Troublemaker | o.r & f.s

Besök

Hejsan! Jag har en bra feeling om denna berättelsen nu, det kommer trappas upp allt mer ju längre in i historien vi kommer :) Som sagt så får ni kika EllensWriting (är inte min privata kik) för frågor, tankar, förslag om händelser osv. Allt som rör Troublemaker helt enkelt :D För övrigt så är jag ledsen för att jag bytte omslag på boken men den gamla försvann och jag får inte tillbaka den så ja.. Har suttit och gjort en ny. Är inte precis särskilt nöjd med den men ja. x)

-Previously-

''Semlan! NEEEJ!'' kved jag, hon hade gett sig på mig och kittlade mig så mina ögon nästan ploppade ut ur huvudet.

''Mohahaha'' hon gav mig ett peddosmajl men slutade tvärt. ''HANNA''

''Va vadå?'' jag satte mig upp på sängen från golvet.

''Titta ut genom fönstret!''

''Vadå... F-FELIX?!'' Felix kom gående utanför min gata och stannade vid porten till vår byggnad.

''Vad gör han här?!'' frågade Semlan förtvivlat men ändå med en smula förväntan.

''JAG VET VÄL INTE?! VAD SKA JAG GÖRA?'' skrek jag hjälplöst.

Han gick in genom porten, sedan försvann han. Vi sprang genast ut ur mitt rum och ut till hallen, det var någon som gick i trapphuset.

Efter ett par minuter stannade stegen utanför min dörr, jag och Semlan stod förtvivlade på andra sidan.

Han plingade på dörren, och jag och min bästa vän tittade panikartat på varandra.

~~~~~~~~~~~~~~

Dörrklockan ringde än en gång och paniken växte sig större och större inom mig.

''Hanna öppna bara!'' väste Semlan så tyst hon kunde för att inte Felix skulle höra henne. Jag hade inte så mycket att välja på.

''Okej... Göm dig i mitt rum och kom INTE tillbaka hit förrän jag säger till okej?'' viskade jag och hon nickade och tassade iväg mot mitt rum igen.

Jag samlade mod och tog ett djupt andetag innan jag till slut öppnade dörren.

Jag mötte Felix's blick och han tryckte ner händerna i fickorna.

''Ehm... Hej Hanna''

''Hej...''

En pinsam tystnad spred sig.

''Eh jo alltså jag undrar om... Om du har gjort... Dina läxor?''

Jag frös till. Okeej..? Varför skulle han undra något sånt?

''Nej... Vadå då?'' jag mötte hans blick än en gång.

''Jag undrar bara... Om du vill komma hem till mig imorgon, jag behöver lite hjälp med mina''

Då dök minnet av senaste gången jag hjälpte honom med läxorna. Det var då allt hände...

-Flashback-

"Okej... Så först är det denna sidan med bråk, procent och sånt shit" suckade han.

"Jaha..." Jag betraktade talen. "Vi kan börja med tal 32. Vad är 4/8 i procentform?

"Jag venne" sa han kort. "Ingen aning"

"Felix, du försöker ju inte ens" jag slog mig ner på stolen bredvid honom. "4/8 är detsamma som 1/2, och vad är det i procentform?"

"50% väl?"

"Japp" jag log och han skrev ner svaret i sin skrivbok.

"Du förresten..."

"Jag vet att du inte ville ha hjälp med matten Felix" jag visste att han ville prata.

Han log svagt och tittade ner i golvet. "Ja... Jag vill prata"

Jag mötte hans blick. "Prata på"

"Okej, så... Ehm... Jo alltså jag typ... Jag kanske.... Typ... Kind of gillar dig"

-Slut på flashback-

Jag log åt minnet samtidigt som mitt hjärta slets itu åt två olika håll. Den ena delen mot du-vet-vem, den andra mot Felix.

"Jo visst, okej" log jag. Han log tillbaka.

"Bra, jag kan berätta när du kan komma imorgon i skolan" och med det så vände han sig om och gick.

Jag stod kvar som förstenad. Vad hände precis?

Jag hörde steg komma springandes bakom mig så jag vände mig om och mötte Semlans blick.

"Vad sa han?"

"Alltså... Han ville att jag skulle komma hem till honom och hjälpa till med läxorna"

Semlans haka föll ner till golvet. ''VA?!'' utbrast hon.

''Jaa... Och jag sa ja''

''VAAA?!''

''Yep...''

Jag kunde inte riktigt bedöma utifrån Semlans ansiktsuttryck vad hon tyckte om det.

''Hanna... DET ÄR JU UNDERBART'' tjöt hon. ''Du gillade ju han också!''

''Ja men...'' jag avbröt mig själv. Jag kunde inte berätta att jag kysst honom innan. Inte än.

''Ja men vadå?''

''Inget'' sa jag kort och gick förbi henne och in i mitt rum.