Tillsammans är vi starka

Kapitel 48

°Leas perspektiv°

 

> en vecka senare <

Jag är splittrad, jag vet inte om jag ska gråta eller skratta. Efter att jag hade flyttat in till Oscar hade pappa hamnat i fängelse och jag på ett hem för föräldralösa barn, En hl del vuxna hade varit och ”kollat” på mig. Men nu har i alla fall en familj bestämt sig för att adoptera mig. Jag var jätte glad över att få börja om på nytt. Men ändå var jag så ledsen, familjen bodde i Malmö. Typ jätte långt här ifrån. I morgon hämtar dom mig, jag ska flytta ända till Malmö, hur ska jag göra med alla kompisar? Eller Felix? Jag klarar inte av långdistans förhållanden. Vi ska i alla fall träffas allihopa i kväll, vilket jag ser fram emot. Jag ska vara ärlig mot Felix. Säga hejdå för alltid och bara lämna det gamla bakom mig, ja kommer minnas alla bra stunder vi haft, allt roligt vi gjort och allt vi upplevt. Men i mina ögon ser jag en ljus framtid, jag tänker starta om på nytt. Min nya familj är jätte trevlig och jag får tre syskon, varav två små. Jag har alltid velat ha småsyskon.

Jag säger till personalen att jag går och det säger att de hämtar mig vid nio i kväll. Jag börjar gå bort mot platsen vi bestämt. När jag är kanske tio meter bort ser jag Emma och Ogge sitta där. Jag springer fram och dom hälar glatt. Strax efter mig kommer Kajsa och Oscar. Vi väntar kanske tio minuter innan Felix och Omar kommer. Vi går in på en bowling hall. Vi lånar en bana och börjar spela. Felix drar iväg mig en bit bort och jag kollar på honom.

”Lea, jag måste säga en sak” säger han och jag kollar fortfarande på honom.

”ja, säg det” Jag ler och han tar ett djupt andetag.

”jag tror inte det kommer fungera….” Jag kramar om honom och han kollar chokat på mig.

”jag har tänkt det samma, du gjorde detta mycket lättare.” säger jag och han ler försiktigt och vi kramas en sista gång innan vi går tillbaka till de andra. Jag kollar på klockan och chokas över hur fort tiden har gått.

”jag måste gå nu, Veronika kommer och hämtar mig om 10 minuter. Jag kommer sakna er allihop. Ha det bra och hoppas vi ses någon gång” säger jag och de kramar om mig innan de vinkar och jag springer ut till bilen.

°Emmas perspektiv°

att säga hejdå till Lea var svårt, men jag vet att hon får det mycket bättre och att hon kommer bli lycklig hos sin nya familj.  Veckorna flyger fram och om bara några dagar börjar vi skolan igen. Olivia har varit på besök, hon har nu börjat gå med kryckor, så hennes kropp blir starkare och starkare, hon tappade mycket nu undertiden hon varit sitta stillande. Men nu är det fredag. Jag och Felix ska och se en film och det är ganska grått ute. Jag slänger på mig mina kläder och drar på mig mina skor och jacka. Jag ropar hejdå till Ogge innan jag går ut genom dörren och bort mot busshållplatsen. Jag går på bussen och sätter mig ner, efter kanske 10 minuter hoppar Felix på. Han sätter sig bredvid mig och vi pratar på som vanligt. Bussen stannar utanför Bion och chaffisen ler mot oss när vi går av. Vi betalar för biljetterna och går in och sätter oss på våra platser. Filmen startar och allt blir mörkt runtomkring oss.