Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 4

...Dante.

Han, Fabian, Marco och Greven kommer gående mot oss med varsin langos.

"Gå fram till honom nu då" säger Sofia och sätter sig på en bänk.

"Men det känns ju sjukt awkward" svarar jag.

Precis då sätter sig killarna på andra sidan bänken. Mina vänner försöker övertala mig att gå fram. Men samtidigt är det en massa fiskmåsar som flyger runt våra huvuden. Det är sjukt obehagligt.

"Jag pallar inte vara här mer, det går ju fan inte att sitta här. Jag går och sätter mig under tak" säger Dante och börjar gå mot Wayne's uteservering.

"Vad är det här, är det nå jävla Skansen eller?" utbrister Fabian samtidigt som han och de andra följer efter Dante.

När de är på väg mot Wayne's kommer Axel gående över vägen. Jag hinner reagera på att han tydligen inte hade gått till hotellet (som jag trodde) och att han är jättefull. Han går och sätter sig med de andra. Precis då kommer Noel gåendes med en tjej mot de andra också.

"Gå fram nu, titta de sitter ju helt själva så passa på nu" säger Sofia.

"Men då får någon av er följa med" svarar jag.

Det slutar med att Bianca följer med mig mot killarna. Men när jag kommer fram ser jag att Dante och alla andra som köpt langos sitter och äter för fullt medan Noel och Axel står och pratar om något. Jag vill inte störa, så jag går runt i cirklar. Det måste ha sett jättekonstigt ut om någon såg mig, men där och då tvekar jag på om jag ska gå fram eller inte.

Men jag kommer snabbt fram till att jag kommer ångra mig grovt om jag inte går fram. Så tillslut har jag samlat tillräckligt med mod för att gå fram. Jag "hoppar" fram till staketet som är runt borden och där Noel och Axel står på varsin sida.

"Noel, Axel, jag ville bara säga att ni var grymma idag!" säger jag samtidigt som jag tar tag i staketet.

"Tack! Vad glad jag blir" svarar Axel.

Noel som står vänd med ryggen mot mig vänder sig om.

"Tack! Vad kul att du gillade det" säger han och slår sig för bröstet.

"Det är härligt att vara tillbaka här" fortsätter han sedan.

"Jag ska se er nästa vecka också" säger jag.

"Jaha vart då?" frågar Noel och tittar på mig.

"I Sundsvall" svarar jag och jag kan nästa svära på att mina ögon tindrar för att jag är så lycklig.

"Jahaa vad kul" säger Noel då.

"Ja, det är min födelsedag då" säger jag.

"Grattis i förskott" säger Axel.

"Jag hoppas du får en underbar födelsedag" säger Noel.

"Ja, jag ska ju se er" svarar jag lite skämtsamt.

"Men säg inte så... jag blir ju generad..." säger Noel och ler stort.

"Vad heter du?" frågar han sen.

"Alina" svarar jag.

"Trevligt att träffas, jag heter Noel" säger han och sträcker fram handen.

"Jag heter Axel" säger Axel också.

I mitt huvud tänker jag att jag redan vet det och att de borde ha vetat att jag vet eftersom jag sa deras namn för att få deras uppmärksamhet innan jag började prata med dem. Men jag säger inget om det. Sen vänder sig Axel om och börjar prata med tjejen som Noel hade med sig istället.

"Får jag ta bild med er?" frågar jag Noel istället.

"Självklart! Jag vet inte vart Axel tog vägen dock" svarar Noel.

Bianca som hela tiden har stått en bit bort och tittat på kommer fram och tar bilden på mig och Noel.

"Kan vi ta en selfie också?" frågar jag Noel.

"Javisst!" svarar han.

"Du får ta den" säger jag .

Sen frågar Noel vad Bianca heter och så tar de en selfie också.

"Jag ser ju ful ut" säger Bianca när de har tagit bilden.

"Nej, ni båda är ju jättefina" säger Noel.

Bianca går iväg till Sofia och Adriana och lämnar mig kvar med killarna. Jag går då till Axel och säger:

"Axel, får jag ta bild med dig också?"

"Absolut" svarar han.

Samtidigt som vi tar bilden hör jag Noel säga:

"Det här är Hanna och vi ska ligga ikväll"

"Va?" svarar Hanna.

"Ja, vadå? Ska vi inte det?" frågar en Noel med en halvt besviken röst.

Jag inser snabbt att jag nog har hört något som jag inte borde ha hört, men lägger inte så stor vikt vid det.

"Får jag ta bild med dig också Dante?" frågar jag istället.

"Javisst" svarar han och ställer sig upp från bänken som han sitter på. Han kommer fram mot staketet där jag står och går runt det.

"Fryser du inte?" är det första han säger till mig.

"Nej, det är inte kallt. Det var kallt tidigare, men inte nu. Det var varmt därinne" svamlar jag fram, för jag blir helt ställd av hans fråga.

"Du är sjuk, till och med jag fryser ju" svarar han. Han har på sig sin svarta Supreme-hoodie.

"Du får ta bilden" säger jag.

"Då byter vi sida" svarar han och snurrar runt mig.

"Ja, vilken är din bästa sida?" frågar Hanna.

När han tar bilderna börjar han le mer och mer, vilket gör att jag också börjar le mer och mer. Det slutar med att vi båda står och ler som två fån.

"Ni var grymma idag" säger jag när vi har tagit bilderna.

"Tack så mycket" svarar han.

"Jag ska se er nästa helg också"

"Jaha, vart då?" frågar han.

"I Sundsvall, det är även min 21-årsdag då" svarar jag.

"Jaha där ser man, du kanske får ett grattis då också" säger han och highfivar mig.

"Ni får ha en trevlig kväll" säger jag sedan och går iväg som världens lyckligaste tjej, som just har träffat tre av hennes fyra favoriter.

Direkt när jag kommer tillbaka till mina vänner kommer Adriana fram och kramar mig. Jag tror att dom ser att jag svävar på moln.

Bianca och Adriana bestämmer sig för att köpa mat i en korvkiosk och sedan går jag och Sofia hem till mig, för då har vi börjat frysa rejält.

När vi kommer hem tvättar vi av oss sminket, byter om till sovkläder och borstar tänderna. Sedan lägger vi oss i sängen för att sova. Men jag kan inte somna, för jag ligger bara och tänker på kvällen och på hur obeskrivligt lycklig jag är.

Men tillslut lyckas jag somna ändå.