Tillsammans är vi starka

Kapitel 20

Det är fredag vilket betyder, chilla lektioner, långa raster, möte och sedan helg. Klockan ringer för tredje gången och jag tvingar upp mig själv ur sängen. Solljuset tränger sig in genom sprickorna i persienn jag har för fönster. Jag kisar bort mot fönstret och börjar med sakta och trötta steg gå bort mot fönstret. Jag drar upp persiennerna och möts av ett mycket starkare ljus, jag slänger armen över ögonen och går irriterat bort till min garderob. Jag drar ut ett par svarta jeans och en mörk blå tröja. Jag drar på mig ett par svarta sockar innan jag borstar igenom håret och sätter upp det i en hög tofs. Efter att ha borstat tänderna springer jag ner för trappan med väskan på ryggen och telefonen i högra handen, nere vid dörren drar jag på mig mina löpardojor. Jag sträcker mig efter min hjälm men kommer på att jag måste ta bussen idag, jag suckar och går ut genom dörren, jag låser efter mig och springer bort mot busshållplatsen. Jag liver på den nästan tomma bussen och sätter mig någonstans i mitten av bussen och pluggar in mina hörlurar. Någon konstig låt spelas men just när ja ska sätta på en annan låt hoppar en stressad kille in bredvid mig. Håret ligger slarvigt och han har ingen kontroll på någonting.   

”Oscar?” säger jag och tar ut den ena öronsnäckan så jag kan höra.

”tja, är det okej om jag sitter här?” säger han och jag skrattar tyst men nickar bara innan jag tar ut de andra öron snäckan och stänger av musiken.

”varför åker du bussen? Det har du inte gjort på länge.” säger jag och Oscar tittar på mig och ler.

”jag skulle egentligen ta moppen men den starta inte, så jag fick springa hela vägen till bussen och aa jag kom fram precis när bussen kom” säger han och jag skrattar bara. Väl framme vid skolan hoppar jag av och börjar gå mot ingången.  När jag kommer fram till mitt skåp låser jag upp det och hänger in väskan och jackan, jag tar ut mina engelska böcker och mitt pennfack innan jag låser skåpet igen och börjar gå mot klassrummet. Lektionen är lång trist och jag håller på att somna hela tiden. Som tur är sitter jag ganska långt bak så läraren som heter Karin ser mig inte. När hon äntligen säger att vi kan gå på rast reser jag mig hastigt upp från stolen och små joggar ut från klassrummet. Jag slänger in böckerna i skåpet innan jag går bort till soffan där en del av klassen sitter, jag knuffar bort Viktor som tar onödigt mycket plats och hoppar smidigt ner på den nu tomma platsen. Jag har inte sätt till Felix idag inte ens på lektionen. Jag drar upp mobilen och ser att han har ringt, jag ringer tillbaka.

”hej, vart är du?” säger jag när han svarar.

”jag är hos tandläkaren, kommer till nästa lektion”

”okej, ses då”

”hejdå”

Jag lägger på och stoppar ner telefonen i min bakficka på mina jeans. Killarna babblar på som vanligt om det mesta, jag sitter och lyssnar svarar då och då. När det kanske bara är 5 minuter kvar till lektionen börjar öppnas dörren och Felix kommer in. Jag springer fram till honom och följer honom till hans skåp. Denna lektion är det musik vilket betyder att vi har en annan sal som ligger en bit bort ifrån de andra klass rummen. Runt om musik salen ligger även bild och slöjdsalarna.

”Emma” jag vänder mig om, bakom mig kommer en springandes Felix och jag skrattar. Skolan är slut och vi ska nu ta bussen till studion. Vi kliver på och sätter oss långt bak på ett två sitts säte. Denna buss är alltid ny städad och ren, men den har en svag doft av te, fråga mig inte hur eller varför men den gör bara det. När våran håll plats kommer kliver vi av och börjar sakteligen gå mot studion. Efter kanske 10 minuter av bara skratt och prat är vi nu framme vid dörren. Felix öppnar och jag stiger in. Jag drar av skorna och sätter väskan på golvet med jackan över. Felix sparkar av sig skorna och slänger väskan på golvet, jackan hänger han upp på en krok innan han går in till mötes rummet. Jag följer efter och sätter mig ner på stolen bredvid Felix. Resten trillar in en efter en, alla ser lika förvånade ut över att Felix och jag satt här inne när de kom. Sist men inte minst kommer Daff in och han er mot mig, jag ler tillbaks innan han börjar prata med mig.

”Emma, vi har kallat hit dig i dag för vi har en fråga till dig. Killarna ska göra sin musik video och vi undrar om du skulle vilja vara med i den.” hans ord ekar i mitt tomma huvud, jag?

”hm, det skulle jag gärna göra” säger jag och killarna lyser upp i ett lite större leende än innan så jag antar att det var det svaret de ville ha, vilket också får mig att le lite me.

”vad kul, det va det vi hoppades på, men det stora du ska göra är att kyss någon av dessa grabbarna under en längre tid. Är du fortfarande med på det?” säger han och jag vet inte vad jag ska svara, jag har inte svårt att kyssa någon av dom, skulle jag få det som en utmaning hade jag lätt gjort det. Men att det ska filmas, jag vet inte hur jag ska svara.

”kom igen nu fegis, du vågar inte” säger Felix med sin retsamma och busiga röst. han petar till mig i sidan med armbågen, han väcker mig ur mitt tänkande, jag kollar surt på honom.

”Daff: jag är gärna med och gör videon. Felix: 1, jag vågar och 2, det är du som är feg här.” säger jag och ler överlägset. Felix skrattar och det gör jag också.

”okej Emma vem vill du kyssa?” säger Daff och jag blir ett frågetecken igen.  Hur skulle det se ut om jag valde ut en som jag skulle vilja kyssa, det hande ju bara sätt jätte dumt ut om jag skulle säga: amen jag vill kyssa honom, nej ett annat sätt tack.

”ee, jag kan inte välja, vem som.” säger jag och Daff kollar på mig.

 

Hej på er!

Vem tycker ni det ska bli som Emma får kyssa kommentera gärna vem av killarna och hur det kommer fram till det. Tack ni är bäst!