Troublemaker | o.r & f.s

Let's rita :D

Jag har märkt att mina kapitel är extremt korta så jag lovar att de ska bli mycket längre! För övrigt så vill jag bara tacka för den extrema ökningen av läsningar som jag fått de senaste dagarna, över 1k och det går hela tiden framåt! Det känns bra att ni verkar gilla min bok, ni får (som alltid) sprida vidare boken om ni tycker att den förtjänar det :)

-Previously-

Han mötte min blick med en seriös min. ''Jo... Du vet igår?''

''Aa?''

''Tja.... Jag gillade det. Dig. Jag gillar dig'' stammade han, hans 'plan' som jag förutsatte att han hade krashade totalt. Hans plan att spela cool.

''Felix... Jag...'' han tog min hand försiktigt, som om jag vore en liten docka som lätt gick sönder. ''Jag... Gillar dig med.... Verkligen''

Lyckan som sken igenom hans ögon gick inte att missa.

''Ska vi... Försöka då?''

Jag tvekade inte en sekund.

Jag log, ''okej'' blev mitt svar, han log ännu större och pussade mig snabbt på kinden.

Jag kände rodnaden leta sig upp för mina kinder.

''Felix och Hanna, är ni redo då?'' Max dök upp bredvid oss.

Vi tittade på varandra, nickade och ställde oss upp.

~~~~~~~~~~~~

How many times do I have to tell you

Even when you're crying you're beautiful too

The world is beating you down but I'm around by every move

You're my downfall you're my muse

My worst distraction my rhythm and blues

Och så fortsatte vi genom hela låten ända tills den var slut. Alla tittade storögt på oss och ställde sig upp, följt av en enorm applåd.

Busvisslingar ringde i salen och till och med Max klappade händerna på sitt 'ordinära' sätt. Jag och Felix tittade lite förvånat på varandra och började skratta. Hans skratt var så.... Fantastiskt.

-----------------

''Så Hanna, vill du hänga med mig till stan efter skolan?''

Jag tittade glatt på Felix. ''Visst''

Han gav mig sitt heta léende som bara han kunde. ''Jag smsar dig sen'' och med det reste han sig och gick iväg till några andra killar som stod längre bort.

Jag satt kvar och stirrade tomt ut i luften. Han gillar mig...

''Så! Hur gick det?!'' Semlan dök genast upp och blockerade min syn. Hennes léende sträckte sig från hennes ena öga till det andra.

Jag höjde sarkastiskt ena ögonbrynet, fast jag kunde inte hålla tillbaka glädjen längre.

''Han vill ses efter skolan!''

Semlan skrek sitt tinnitus-skapande skrik och vi hoppade runt som två stuckna grisar. Då kom jag på - Felix och hans kompisar!

Jag vände snabbt blicken och tittade panikslaget åt hållet där Felix och hans kompisar stod, tack och lov stod de inte kvar. Jag pustade lättat ut.

''Vadå?'' frågade Semlan och tittade på samma håll som jag tittade. ''Vad är det?''

''Ehm... Inget'' jag log lite och greppade snabbt tag om hennes arm. ''Kom! Vi går och... Ritar''

Hon tittade på mig med en 'seriöst?' blick och brast ut i skratt. Ändå hängde hon med mig utan att säga ett ord.