Tillsammans är vi starka

Kapitel 36

°Ogges perspektiv°

3 timmar in stängda i en studio, 3 timmar utan speciellt mycket att göra. Strömmen gick för 2 timmar sedan och här är nästan bäck svart. Snön har trillat ner över fönsterna och gjort det svårt för ljuset att ta sig in. Vi har hittat ljus som vi tänt och sitter nu allihopa i sofforna runt bordet. Vi har blivit bedårade att stanna kvar tills stormen har lagt sig. Jag är rädd att någon snart kommer flippa ut totalt, vem vet, någon kan få panik över att den inte kommer ut. Alla sitter tysta och bara stirrar, inte på något speciellt men bara rakt ut i tomma intet. Jag suckar tyst och drar händerna genom håret och bak till nacken där de stannar. Helt plötsligt börjar Emma sjunga tyst, det är grenade med Bruno Mars. Oscar följer på och lika så Omar och jag. Jag puttar till Kajsa lätt i sidan och hon skrattar och börjar försiktigt hänga med. Jag skrattar till och kollar bort mot Felix. Han kämpar med att hålla tårarna tillbaka. Precis när jag tänkt gå till honom drar Emma honom bort från soffan och bort en bit. Jag tänker inte mer på det utan fortsätter följa de andras röster. Kajsas röst är riktigt bra, underbara att lyssna på.

°Felix perspektiv°

Emma drar med mig från soffan och tårarna bara rinner, jag torkar bort dom samtidigt som Emma drar mig en bort en bit från soffan.

”Felix, snälla, vad är det? Jag vet att det är Lea men det är inte bara det, det är något mer, jag ser det” säger hon och kollar rätt in i mitt hjärta, det får mig att känna smärta, hon ser allt inom mig.

”det är en sak att förlora Lea, men jag vill inte förlora dig också, jag älskar dig och du gör min dag. Jag kan inte förlåta mig själv för vad jag gjorde, jag är en hemsk människa som inte förtjänar kärlek” gråten tar över mig, ett par armar hamnar runt mig, en varm kram som får mig att gråta ännu mer.

”om det är någon som förtjänar kärlek är det du, du är underbar Felix. Jag älskar dig av hela mitt hjärta, jag kommer aldrig lämna dig. Tillsammans är vi starka, minns du?” Jag nickar och kramar om henne en gång till. Den tjejen…..

Vi går tillbaka till soffan och jag har ett svagt leende på läpparna. Tiden fortsätter gå och nu så ligger vi allihopa och försöker sova, Kajsa i Ogges knä och Emma i Omars. Jag ler då både Emma och Omar sover. Det är jätte gulliga, Kajsa sover också men inte Ogge, han ligger och leker med Kajsas hår. Oscar tror jag sover i fåtöljen, men jag kan inte se tydligt ifall han gör det eller ej. Det här är ju ett bra slut, att alla sitter fast i en studio, de ända som saknas är, Lea…. Fanny kan gå och slänga sig i väggen. Oscar värkar inte tycka om henne längre heller, vilket är ett plus. Det är bara i morgon kvar, innan Omar åker hem igen. Ögonlocken blir tunga och efter ett tag somnar jag. Jag vaknar av att någon petar mig på näsan med jämna mellan rum. Jag öppnar ögonen och möts av en stört glad Emma, jag försöker mig på ett fejkat leende, jag lyckas men Emma tror inte på det. Fan. Varför ska hon kunna mig utan och innan.