Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 46

14 november 2018
Alinas perspektiv

Klockan är strax efter kl 18 och jag har precis kommit hem från jobbet. Allt jag vill är bara att krypa ner i soffan och ligga där resten av kvällen, för det har varit en extremt jobbig dag på jobbet idag. Men min "smarta" pojkvän har tydligen bestämt att han ska ha inflyttningsfest idag. Vem har liksom inflyttningsfest på en onsdag?! Jo Dante tydligen...

Mina tankar på att lägga mig i soffan får vänta. Eftersom jag åt på Arlanda innan jag åkte hem så slipper jag ställa mig för att laga mat. Jag duschar och byter om till något lite finare men som ändå är bekvämt och går till Dante.

När jag kommer dit hörs hög musik redan utanför. Jag går in genom porten och uppför trapporna. Jag plingar på dörren och när Dante öppnar märker jag att festen är i full gång trots att klockan inte är så mycket. Dante som redan har hunnit bli lite berusad drar in mig i en stor kram och ger mig en snabb kyss. Jag går direkt till köksvrån och tar ett glas som jag fyller med vatten. Därefter går jag och sätter mig i soffan.

"Hej Alina! Är det bra?" frågar Greven och ger mig en kram. Bredvid honom sitter också Quennie, så jag hälsar på henne och ger henne en kram också.

"Typ, är extremt trött. Det var en jobbig dag och helst av allt vill jag bara ligga i soffan framför tv:n, men måste ställa upp för min pojkvän" svarar jag och skrattar.

"Jobbigt läge" svarar Greven och skrattar.

"Aliiiina!!!" hör jag hur någon utbrister och när jag vänder mig om ser jag att det är Noel. "Varför väntade du inte på mig, så hade vi kunnat gå hit tillsammans?" frågar han sedan och låtsas se besviken ut.

"Förlåt prinsen, men jag trodde att du redan var här" svarar jag och går fram till Noel och ger honom en kram. Alla börjar sjunga och dansa en massa. Jag dansar med allt och alla.

Efter en stund är jag så varm så jag går ut på Dantes lilla balkong. Där hittar jag Ludwig som står och röker. Jag ställer mig vid räcket och bara tittar på utsikten.

"Alina jag har träffat någon" säger Ludwig helt plötsligt. När han säger det ler han med hela kroppen. "Hon heter Lisa" fortsätter han.

"Vad glad jag blir! Hur träffades ni?" frågar jag uppspelt. Hans glädje smittar av sig.

"Hon var här och skulle besöka sin bror och gick lite vilse i tunnelbanan, så jag hjälpte henne och det slutade med att vi tog en fika" svarar Ludwig och det märks hur lycklig han är. "Jag tror jag är kär Alina".

"Åh det gör mig så glad Ludwig! Det gör mig så otroligt glad att höra att du har hittat någon!" säger jag. Jag är fortfarande så uppspelt.

"När får vi träffa henne?" frågar jag sedan.

"Jag vet inte... Men nästa gång hon kommer hit" svarar Ludwig och hans leende när han säger det skulle kunna få ett mörkt rum att lysa upp.

"Men nog om mig. En liten fågel viskade att du ska träffa Dantes familj på lördag" säger Ludwig och knuffar retfullt till mig. "Hur känns det?"

"Alltså, jag är nervös såklart. Men träffade ju hans mamma lite på Grönan, även om vi inte pratade så mycket. Men jag är ändå nervös" svarar jag och skrattar nervöst.

"Jag förstår det, det är alltid nervöst att träffa ens partners familj. Men de kommer att älska dig, vem kan inte älska dig liksom? Min mamma går runt och tjatar om hur fin du var då när de träffade dig på Grönan. Hon vill förresten att ni ska komma till oss på middag någon dag" säger Ludwig och skrattar.

"Vad fin du är Ludwig! Tack! Det värmer och det gör mig lite lugnare" svarar jag och skrattar. "Jaså det gör hon? Säg bara en dag så kommer vi dit"

Jag och Ludwig går in och dansar med de andra. Men efter ytterligare en timme känner jag att tröttheten börjar komma krypande. Jag måste hem och sova, jag jobbar ju trots allt imorgon också. Jag säger hejdå till alla och säger förlåt till Dante för att jag måste gå så tidigt.

"Det är lugnt älskling, du kom hit och var här en stund i alla fall. Jag förstår dig. Gå hem nu och sov så du orkar med jobbet imorgon" säger Dante och ler. "Vill du ha sällskap hem?" frågar han sedan.

"Gärna! Men kan du verkligen lämna din egen fest då?" frågar jag fundersamt.

"Ja, ingen kommer märka att jag är borta en stund" svarar han.

Vi går hem till mig och innan jag ska gå in genom porten ger Dante mig en kram och kysser mig. Kyssen övergår till hångel.

"Nej, nu måste du gå och ta hand om dina gäster Prettyboy" säger jag och drar ifrån. "Vi ses... imorgon?" säger jag sedan.

"Det gör vi, jag kan hämta dig på Arlanda efter jobbet så kan vi ha en date night eller något" säger Dante innan han går. Vad har jag gjort för att förtjäna en så fin kille som honom?