Kapitel 40

1.3K 28 12
                                    

27 september 2018
Dantes perspektiv

Jag, Noel, Axel och Ludwig är på Arlanda. Vi ska åka iväg på lite välförtjänt semester. Det ska bli så otroligt skönt att bara komma iväg och chilla. Inga måsten eller någonting. Bara vi fyra och Paris. Det var Ludwig som bestämde att vi skulle åka till Paris, han har tydligen blivit kär i staden enligt honom själv. Men jag tror det snarare är personerna som finns där som lockar mer.

Vi har checkat in våra väskor och har gått igenom säkerhetskontrollen. Nu ska vi bara leta vår gate.

"Vi ska häråt" säger Ludwig och börjar gå åt vänster.

"Är du dum?! Skylten visar ju häråt" utbrister Axel och pekar åt höger.

"Men nej! Vi ska häråt" svarar Ludwig och fortsätter envisas med att vi ska till vänster.

"Men Ludwig, det står ju att gate 9-15 är till höger och vi ska till gate 13, så vi går däråt nu. Kom!" säger Noel och försöker styra upp allt. Vi börjar gå mot höger och det märks att Ludwig är tjurig. Han och Noel går bakom oss och jag ser hur Noel lägger armen runt hans axlar och säger något. Det är bara Noel som kan hantera Ludwig när han är på sitt värsta humör.

Vi går och sätter oss vid gaten och Axel går och köper kaffe till sig själv, Noel och Ludwig. Jag känner inte för att dricka kaffe just nu.

"Är ni taggade på semester?" frågar jag när Axel kommit tillbaka. Jag får bara hummanden till svar samtidigt som de sörplar i sig kaffet. Det ser ut som att kaffet verkligen är varmt. Eftersom mina vänner är så tråkiga bestämmer jag mig för att se om Alina är mer social.

Jag 10.03
Är du vaken?

Alina 👼🏻❤️ 10.05
Ja, är på jobbet :)

Jag inser ganska snabbt att Alina är upptagen med jobb, så mitt fokus återgår till de tre killarna som sitter runtomkring mig. Helt sjukt ändå att vi inte bråkar mer än vad vi gör. Vi är ju så sjukt olika.

Flygresan gick ganska fort och vi är nu framme i Paris och ska försöka ta oss till hotellet.

"Vi har ju gått runt länge, hittar du ens?" utbrister Ludwig åt Noel som kollar på gps:en vart vi ska.

"Men hitta bättre själv då, om du nu är bättre på det!" svarar Noel irriterat tillbaka.

"Ge mig adressen så ska du se att jag hittar" svarar Ludwig och knappar in adressen.

"Du hittar ju inte heller" säger Noel irriterat när vi har gått i ytterligare 45 minuter utan att hitta hotellet.

"Käften" svarar Ludwig.

"Titta! Där är ju hotellet! Vi har typ gått runt det i en och en halvtimme utan att se det" säger Axel och pekar på hotellet. Vi går dit och checkar in.

"Noel och Ludwig ni tar ett rum så tar jag och Axel det andra" säger jag när vi kommer till rummen. Som tur är så ligger de bredvid varandra.

"Jag tänker inte dela rum med honom!" säger Noel argt och pekar på Ludwig. Jag och Axel tittar på varandra och suckar.

"Vad fan har hänt med er?!" frågar Axel.

"Inget, jag tänker bara inte dela rum med Ludwig" svarar Noel nonchalant och det går att höra irritationen i hans röst.

"Okej, jag delar med Ludwig så får du dela med Axel" svarar jag och suckar. Varför är de tvungna att bråka nu när vi skulle ha semester och bara njuta?!

"Vi lämnar våra saker på rummen så går vi och äter sen, det verkar som att det behövs" säger Axel och vi går in på rummen.

"Ey bror, vad är det med dig och Noel?" frågar jag lugnt så fort vi har stängt dörren till vårt rum.

Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante LindheHikayelerin yaşadığı yer. Şimdi keşfedin