Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 34

8 september 2018
Alinas perspektiv

Det plingar på dörren och när jag öppnar dörren står Dante där med mina favoritblommor i handen. Direkt när han ser mig ger han mig blommorna. Vi båda tittar på varandra och börjar le. När jag tittar in i hans blåa ögon är det som att jag nästan drunknar i dem.

Jag sätter blommorna i en vas med vatten innan jag klär på mig jacka och skor. Vi går ut och jag stänger och låser dörren efter oss.

"Är det bra?" frågar Dante när vi går nerför trappan.

"Ja, det är klart. Jag är ju med dig nu. Är det bra med dig?" svarar jag och tittar leendes på Dante. Dante tittar på mig, skrattar och skakar på huvudet.

"Vem är det som är klyschig nu då? Det fantastiskt med mig" svarar Dante och knuffar till mig lite löst.

"Vadå? Får du vara klyschig så kan väl jag också vara det. Dessutom är det ju sant" svarar jag och låtsas som att jag inte vet vad han pratar om. Dante bara tittar leendes på mig och skakar på huvudet.

"Vart ska vi äta?" frågar jag när vi har satt oss i bilen och börjat åka.

"Det får du se" svarar Dante och ler hemlighetsfullt.

Vi sitter och lyssnar på radion och jag tittar ut genom fönstret för att försöka lista ut vart vi är på väg. Helt plötsligt känner jag blickar bränna i nacken.

"Vad är det?" frågar jag förvirrat.

"Du är så sjukt vacker" svarar Dante.

"Du är inte så tokig du heller. Du har till och med skjorta, det händer typ aldrig" svarar jag.

"Precis, så känn dig speciell" svarar Dante skämtsamt och skrattar.

Strax därefter svänger Dante in på en parkering. Vi kliver ut ur bilen och går mot en restaurang. När vi står utanför restaurangen ser jag att det är en italiensk restaurang.

"Italienskt alltså?" frågar jag och tittar halvt skeptiskt på Dante.

"Ja, jag måste ju fortsätta på alla klyschor" svarar Dante och ger mig ett skämtsamt leende.

"Vadå ska vi dela på spagetti också eller?" frågar jag ironiskt.

"Ja, kan vi väl" svarar Dante oskyldigt och jag ger honom en blick som säger 'är du seriös?'. Vi går in genom dörren och Dante går fram till hovmästaren.

"Bord för två, Lindhe" säger Dante till honom. Han tittar upp på oss och visar att vi ska följa efter honom. Vi ser att vi har ett litet avskiljt bord. Vi slår oss ner och får menyerna.

"Vad ska du ha?" frågar Dante samtidigt som han läser sin meny.

"Hm... vi skulle väl dela på spagetti" svarar jag och ger Dante en busig blick. Han bara skakar på huvudet.

"Nej, men jag tror jag ska ta en pizza" svarar jag mer allvarligt.

Kyparen kommer och frågar om vi är redo att beställa. Vi svarar att vi är det.

"Jag skulle vilja ha en margherita och en cola, tack" säger jag och stänger menyn.

"Jag vill också ha en margherita och en fanta, tack" säger Dante och tittar på kyparen. Kyparen går iväg.

"Ingen pasta?" frågar jag Dante.

"Ingen pasta" svarar han.

Vi sitter och pratar lite om bandet och om Elvira och Fabian medan vi väntar på maten. När maten kommer hugger vi genast in.

"Det här var den godaste pizzan jag någonsin har ätit!" utbrister Dante.

"Jaa verkligen! Jag håller med" svarar jag. Vi fortsätter äta under tystnad.

När vi har ätit klart betalar vi, eller ja Dante betalar, och går iväg mot bion.

"Vad ska vi se för film?" frågar jag exalterat.

"Mamma Mia tänkte jag" svarar Dante och ler. Vi går till biografen vid Hötorget. När vi kommer in i foajén går Dante direkt och köper dricka och popcorn.

"Jag köpte bara en popcorn. Jag tänkte att vi kunde dela" säger Dante när han kommer tillbaka till mig.

"Är du säker på att du verkligen vill det? Jag kan nog spara lite åt dig" svarar jag skämtsamt och skrattar.

Vi går och visar våra biljetter och går därefter in till biosalongen. Våra platser är längst bak. Dante sitter till höger om mig. Precis när vi sätter oss börjar reklamen. Jag sticker ner handen i popcornen. Jag känner att min hand inte är ensam där. Min och Dantes hand snuddar vid varandra. Jag och Dante tittar på varandra och ler.

Därefter börjar filmen och våra blickar vänds mot filmduken. Ganska snabbt känner jag att Dante lägger armen runt mig, så jag lägger huvudet mot hans axel. Han lägger sin högra hand i min vänstra hand och så sitter vi under resten av filmen. I slutet av filmen börjar jag gråta. Dante ser det och släpper min hand för att torka bort mina tårar.

När filmen är slut går vi ut. Eftersom det fortfarande är ganska behagligt ute bestämmer vi oss för att ta en promenad. Vi går där hand i hand förbi Sergels Torg, genom Kungsträdgården mot vattnet. Sen går vi där längs vattnet och tittar på månen som speglas i vattnet. Hela kvällen är så romantisk och mysig. Jag känner att jag kan stanna där för evigt. När vi kommer till hamnen ställer vi oss och håller om varandra och bara tittar på vattnet och alla båtar.

"Här skulle jag kunna stanna för alltid" säger Dante. Jag vänder huvudet uppåt och tittar leendes på honom.

"Jag med" svarar jag och han ler och stryker mitt hår ur ansiktet.

"Du ska veta att du gör mig så otroligt glad och jag mår så bra med dig" säger Dante och tittar rakt in i mina ögon. Det känns som att han tittar rakt in i min själ.

"Kan bara säga detsamma. Och det har jag känt ända sedan den där natten i Gävle och du såg mig som bara ännu ett fan" svarar jag och möter hans blick.

"Ända sedan den natten har du varit mer än bara ett fan" säger Dante och ler.

Helt plötsligt börjar det blåsa riktigt kyligt. Vi tar det som ett tecken på att vi ska gå till bilen igen.

"Where to miss?" frågar Dante när vi har satt oss i bilen och tittar frågandes på mig.

"To the stars" svarar jag och skrattar . "När jag blundar kan du lova då att gasa, vi åker vart vi vill och vi behöver inte karta" svarar jag mer allvarligt.

"Jag ska alltså bara köra?" frågar Dante.

"Ta mig bara någonstans" svarar jag och blundar. Men det tar inte lång stund innan jag öppnar ögonen igen. Jag tittar på Dante som så koncentrerat fokuserar på vägen. Jag tar in varenda detalj av honom.

"Jag vet att jag är snygg, men du behöver inte göra det såå tydligt" säger Dante och avbryter mig i mina tankar. Jag bara skrattar och skakar på huvudet. Vi åker runt en stund. Vart vi åker vet jag inte, men det spelar egentligen ingen roll. Det enda jag bryr mig om är att jag får spendera tid med killen som jag är hopplöst kär i.