Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 37

21 september 2018
Alinas perspektiv

"Så vart ska vi?" frågar jag när Dante har hämtat upp mig och vi är på väg till picknicken.

"Det får du se" svarar han där han går med en ryggsäck på ryggen och ett flin på läpparna. Han tar sin hand i min och flinet byts ut mot hans fina leende. Vi går samma väg som vi brukar göra när vi ska till tunnelbanan vid Zinkensdamm, så jag tänker att vi ska ta tunnelbanan någonstans. Men vi går förbi tunnelbanan och jag tittar frågande på Dante. Han bara ler.

"Där ska jag bo" säger Dante helt plötsligt och pekar till vänster. Det syns på honom hur stolt han är över att han har köpt en egen lägenhet. Vi fortsätter gå uppför en backe och kommer fram till ett berg.

"Ska vi upp där?" frågar jag och tittar skeptiskt på Dante.

"Kom, jag hjälper dig" svarar Dante och börjar klättra en bit innan han vänder sig om och sträcker ut sin hand mot mig. När vi kommer upp vänder jag mig om och tittar vart vi är. Jag kan se hela Stockholm härifrån.

"Hur har jag inte kunnat veta att jag bor såhär nära det här berget med den här utsikten?" frågar jag.

"Kanske för att det var meningen att jag skulle visa det för dig" svarar Dante samtidigt som han börjar duka upp maten han har haft med sig. När jag har tittat klart på utsikten vänder jag mig om och ser Dante sitta på en filt omringad av godis, snacks, läsk, bullar, kakor, frukt och choklad. Han tittar förväntansfullt på mig.

"Dante, du är helt otroligt! Jag är mållös" utbrister jag.

"Jag ville ha endast det bästa åt den bästa" svarar han och kramar om mig. Vi sätter oss ner och börjar hugga in på maten samtidigt som vi tittar på hur solen börjar gå ner. När maten är slut sitter Dante och lutar sig bak mot sina armar och jag ligger i hans famn och bara tittar på utsikten och vattnet. Jag känner hur Dante tittar på mig.

"Vad är det?" frågar jag och tittar på Dante.

"Du är så vacker" svarar han och stryker en hårslinga ur mitt ansikte. Jag tittar upp på honom och ser hur kvällssolen möter hans ansikte. Jag kan inte hjälpa att tänka att han är världens vackraste och hur sjukt kär i honom jag är. Han vet bara inte om det än. Men hur ska han veta att jag ger bort en del av mig själv varje gång  som han säger mitt namn.

Vi avbryts av att Dantes mobil plingar till. Han fiskar upp den ur fickan.

"Det är Axel, han är här nu" säger Dante när han har läst meddelandet. "Han ska köra oss till Grönan" fortsätter han när han ser min förvirrade blick. Vi packar ihop allt och klättrar ner för berget och går ner för backen och där står Axel med sin bil. Noel och Ludwig sitter också där.

"Så hur var dejten för kärleksparet?" frågar Noel när vi hoppar in i bilen.

"Den är inte slut än" svarar Dante med ett flin. Jag blir alldeles varm i kroppen både av Noels fråga och av Dantes svar. Det slutar med att jag bara sitter och ler under bilresan medan killarna pratar om hur taggade de är på konserten.

"Har du hört deras nya låt Alina?" frågar Axel från framsätet.

"Den som de släppte idag? Ja den är jättebra! Jag älskar den" svarar jag och tittar på Dante. Jag kan verkligen inte släppa honom med blicken. Noel startar låten och vi alla sjunger med i Om du lämnar mig nu.

När vi kommer fram till Gröna Lund parkerar Axel bilen och vi går mot gästingången. Vi får våra VIP-band och går in. De andra går mot balkongen vid Vilda Musen medan Dante drar med mig mot Eclipse. Det är mycket folk, men inte lika mycket som när Hov1 spelade här. När publiken ser Axel, Noel och Ludwig på balkongen börjar alla titta ditåt och skrika.

"Det var därför jag ville att vi skulle stå här. Ingen tittar hitåt och vi får stå här för oss själva" säger Dante och ställer sig bakom mig och håller om mig.

"Så du fick dina vänner att vara en avledande manöver? Du offrar dom?" frågar jag skrattandes och tittar frågande på Dante.

"Det beror väl på hur man ser det. De erbjöd sig att göra såhär och ja, jag skulle kunna offra dom en stund för att få ensamtid med dig" svarar Dante och ler.

Musiken startar och Norlie & KKV kommer ut på scenen. Direkt när de börjar sjunga börjar det också regna. Dante plockar fram regnponchos som vi klär på oss. När vi har fått på oss dom och Västerbron börjar spelas öppnar himlen sig ännu mer och regnet börjar ösa ner. Vi står där i regnet och dansar och sjunger med i låtarna. En del av mig hade velat stå på balkongen under taket med de andra, men en annan del är glad över att jag får stå här själv med Dante.

När Mer för varandra börjar spelas vänder sig Dante åt mitt håll och tittar på mig. Hans leende gör mig knäsvag och jag förstår inte hur han kan vara så vacker trots att han är genomblöt av allt regn. Han kommer närmare och jag ser hur hans blick flyttas mellan mina ögon och mina läppar. Jag lutar mig framåt och raderar det sista mellanrummet mellan oss och våra läppar möts. Allt jag kan tänka är; 'äntligen! Som jag har väntat på det här'

"Min första kyss i regnet" säger jag leendes när vi drar ifrån. Dante svarar med ett leende och vi hör jubel från balkongen. När vi tittar dit ser vi hur Axel, Ludwig och Noel står där och jublar och applåderar leendes mot oss. Dante svarar med att dra in mig i en till kyss. Vad som hände på scenen sedan vet jag inte för jag och Dante var i vår egna lilla värld.

När vi kommer tillbaka till verkligheten märker jag hur musiken har tystnat, det har slutat regna och alla människor är på väg till utgången. Vi väntar på att de flesta ska gå innan vi möter upp de andra vid Vilda Musen och börjar gå mot utgången.

"Hade ni det mysigt där i regnet" frågar Ludwig med ett flin när vi skyndar oss mot bilen. Det har börjat regna lite igen.

"Det har du inte med att göra" svarar jag. För jag känner att det som hände bara är mellan mig och Dante. Det känns fel att någon annan ska lägga sig i när jag knappt vet vart vi står eller vad vi är.

"Ni två som är blöta får sätta er på en filt eller något" säger Axel när vi kommer fram till bilen, "jag vill inte att hela bilen ska bli blöt". Vi tar av och våra regnponchos och sätter oss på en filt.

"Här" säger Dante och räcker mig en hoodie. "Ta på dig den här istället för din blöta, så du inte blir sjuk". Jag byter om till Dantes extratröja medan vi väntar på att kunna åka ut från parkeringen. Det är så mycket folk som ska därifrån så vi blir ståendes där i nästan en timme innan vi kommer iväg.

"Nu vill jag ha svar på min tidigare fråga, hur var dejten för kärleksparet?" frågar Noel där han sitter på Dantes vänstra sida och lutar sig fram för att möta min blick.

"Den var perfekt" svarar jag och tittar på Dante med ett leende. Han möter min blick och ler mot mig. Sen tycker jag mig kunna se honom viska "vad bra" i mörkret.

Jag och Dante sitter där hand i hand bak i bilen. Jag sitter och lutar huvudet på Dantes axel och lyssnar på när killarna pratar om något. Deras röster och regnet som smattrar mot bilrutan är det sista jag hör innan jag somnar.