Tillsammans är vi starka

Kapitel 63

Jag vill börja tacka er, för ni fick mig att hitta självförtroendet och våga lita på mig själv. Jag tappade allt efter olyckan, och jag är så otroligt tacksam över att jag fann er. Att se hur otroligt kul ni hade och hur otroligt glada ni var. Själv var jag rädd, för att göra fel, för att säga fel, och framför allt förlora er. Jag växte upp med en mamma som jobbade ihjäl sig för att försörja oss, vi var bara tre men vi låg i skuld till banken, vi skulle ha mat, kläder, och ett liv. Jag minns så väl när pappa lämnade oss, hur mamma grät, hur dåligt jag mådde för mamma. Jag tog över, tog hand om Robin, fixade mat, städade, såg till så vi kom till skola och dagis. Men efter en lång tid av smärta hittade mamma kärleken och v flyttade snabbt upp till Stockholm. Jag fick en syster, jag fick kompisar. Och jag fann kärleken. Den känslan att älska någon hade jag aldrig känt förut. Jag var så glad, jag mådde så bra och var nära att brista ut i gråt över hur underbart bra jag hade det. Men sen åkte vi till USA på snowboard tävling, jag var rädd som fan, att samma olycka skulle hända igen, att jag skulle råka ut för samma sak en gång till. Men tack vare er hittade jag modet, tog mig upp för det hemska berget och satte fart ner.  Känslan av att våga kändes så himla bra och jag var så lycklig att få träffa Anton, Love och Oliva igen. Att få göra det jag älskar och att göra det med folk jag älskar. Men saker kan inte bara gå bra, Olivia blev sjuk, på grund av att hon inte fick ta sina tabletter, jag är ännu idag orolig för henne, då hennes tävlings instinkt tar över henne helt, hon dör hellre än att hoppa av en tävling. Det skrämmer mig, för det värsta jag vet är att se folk lida. Jag minns så väl hur otroligt ledsen jag var, hur arg Anton var på sig själv för att han inte tryckte i henne tabletterna. Hur Oscar grät. Allt sitter kvar som ett ärr i mitt minne, och när ni fick beskedet att hon, ja, var borta för alltid, då bröt jag ihop. Men tack vare er är jag idag lycklig. Ogge, du ska bara veta hur jävla mycket jag älskar dig, hur mycket du betyder och hur mycket du gör. För att få sitta i ditt knä, gråta och bara bli tröstad. Det är något alla borde få. Dock är du min så endast Emma får sitta där också. Men du vet att jag älskar dig mer än något i hela världen. En av de värsta stunder i mitt liv, var när Emma försvann. Hur förkrossad och rädd du var, det gjorde ont, att se dig så rädd, så hjälplös och liten. Du visste inte vart du skulle bli av. Jag minns den natten så väl, så det är skrämmande. Ni var alla i chock och även jag, Jag är tacksam över att hon är tillbaka och vid liv. För den kvällen, den kommer förfölja mig tills jag dör. Se Felix helt förkrossad, dig helt borta, Omar så rädd, Oscar så stark. Att försöka lugna ner er gick inte, det var bara att försöka göra det bästa av saken och ta er till polisen. Där bröt du och Felix ihop på riktigt och det gjorde så ont i mig att ni mådde så dåligt. Och jag är idag glad över att Oscar höll sig stark med mig, för hade han också brutit ihop hade jag inte klarat av det. Jag tänker tacka er alla för att ni är mina vänner och att jag alltid kan prata med er. Jag hoppas att ni vet hur mycket jag älskar er.

 

Forever in love witch you

 

// Kajsa

------------------------------------------------

nu har vi kommit till den sista delen av denna berättelse. men ta det lungt det kommer upp minst 5 kapitel till ;) en sista hälsning från alla "huvud personer".