Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 17

27 juli 2018
Alinas perspektiv

Imorgon spelar Hov1 i Öregrund. Jag har inte köpt biljett, men jag vill gå. Vill ju se Dante igen. Saknar honom så sjukt mycket.

Men grejen är att det tar så lång tid att åka dit eftersom jag är hos mina föräldrar nu....

Äh, fuck it! Jag köper biljett ändå. Jag går in på hemsidan och köper biljetten. Måste ju vara lite spontan ibland.

Ikväll ska jag ner till golfbanan för att träffa min pappa, hans kompisar och deras familjer. Papporna spelar golfturnering och ikväll ska alla familjer dit och äta tillsammans.

Jag är lite nervös för en kille som jag har haft en liten crush på sedan jag var 5 år ska vara där.

Det är varmt ute så jag klär på mig en klänning, lockar håret lite och sminkar mig lite. Jag bestämmer mig för att ha klackar också.

"Ska du verkligen ha klackar? Blir det inte lite svårt att cykla med dom?" frågar mamma när hon ser mig.

"Nej, jag kan cykla ändå. Annars får jag väl ta av mig dom och cykla barfota" svarar jag.

Klockan börjar närma sig 18, så jag börjar cykla mot stället där jag ska möta de andra. Jag behöver inte stå där länge innan jag ser en hel grupp med människor komma cyklande. Vi gör sällskap sista biten och när vi kommer till golfbanan och golfrestaurangen så ser vi att de har satt ihop ett långbord åt oss.

Jag bestämmer mig för att sätta mig med de yngre, det vill säga Joel, Robert, Jonathan och Jacob. Mem jag inser snabbt att jag inte hänger med i det de pratar om. De förstår exakt vad de pratar om eftersom de alla är kusiner och brukar prata så mycket. Men det gör mig inte så mycket, för det är ganska skönt att bara sitta tyst och lyssna på vad de pratar om också.

Kvällen går och många av Jonathans kompisar kommer dit och joinar oss.

Efter en stund sätter sig Joel bredvid mig.

"Vart håller du hus nu och vart har du varit de senaste 10 åren?" skriker han för att överrösta musiken.

"Har bott i Gävle de senaste 5 åren" svarar jag.

Sen frågar han vad jag har gjort i sommar.

"Jag har jobbat och har varit på konserter. Jag ska på en imorgon också" svarar jag.

"Jaha, vilken då?" frågar han.

"Hov1" svarar jag.

"Dom är okej" svarar han.

"Vadå okej? De är inte bara okej" svarar jag lite förnärmat.

"Ja men, deras musik är inte riktigt festmusik" svarar han.

"Jaha, så bra musik är alltså den som passar att spela på fester?" frågar jag.

"Ja, typ" svarar han.

Sen pratar vi lite allmänt om vad som har hänt i våra liv de senaste åren. Eftersom vi brukade hänga mycket förut och har vuxit upp tillsammans, men inte har pratat på några år.

Sen går han iväg och då sätter sig hans bror Robert bredvid mig.

"Jag trodde du var ute och reste, jag har sett det på din Instagram" är det första han säger när han har satt sig bredvid mig.

"Nja, jag har rest runt en hel del i Sverige i sommar, om det är det du menar" svarar jag.

Sen fortsätter vi att prata. Jag blir förvånad för Robert har aldrig pratat med mig innan. Vi har liksom känt varandra i hela våra liv och jag vet att han har haft en crush på mig för några år sedan, men han har typ aldrig pratat med mig. I och för sig så har han druckit en hel del idag, så det kanske är det som gör det, men jag blir ändå förvånad.

"Vart ska vi dra sen då?" säger Jonathan helt plötsligt till oss som sitter kvar.

Alla börjar prata om vilket av de två uteserveringarna som finns som vi ska dra till. Helt plötsligt har alla utom Joel, Robert och jag försvunnit.

Robert ringer till Jonathan som säger att de är på väg till en uteservering.

"Jaha då måste jag fixa skjuts" säger Robert till mig.

"Men har du inte cykel?" frågar jag.

"Nej, jag gick hit" svarar han.

"Men jag har ju cykel" säger jag.

"Kan du skjutsa mig du då? Orkar du hänga med oss då?" frågar Robert.

"Ja, det är klart" svarar jag.

Sen cyklar vi till uteserveringen. Det slutar med att Robert får skjutsa mig istället.

När vi kommer fram ser vi Joel och några till.

"Vi sätter oss vid det här bordet istället, så får alla plats" säger Robert och pekar på ett större bord.

Jag, Joel och Robert går dit och sätter oss. Jag hamnar mitt emellan dom. Strax kommer fler och fler och joinar oss.

Joel går iväg för att röka och då sätter sig Jonathan bredvid mig.

"Har du egen lägenhet här Alina?" frågar han.

"Nej, jag bor i Gävle och har gjort det sedan jag började gymnasiet" svarar jag. Jag är lite chockad över att han kallar mig Alina. Annars brukar han bara kalla mig 'Liljas dotter'. Jag är chockad över att han ens pratar med mig, för det är honom jag har haft en liten crush på sedan jag var 5 år och han har aldrig pratat med mig förut.

"Vad gör du då?" frågar jag.

"Jag pluggar i Stockholm" svarar han.

"Jaha vadå?" frågar jag.

"Statsvetenskap och kommunikation" svarar han.

"Ska du inte ha något att dricka?" frågar han sen.

"Nej, jag dricker inte" svarar jag.

"Damn, det märks inte att du är Liljas dotter. Du är ju raka motsatsen till honom" säger han och skrattar.

Sen vänder han sig och fortsätter prata med sina vänner igen och jag fortsätter prata med Robert.

"Jag diggar din pappa mycket och jag tror han tycker om mig också. Han är så sjukt skön. Jag brukar dricka öl med honom ibland" säger Robert helt out of the blue.

"Ja, det är synd att jag inte träffar honom oftare" svarar jag.

"Ja, varför inte?" frågar Robert

"Det är komplicerat" svarar jag. Jag känner inte att jag vill eller orkar prata om min 'relation' med min pappa. Speciellt inte någon som står honom så nära.

När uteserveringen stänger är kl 01 och jag inser att jag ska upp om 6 timmar.

"Jag går hem nu" säger Robert.

"Jag ska nog också gå hem, vi kan ju göra varandra sällskap en bit" säger jag.

Jag och Robert går och pratar tills vi kommer till hans lägenhet.

"Du vill inte följa med upp och titta på den?" frågar han.

"Nej, jag måste hem" säger jag. För jag vet vart det här kan leda, eller vart han vill att det ska leda. Jag har liksom sett hans blickar hela kvällen.

Så vi säger hejdå och kramas innan jag går hem. När jag går tänker jag på kvällen och hur jag inte alls hade tänkt att den skulle sluta såhär. Men ibland är det som är spontant det som är bäst.