, jag tror att jag fällde någon tår också.

Jag saknade mitt gamla liv på något sätt, samtidigt ville jag bara glömma och börja om. Men just nu orkade jag inte bry mig om det så jag steg upp och klädde på mig kläderna som jag förberett igår.

Jag hade valt ett par tajta jeans och en långärmad stickad tröja. När kläderna var på så satte jag i sladden till locktången.

När håret var lockat så sminkade jag mig, borstade på mascara och drog en eyelinerlinje. Jag orkade inte göra för mycket så jag lät det vara så.

När allt var klart så drog jag ut i köket men ångrade mig genast, jag var inte hungrig så varför ens försöka äta?

Jag vände mig om och gick tillbaka till mitt rum igen för att gräva fram mina vattentäta stövlar och kolla min mobil som jag glömt ta väck från laddning. Jag ställde stövlarna vid dörröppningen för att inte glömma dem och sedan drog jag ut sladden till mobilen. Jag såg att det fanns några nya tweets, men en tweet fångade min uppmärksamhet.

Från: @FelixSandman

Ohh girl you´re shining like a 5th avenue diamond. #InLove?

Wtf? Vadå #InLove? Har han gått och kärat ner sig i någon annan nu? Alltså han var ju bara för mycket, den hashtagen slet sönder mitt hjärta. Vänta, va? Varför blev jag sur för att han skrev så? Visst, jag kanske gillar honom och så men han har ju faktiskt rätt att gilla vem han vill. Fy vad tramsig jag är.

Frågetecknen susade runt i mitt huvud men jag hade inga svar. Jag måste helt enkelt ta reda på dem själv.