Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 18

28 juli 2018
Alinas perspektiv

Jag vaknar av att alarmet ringer kl 7. Jag är sjukt trött och ångrar redan att jag var ute till typ halv 2 inatt. Men jag ska se Hov1 idag. Jag ska få se Dante idag, så det gör allt mycket bättre.

Vid kvart i 8 kommer mormor och ska skjutsa mig till tåget. På tåget sitter jag och lyssnar på min Hov1-spellista och laddar upp inför konserten.

När jag kommer till Gävle går jag till min lägenhet. När jag har kommit dit packar jag min väska. Jag packar plånbok, nycklar, hörlurar, powerbank, mobilladdare och solglasögon. Jag packar även med mig en solfjäder eftersom jag har kommit på att det är bra att ha när det är varmt på konserten. Därefter lockar jag håret och sminkar mig.

Sen går jag till tåget som ska ta mig till Uppsala. På tåget lägger jag ut en bild på min Instastory och skriver att jag spontant bestämde mig för att se Hov1 igår. Sen fortsätter jag lyssna på musik.

När jag har kommit till Uppsala är det 2 minuter innan bussen till Öregrund går. Så jag  får springa för att hinna med bussen. Jag hinner precis.

Bussresan är lång, men jag inser att det är kul att sitta och titta ut genom fönstret för jag får se ställen jag aldrig har sett förut.

När det är en halvtimme kvar av bussresan ringer Sofia mig. Vi sitter och pratar och hon gör mig sällskap genom telefonen.

"Jag vet inte ens vart jag ska" säger jag till Sofia när jag har klivit av bussen. Jag känner mig sjukt förvirrad eftersom jag inte har varit i Öregrund förut.

Men jag följer efter alla andra och tänker att förr eller senare kommer jag väl att komma ner mot hamnen.

När jag kommer ner mot hamnen inser jag hur fint och mysigt det är i Öregrund. Det känns nästan som att man är utomlands.

På andra sidan hamnen ser jag ett stort tält och tänker att det kanske är där de ska spela. Klockan är inte mer än 15:20 och de ska inte börja spela förrän kl 20. Men jag bestämmer mig ändå för att gå mot tältet, för jag kan ju alltid sitta vid vattnet och vänta.

När jag kommer närmare tältet ser jag typ 20 stycken som sitter och köar. Eftersom det är så soligt och varmt så bestämmer jag mig för att sätta mig i skuggan under ett träd.

Ute i vattnet ser jag en massa båtar (vilket inte är så konstigt, det är ju trots allt Båtveckan här) och några som åker vattenskoter och vattenskidor. Det skulle inte alls förvåna mig om killarna kommer åka något sånt innan spelningen.

Mina tankar avbryts av ett pling från min telefon. Det är ett DM på Instagram. När jag ser vem det är från håller jag nästan på att sätta i halsen.

carmeloeismann
Hej! Såg att du ska på spelningen i Öregrund. Om du vill så kan jag fixa så att du kan få komma in tidigare, titta på soundcheck och sen stå längst fram :)

Jag
Hej! Ja, det ska jag och det skulle vara superkul! Jättesnällt av dig! :)

carmeloeismann
Härligt! Möt mig vid ingången kl 18! :)

Jag
Okej, ses då! :)

Redan när jag har skickat svaret känner jag hur nervositeten sakta börjar smyga sig på. Helt plötsligt känns det som att tiden går fort. När klockan börjar närma sig 18 går jag mot ingången. Det känns sjukt stelt att stå där bland de som har köat jättelänge. Det känns och lite taskigt att jag kommer ha bättre plats än dom, men jag fick en chans och jag tog den.