Tillsammans är vi starka

kapitel 50

°Emmas Perspektiv°

”lägg av. Du skojar med mig?!” jag vet inte om jag ska skratta eller om jag ska slå till honom. Jag gör båda delarna. Smäller till honom och skrattar. Han sätt handen för kinden där jag träffa och gör ett tyst skrik. Jag rycker på axlarna och kollar sedan på honom.

”Emma, jag menade inte att…. Jag är ledsen, du förtjänar inte mig, jag förtjänar inte dig” Jag känner en tyngd lättna från mina axlar och hur allt plötsligt blev lättare.

”nej, det är lugnt, ses, lämnar vi detta bakom oss? Bra, Om du ursäktar mig ska jag till Felix nu. Ses vi i morgon eller? Ha det så bra, du vet att jag ändå alltid älskar dig?” jag ler och han också, jag är fan grym på detta.

”jag älskar dig också. Ses” säger han och börjar gå. Jag vinkar efter honom och börjar sedan gå mot Felix hus. Med blicken rakt fram och ett leende på läpparna går jag upp på Felix uppfart, snön yr om mig och vägen är vit. Jag knakar på innan jag går in. Felix dundrar ner för trappan och jag skrattar åt honom. Jag tar av mig skorna och jackan. Mössan och vantarna lägger jag i fickan. Jag kliver in och kollar på Felix.

”hallå, vart är min kram?” säger jag och ler. Han skrattar och kramar mig.

”hej, vart är min puss?” säger han och ler, jag skrattar och pussar honom. Han kollar chokat på mig och jag ler.

”du ville ju ha en, eller?” säger jag och han kollar fortfarande på mig.

”ja, och det var bättre än väntat” säger han efter en stund, Jag ler ännu mer, Felix mamma kommer ut från köket och kollar på oss, hon ler och jag vinkar glatt tillbaka.

”vad är det med Felix? Var du för snabb?” skrattar hon skämtandes och jag skrattar.

”ja, han är i chock, han fattar ingenting” säger jag och hon ler, går förbi oss och in i tvättstugan.

”hallå, vakna! Ska du stå här hela dagen tar jag din säng” säger jag och vinkar framför hans ögon.

”jag är vaken, och min säng är MIN” säger han och går upp för trappan med mig efter sig.

I vanliga fall hade en tjej och en kille kollat på film, myst och käkat popcorn. Men nu är vi inte vanliga, vi har spelat FIFA, lekt tagen, brottats och ätit godis. Vi ligger nu skrattandes på golvet, Eller i alla fall Felix, mitt huvud ligger på hans bröst och jag på hans högra sida.

”jag van va?” säger jag när jag börjar andas normalt. Felix skrattar.

”nej, det gjorde jag” säger han och jag lägger armarna i kors.

”nej, jag, jag jag jag JAG!” säger jag med gnutta oseriös röst.

”Lika?” frågar han och jag suckar.

”okej då, men bara för den här gången” säger jag skrattandes och sätter mig upp, Felix gör det samma. Felix vänder mig om och drar mig närmare, han drar upp mig i sitt knä och jag skrattar glatt.