Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 44

27 oktober 2018
Alinas perspektiv

Idag ska killarna spela i Linköping. Elvira kom till mig igår och sov över. Just nu håller vi på att packa det vi behöver till Linköping. Om någon timme ska vi åka till Axel. Vi alla hade kommit överens om att vi ska mötas hos Axel och sen åka till Linköping. Eftersom vi inte ska sova i Linköping behöver vi inte ha med oss så mycket. Jag har dock köpt en massa godis för det är jag som ska köra hem inatt.

När vi har packat våra väskor går vi till Noel där han, Carmelo och Dante väntar utanför Noels bil. Vi går fram och kramar killarna och jag ger även Dante en kyss. Därefter åker vi till Axel.

När vi kommer till Axel ser vi de andras bilar parkerade utanför. Noel parkerar och vi går in. När vi kommer in hör vi skratt från köket. Vi går dit och hittar alla utom Valter.

"Vi åker så fort Valter kommer med vanen" säger Carmelo. Några minuter senare hörs en biltuta och vi ser den vita vanen vi ska åka till Linköping i. Vi lastar in allas väskor och allt annat vi behöver och sen börjar vi åka. Klockan visar 14.17 och det tar lite mer än två timmar att köra till Linköping.

16.53
Vi rullar in på parkeringen vid Saab Arena och ser en massa folk utanför. Det ser kallt ut. Noel berättar att vissa har köat sedan i torsdags. Det är helt sjukt! Men samtidigt förstår jag dom som har gjort det. Jag hade nog gjort samma sak om jag inte hade haft turen att få stå backstage. Vi kör in genom grinden till ingången på baksidan och killarna soundcheckar direkt. Efter det går vi till logen och bara chillar.

När Jireel uppträder går jag, Valter, Fabian, Elvira, Marco och Greven till läktaren och tittar. Der ser ut som att det är mycket tryck längst fram och att döma av det mina vänner har skrivit har skrivit på Twitter så är de jättemycket tryck framme vid staketet.

20.52
Snart är det dags för killarna att gå på scenen. Carmelo springer runt och fixar saker på scenen och ställer fram en massa vattenflaskor.

"Lycka till!" säger jag och ger killarna varsin kram. Jag ger Dante en kyss också. Därefter börjar samma intro som de hade på Grönan. När Farväl börjar spelas springer killarna ut på scenen. Jag, Elvira, Greven, Fabian, Marco och Valter går och ställer oss längst bak. Noel tappar bara bort sig en gång och då tittar jag och Elvira på varandra och ler. Vi är ju vana vid att han sjunger fel och tappar bort sig. Som de fangirls vi är står jag och Elvira och sjunger och dansar med. Valter och Fabian tittar skeptiskt på oss och skrattar.

"Vad? Jag råkar älska min pojkväns musik. Låt oss va" svarar jag och vi alla brister ut i skratt. Sen börjar OMG spelas och det är så mäktigt att höra alla skrika och sjunga med.

Sen kör Ludwig den vanliga presentationen.
"Mitt namn är Ludwig Kronstrand och bredvid mig är mina bästa vänner i hela världen. Så en stor applåd för DANTE LINDHE!, Noel prinsen Flike och Axel Jiggy Liljefors Jansson och tillsammans är det vi som är HOOOVAH!!!" Alla jublar.

"HAN SA RÄTT!!! HAN SA FUCKING RÄTT!!!" utbrister jag och tittar på Elvira. Vi båda vet vad jag menar, de andra tittar frågandes på oss. Men vi orkar inte förklara.

När Heartbreak spelas är det som att taket lyfter lite. När Född i juni börjar spelas flyttar vi oss till golvet mellan staketet och scenen. Jag blir illa till mods på en gång. För jag ser en massa tjejer som har svimmat och det ser ut som att de flesta som står längst fram inte mår så bra. Jag går fram till en vakt och säger att de måste hålla koll på vissa tjejer så att de inte svimmar. Han svarar att jag ska låta honom sköta sitt jobb och inte lägga mig i. Jag blir arg, men inser att jag inte kan göra något för att han ska sköta sitt jobb bättre.