Tillsammans är vi starka

Kapitel 14

Som jag trodde, är mamma och pappa med Ogge och Erik och Gustav kunde inte komma hem, så nu sitter jag här, hemma hos Felix det börjar bli sent. Felix gör sig i ordning för att sova, jag är redan klar och sitter och fipplar med mobilen medans jag väntar på att han ska bli klar. När han äntligen kommer in i rummet igen lägger jag ner min telefon och ler mot honom, han ler tillbaka och kryper ner i sin säng, jag gör det samma fast på min madras. Vi ligger en stund och bara pratar.

”Emma?” säger Felix och jag kollar bort mot honom, även om jag inte ser honom i mörkret.

”aa?” svarar jag tyst.

”kan du inte sova här, bredvid mig? Säger han och jag ler.

”jo, visst kan jag det” svarar jag. Jag kryper ner bredvid honom.

”Felix” säger jag och kollar upp på honom.

”aa” svarar han lugnt.

”kan du lova mig en sak?” säger jag så seriöst jag kan.

°Felix perspektiv°

nervositeten stiger i mig, jag är inte bra på att hålla stora löften, men jag svarar ändå med ett försiktigt mm.

”när du får en tjej igen…” fortsätter hon och jag börjar undra vart det är hon vill att jag ska lova henne. Mina tankar springer även iväg till hur det skulle bli att ha en tjej, då tänker jag på mig och Emma. Hur hade min tjej reagerat när hon får veta att Emma sover bredvid mig, hon pussar mig och jag pussar henne. Antagligen skulle jag bara få en massa problem då.

”att du aldrig, och jag menar aldrig.” fortsätter Emma och jag håller på att spricka jag vill veta vad hon vill komma med detta.

”låter någon annan sova, med dig om du har denna tröja på dig, den är bara min” fortsätter hon, jag slappnar av, det var inte alls det jag hade förväntat mig. Jag skrattar tyst.

”jag lovar….” svarar jag och pussar henne försiktigt på pannan. Hon ligger med sitt huvud på mitt bröst när hon somnar. Jag sluter ögonen och drömmer mig bort.

(nästa morgon)

”Felix” ropar någon nere ifrån köket, jag tittar mig tröttsamt om kring, Emma är inte här så jag antar att det är hon som ropar, fast det låter inte riktigt som henne, utan mer som mamma.

”Felix!” ropar rösten igen.

”Ja!” skriker jag sim svar lite irriterat.

”ta dig upp ur sängen och ner hit, det är frukost” jag suckar men kliver ändå upp ur sängen och bort till min garderob där jag tar ett par mjukis byxor som jag slänger på mig innan jag joggar ner för trappan. Väl inne i köket ser jag hur mamma har gjort frukost och hur Emma sitter och äter. Det är så skönt med henne, hon beter sig som om hon bodde här, man behöver inte vänta på henne och hon väntar inte på en heller, mamma pratar med Emma som om hon vore hennes dotter, precis så beter jag mig hos henne. Jag sätter mig ner mittemot Emma och tar tag i en färdig gjord macka. 

”god morgon segis, sovit gott?” säger Emma medans hon heller upp jogurt till sina flingor.

”god morgon på dig med, ja jag sover alltid gott när du är här” säger jag innan jag stoppar in en bit macka i munnen. 

”Ungar, jag har precis fått ett sms, det är från Daff, ni måste komma till studion vid 12.00 idag” säger mamma och både jag och Emma suckar.

”men det är våran lediga dag idag” säger jag och kollar upp på mamma som ler ett snett leende.

”det är väldigt viktigt att ni är där 12.00 inte 12. 17 Felix” med betoning på mitt namn säger mamma att hon kör oss, men att vi måste springa och byta om och bli klara för vi åker om 30 minuter. Jag och Emma springer upp och byter om, När vi kommer ner står mamma i dörr öppningen, när hon ser oss går hon ut och startar bilen.  Jag och Emma drar på oss skorna och även varsin keps, då jag tog en, ville hon också ha en. När vi kommer fram till studion springer vi in och som tur är så är vi faktiskt i tid.