Troublemaker | o.r & f.s

Eh... Hej..?

Häjj allihopa! Jag hoppas ni gillar novellen hittills, och jag är ledsen att killarna inte kommit in än. Men jag lovar att de kommer in snart... ;)

Jag vaknade av att väckarklockan pep så jag nästan blev halvt döv på ena örat. "Hanna! Är du uppe än?" skrek mamma från nedervåningen. "Jaaaa!" skrek jag tillbaka, jag lät typ som en gammal gubbe.

Jag hörde mamma skratta åt min morgonröst och så tonade skrattet bort när hon gick någon annanstans. Jag satte mig upp i sängen och slängde iväg väckarklockan i väggen. Den tystnade genast. Tack och lov...

Jag ställde mig upp och tog på mig ett par slitna jeans och en svart magtröja som det stod 'SWAG' på. Jag plattade håret, sminkade mig och gick ner för trappan.

"God morgon gumman" sa mamma, seriöst 'gumman'?

"Mamma, jag är 15 år, inte 10" sa jag rått. Jag ångrade mig lite men hon måste fatta att jag inte är hennes lilla knähund längre. Jag klarar mig själv.

''Okej okej, förlåt Hanna" sa hon, hon verkade inte ta illa upp tack och lov. Jag bara log och satte mig ner vid köksbordet och mamma tog fram frukost.

Efter att jag ätit klart så tog jag på mig skinnjackan, mina vita slitna converse och hängde väskan över axeln. Jag öppnade ytterdörren och sa hejdå till mamma innan jag satte mig på bussen och åkte till skolan.

Färden dit tog ca 10 min då jag bodde utanför Göteborg och skolan var nästan i centrum.

(OBS! Jag har ingen aning om hur det ser ut i Göteborg IRL men jag låtsas bara för er viktigpettrar som tror ni vet allt ;))

När jag var framme så mötte jag upp tjejerna utanför kapprummet och vi gick in tillsammans. Våra skåp var bredvid varandra, alldeles nerklottrade med The Fooo klistermärken och bilder. Vi var proud Foooers liksom.

Jag tog av mig ytterkläderna och skorna och tog väskan över axeln igen. Jag väntade på de andra och vi gick in i vårt klassrum som av någon anledning var upplåst redan, klockan var 08.15, vi började 08.30.

I klassrummet satt man två och två, jag brukade sitta med Mihna men hon satte sig bredvid Amanda idag. Frida satte sig bredvid Iris, en annan tjej som var ganska populär. Eller rättare sagt så var det Iris som släpade dit Frida bredvid sig. Suck...

"Okej, elever! Sätt er ner, ordning i klassen!" ropade vår mattelärare Karin. Jag var helt borta i mina dagdrömmar som vanligt så jag märkte inte att skolan började.

"Idag vill jag meddela att en ny elev har börjat i denna skolan idag, han ska gå i denna klassen" sa hon. Så det var alltså en kille. "Han kommer alldeles strax och ska presentera sig själv för er-" Karin avbröts av att klassrumsdörren öppnades. In steg en tonårskille, mellanlång, mörkt hår och bruna ögon. Han såg precis ut som... Som....

"Välkommen hit! Du kan väl presentera dig själv?" sa Karin förväntansfullt. "Visst" sa killen, alltså jag svär att han såg ut precis som..

"Jag heter Omar Rudberg och jag bor utanför Göteborg. Jag tycker om att sjunga och dansa, jag har dansat sen jag var väldigt liten" sa han. Vänta... OMAR RUDBERG? ALLTSÅ DEN OMAR RUDBERG?! Det kunde inte vara sant! Alltså det kunde ju inte vara han...!

"De flesta kanske känner mig från en pojkgrupp jag är med i, The Fooo" fortsatte han, då slog det mig. Omar Rudberg ska börja i min klass.

"Omar, du kan ju sätta dig bredvid Hanna där borta" sa Karin med ett léende. Jag svär att hon visste vilken stor Foooer jag var.

Omar bara log och gick mot mig. Han slog sig ner bredvid mig och gav mig ett léende. Alla glodde på mig, på han. Sedan på mig igen. Jag ville inte visa att jag var en galen Foooer så jag försökte mitt allra bästa att hålla mig lugn. Amanda, Mihna och Frida glodde på mig med värsta kärleksblickarna. Jag kunde fortfarande inte fatta att Omar skulle börja i min klass.

"Hej!" sa Omar glatt till mig när alla börjat räkna i matteböckerna. Jag skakade. "Eh... Hej..?" svarade jag, det kom nästan ut mer som en fråga. Jag såg rätt in i hans ögon och jag såg att han märkte min nervositet.

"Du behöver inte vara nervös, tänk dig bara att jag är en helt normal person" sa han. Han hade denna gnistan i ögat som jag kunde betrakta i evigheter. Jag var helt borta i hans ögon när jag kom på att jag inte svarat honom än.

"Nejdå, jag är lite chockad bara" sa jag osäkert, liksom hur ska man reagera när ens största idol aka världens snyggaste kille kommer in i klassrummet och ska börja i ens klass?

Han bara skrattade och började räkna i sin nya mattebok. Hans skratt var det finaste ljud jag någonsin hört. Resten av mattelektionen bestod av panikattacker jag försökte hålla för mig själv så Omar inte skulle upptäcka dem, det var väldigt svårt men jag lyckades på något konstigt sätt.

När lektionen var slut så gick jag ut med väskan över axeln som vanligt. Direkt när Omar kom utanför klassrummet blev han omringad av elever, mest tjejer, som skrek och ville ha autografer. Jag kunde inte låta bli att bli lite sur för alla tjejer som ville ha hans autograf, puss på kinden osv.

När Omar var utom synhåll så hoppade Amanda, Mihna och Frida direkt på mig med massa frågor. "OMG! Alltså tänk er att Omar Rudberg har börjat i vår klass!" skrek Mihna som fangirlade så det var inte klokt. De andra tjejerna skrek, inklusive jag, jag kunde verkligen inte fatta det. Helt galet!