Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 8

Alinas perspektiv

Klockan var strax efter 19 och jag och Sofia hämtade ut våra armband till efterfesten. Sedan sprang vi i våra klackar mot kön in. De hade precis börjat insläppet och jag ville hamna så långt fram som möjligt.

"Skynda!" sa jag medan vi "sprang" i våra klackar.

När vi kom fram till scenområdet började jag titta mig runt på hur det såg ut därinne. Stora scenen var rakt fram, till vänster om den var den lilla scenen, där Anis Don Demina just nu spelade och till höger om scenen var Premium-området.

Det var ganska många framme vid scenen, men vi letade rätt på en bra plats. Vi hamnade typ på femte raden, det dög tyckte jag. Även om jag helst hade stått längst fram. Jag ville börja köa innan, men Sofia ville inte det så vi kompromissade med att gå till området när de öppnade istället.

Det är sjukt varmt och jag kan redan känna svetten rinna på ryggen och mina lockar klibba fast på ryggen. Men det är åtminstone fint väder, så man ska inte klaga.

Det är nu bara 30 minuter kvar innan Hov1 kommer ut på scenen och jag kan känna hur folk trycker på lite bakifrån och många som försöker tränga sig fram. Jag är ganska glad över att jag har klackar eftersom de gör att jag blir lite längre och ser lite bättre. Jag kommer antagligen få ont i fötterna, men det kommer vara värt det.

När det är 5 minuter kvar börjar jag känna nervositeten komma krypande. Varför blir jag så nervös innan konserter?

Helt plötsligt börjar nedräkningen på den stora skärmen.

10....

...9...

...8...

...7...

...6...

...5...

...4...

...3...

...2...

...1

Sen börjar skärmen visa backstage där hela crewet har pepptalk.

Farväl börjar spelas och killarna kommer ut på scenen. Alla börjar skrika.

Jag är den enda som verkade kunna Farväl, för jag är den enda som sjunger med.

När OMG är slut säger Ludwig:

"Mitt namn är Ludwig Kronstrand, bredvid mig har vi Noel Flike och Dante Lindhe och här bak Axel Liljefors Jiggy Jansson och tillsammans är det vi som är Hooovah!"

Jag blir lite besviken på att det är en så casual presentation, men tänker inte så mycket mer på det.

"Jag tänkte gå och ställa mig därbak, alla bara knuffas, är det okej?" frågar Sofia när Hjärtslag är slut.

"Ja, absolut! Det gör absolut inget att jag står här själv. Jag förstår dig och förväntade mig nästan att jag skulle få stå såhär långt fram själv. Vi möts när Hov1 har spelat färdigt" svarar jag.

Flera låtar spelas och sen kommer en presentation som jag inte har hört om en låt.

"Jag tänkte att vi skulle spela den låt som handlar om de tre viktigaste sakerna vi har med oss. Vänskap, kärlek och hat. Vänskap det vi bygger oss själva på, kärlek är det vi skapar och hat är det som vi inte har någon som helst plats för. Så Noel vad handlar den här låten om?" säger Ludwig.

"Den här låten heter Gudarna på Västerbron och handlar om ögonblick av odödlighet" svarar Noel.

Mitt under låten kommer ett gäng killar och hoppar fram för att komma igenom folkmassan. Det gör att vi alla knuffas åt sidan och tappar balansen. Några minuter senare kommer ytterligare ett killgäng som knuffar på mig bakifrån. Jag blir så arg så att jag är extremt nära på att ge killen som är närmast mig en rak höger, men lyckas behärska mig och låter bli.

Efter Mandy Moore går killarna av scenen som vanligt. När Axel kommer ut på scenen skriker alla:

"En gång till! En gång till! En gång till!"

När han börjar spela Hon dansar vidare i livet har jublet inga gränser.

Ludwig kommer sjungande ut på scenen

För hon har blommor
Där i sitt hår
Tror hon har glömt hur
Det va' då
Men ja' ska minnas för oss två
Så bara gå 

Noel och Dante kommer också ut på scenen. Noel går fram och ställer sig bredvid Axel och Ludwig medan Dante sätter sig på mixerbordet. Någonstans inom mig känns det som att allt inte står rätt till med Dante, men jag tänker att han kanske bara har en dålig dag eller att jag överreagerar.

Nu står hon där med vitsippor i håret
Tänker på allt ont
Allt kan bli förlåtet
Visst att mörka perioder genomsyrat året
Ser på gamla bilder
Brukade va sår
Men allting ja', allting ja', allting ja' va'
Försvann där o' då, yeah
Du likaså
Som man bäddar får man ligga, Ingen bädda när vi låg
Ligger lågt
Där i sängen var vi en, nu är vi ba' två
Från alfa till omega
Vi låg nog före hela
Stänger av varje gång någon spelar vår sång
Det här är överlevnad
Det är klart vi bytte skepnad
O' vi förlorade varann med nå'ra hundradelar
Inget jag vill ha tillbaks
Det är klart, Inget går i kras
Det är klart, det var du
Men förevigt var aldrig för oss, hjärtat
O' det vet vi nu

Hon dansar vidare i livet
Jag sparkar backspeglar på vägen hem
Hon har allt för dyra kläder
Men hon var min 

"Nej, nu kör vi den på riktigt" säger Ludwig.

Axel går bak och startar musiken medan Noel och Ludwig börjar klappa händerna i takt med musiken. Alla i publiken börjar klappa med. Dante sitter på mixerbordet hela tiden medan de andra står och dansar tillsammans på scenen. Även under Dantes vers sitter han kvar på mixerbordet.

När outrot spelas och Ludwig säger:

"Tack så mycket Sundsvall!" går Dante snabbt av scenen. Det är som att han bara har väntat på att låten ska ta slut. Där och då inser jag att allt inte alls är bra med honom idag. Det gör så ont att se.

Sen kommer Carmelo ut och säger att Marco, Fabian och Greven står och säljer merch där bak i ett tält. Då försöker jag, liksom alla andra, skynda mig dit.

Jag får en ganska bra plats, men det tar lång tid för de som står framför mig för swish krånglar för typ alla. Jag är ganska glad över att jag har med mig kontanter.

"Jag vill ha en hoodie" säger jag till Fabian när jag har lyckats komma fram.

"Vilken storlek?" frågar han.

"Small" svarar jag.

"Ni tar kontanter va?" frågar jag sedan.

"Ja" svarar han.

Jag vill egentligen stanna kvar och prata mer med honom, men kön bakom mig är sjukt lång, så jag inser att det är lönlöst.

Sen går jag till ett lugnare ställe för att fråga Sofia vart hon är, eftersom jag än så länge inte har hittat henne.