Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 45

9 november 2018
Alinas perspektiv

Det plingar på dörren och Dante går och öppnar. Noel kommer in genom dörren och kommer fram och ger mig en kram där jag står i köket. Han har även med sig några påsar från Systembolaget. Han ställer in allt i kylskåpet innan han går till de andra i vardagsrummet.

Idag ska vi ha en myskväll hos mig. Jag vet inte varför vi alltid hamnar hemma hos mig, men det är antagligen för att jag är den som har störst lägenhet av oss som bor i stan och som bor själv. Nästan hela gänget är samlat. Jag står och fixar det sista innan maten är klar. Vi gjorde det enkelt så vi ska äta tacos idag.

"Vad ska jag duka med?" frågar Dante när han kommer in i köket.

"Tallrikar och glas vore bra" svarar jag skämtsamt och får en 'är du seriös?-blick' från Dante. "Nej men, kolla i det där skåpet. Du kan ta de tallrikarna och glasen" säger jag och pekar med huvudet på skåpet som står bakom mig. Dante tar tallrikarna och går ut till vardagsrummet där jag hör hur han börjar duka. Jag häller upp allting och börjar duka fram maten på bordet.

När allt är dukat sätter vi oss vid bordet och börjar äta. Till en början sitter alla tysta och njuter av maten. Jag tittar på mina vänner och kommer på mig själv med att tänka att jag har så fina vänner. Jag lägger också märke till hur vi alla, utan att vi har bestämt det, har klätt upp oss. Till och med Dante har skjorta på sig och det händer typ aldrig. Egentligen är det lite konstigt, för vi ska ju bara vara hemma. Men känner jag mina vänner rätt så kan ju någon av dom ha bestämt att vi ska gå ut senare, utan att ha berättat det för oss andra.

"Varför är inte Ludwig här? Någon som vet?" frågar Valter och bryter tystnaden. Vi alla tittar på varandra.

"Han sa att han skulle kom..." börjar jag men avbryts snabbt av Noel. "Fan, jag lovade honom att inte säga något. Men ni måste lova att spela överraskade när han berättar det här själv. Han är i Sundsvall"

"Vad gör han i Sundsvall?" frågar jag.

"En tjej som han träffade för ett tag sedan fyller år imorgon tror jag, så han skulle vara där och fira med henne. Mer än så vet jag inte" svarar Noel. Jag börjar le som en galning. Ludwig verkar äntligen ha hittat någon som gör honom lycklig. Han skulle inte åka fyra timmar för att fira hennes födelsedag annars. Jag vill skriva till honom och fråga allt, men samtidigt vet jag att det är bäst att låta honom komma och berätta allt när han är redo.

Vi äter klart och sätter oss i soffan. Greven startar musik och alla sitter och sjunger med och pratar om vartannat. Alkoholen har även kommit fram på bordet. Jag sitter i Dantes famn och bara lyssnar på en diskussion som han, Carmelo och Fabian har. Den börjar bli hetsig. Men det är bara för att de inte riktigt håller med varandra. Noel börjar berätta en story om en tjej han har träffat och hur det inte riktigt gått som planerat. Alla börjar skratta.

"Någon som ska med ut och röka?" frågar Marco och ställer sig upp. Dante, Noel, Fabian och Valter ställer sig genast upp och skyndar efter.

"Du och Dante verkar lyckliga tillsammans. Jag är så glad att han äntligen har hittat någon igen" säger Nelly och tittar på mig.

"Jag är världens lyckligaste som han världens bästa pojkvän" svarar jag leendes och tittar ut på balkongen där Dante står och skrattar med sina vänner. Han ser så glad ut.

Efter en stund kommer Noel, Valter, Marco och Fabian in igen. När de öppnar dörren kommer det kyla in i lägenheten och jag börjar frysa. Jag märker snabbt att Dante inte följt med in, så jag tar med mig tre filtar och går ut på balkongen. Jag ser att Dante sitter på en av stolarna och bara tittar ut från balkongen.

"Hej" säger jag tyst och lugnt.

"Hej" säger han och tittar upp på mig och ler. Månljuset träffar hans ansikte och han är så sjukt vacker. Jag håller upp filtarna och Dante reser sig snabbt upp så jag kan lägga en av filtarna på stolarna. Vi sätter oss på en varsin stol och lägger en av filtarna över benen och den andra lägger vi över axlarna. Vi sitter där och bara håller om varandra.

"Jag har tänkt på en sak..." säger Dante helt plötsligt.

"Vadå?" frågar jag lugnt.

"Sist vi satt såhär var på din inflyttningsfest. Jag hade ingen aning då om att vi skulle sitta här några månader senare och vara flickvän och pojkvän" svarar Dante.

"Shit, det har du rätt i. Då kunde jag inte föreställa mig att du ens i mina vildaste drömmar skulle bli min pojkvän, även om jag önskade det" säger jag.

"Jag har inte haft såna där dagar då jag bara tänker sedan jag träffade dig och vi började hänga på riktigt. Och det är jag glad för" säger Dante.

"Vad glad jag blir!" säger jag och ler. "Så, när ska du ha din inflyttningsfest då?" frågar jag och knuffar retfullt till Dante.

"På onsdag" svarar han helt obrytt.

"Va?!" utbrister jag.

"Ja" svarar han.

Vi sitter där på balkongen resten av kvällen och bara pratar om allt möjligt. Inifrån lägenheten hör vi en massa skratt och höga röster. Men att sitta där i Dantes famn är allt jag vill just nu.