Tillsammans är vi starka

Kapitel 4

°Emmas perspektiv°

Jag känner hur fjärilarna i magen blir allt galnare. Jag ler stort och inväntar ett sms från Ogge.

"när kör du?" får jag från Ogge och jag svarar med ett:

"strax ska bara vänta in rätt till fälle" skickar jag i värg innan jag stoppar ner mobilen i fickan.

Jag går sakta och försiktigt ner för den branta trappan och jag ser hur Oskar och Omar får stora lenden men släger handen över och precis när dom är på väg att säga något sparkar Ogge till Omar under bordet och ger dom en "håll käften blick". Dom fattar och låssas som igentig. Jag smyger närmare jag... 3.... 2.... 1.... jag sätter snabbt händerna för Felix ögon och får holla mig från att brista ut i skratt.

"vem tror du att det är,Felix" säger Ogge och skrattar tyst för sig själv.

"jag vet inte" sägger Felix glatt, och försöker ta bort mina händer från hanns ansikte men jag holler kvar dom.

"gissa 3 gåger" säger Omar och ler stort han med.

"emm, Daff? Kattnis? Ogge? jag vet inte" säger Felix, jag fattar att han trodde det var Ogge då vi har ganska lika händer men Daff? seriöst? jag fattar ingeting.

"Kom igen nu" säger Oskar som nu halft häger över bordet.

"nej jag vet inte.." utbrister Felix efter en stunds tänkande. Jag tar sakta bort händerna och bakar ett steg. Felix vänder sig snappt om och hanns lende växer ännu mer, jag trodde inte ett leende kunde bli större men tydligen. Felix Spriger in i mig och ger mig en kram som Jag besvarar direckt.

"EMMA, är det verkligen du?" säger Felix och vi av slutar kramen.

"ja jag tror det i allafall" säger jag och skrattar.

Vi ska gå ut och äta i kväll, på en resturang som ligger bara en liten bit ifrån är vi har ställt bussen. jag väljer att ta på mig ett par shorts och ett lite ur rigat linne. Håret flätar jag in i en lite slarvig fläta, och sen är jag klar. Jag tar även mina vita converse och en keps som matchar tröjan. jag sliter även åt mig en lite tjockare tröja då det fortfarande är lite kalt ute på kvällen. Vi går bort åt resturagen, jag går imellan Felix och Ogge, solglasögonen har jag på huvudet. Hela världen är vacker jusst nu det är alldelles lagom varmt och solen har precis börjat gå ner och allt är stilla, det är bara perfect alltihopa. Jg låser upp mobilen och ser att julia skickat ett medelande till på fb jag öppnar och kollar, det är först en bild på henne och den ny tjejen hon tog med i stället för mig och sen en lite text, "har du det kul, det har vi iallafall" jag kollar på Ogge som ber om at jag ska ge honom min mibil, vilket jag gör. Han öppnar kamran och säger Scheese! och alla är med och det blev en jätte fin bild. Som han sedan skickar till Julia med texten : "Aa jätte kul". Julia skriver iget mer men hon har sätt det. Det ger mig en bra kännsla i magen och den blir bara bättre när hon svarar.

"är, är, är det the fooo?" skriver hon och jag svarar henne inte på ett tag då hon kan få gå och vänta på ett svar.

Tiden går och nu är vi inne på resturagen, våran mat har inte kommit än utan bara drickan. Jag valde Cola och det gjorde de andra också. när mathen kommer är alla hugriga och som ordspråket lyder "låt maten tysta mun" blev det helt tyst och alla satt bara och njöt av sin mat, då den var väldigt god. precis när servitrisen har varigt och hämtat våra toma tallrikar så pligar det till i min byxficka. det är från Julia.

"hallå, svara då? är det the Fooo?" Skriver hon och först tänkte jag inte svara alls men ändrade mig och skrev.

"nej det är musse och kalle och alla dom, klart det är the Fooo, det ser du väl?" Jag skickar iväg deer med ett nöjt leende. det ända svaret jag får tillbaka är:

"OMG!" men jag bryr mig inte om att svara. Jag lägger ner mobilen i bak fickan innan jag reser mig upp från bordet och går mot killarna som står och väntar vid entren.

När vi kommit tillbaka till bussen släger jag av mig kläderna och drar på mich ett par mjukis byxor och en vanlig grön puma T-shirt.

"Emma!" ropar Oskar från badrummet. Jag ler för mig själv men går ändå bort mot toan. När jag kommer dit ser jag hur Oskars näsa rinner, det är inte snr det är blod mycket blod. inte bara som när man slår näsan i en sten utan typ dubbelt upp.

"men hallå, vad har du gjort?" säger jag sammtidigt som jag tar en bommolls tuss och trycker den mot näsan så blodet ska sluta rinna.

"emm, asså jag snubblade i trappan in till bussen" säger han med ett litet lätt skratt. jag fnissar och duttar med bummelstussen mot hans näsa innan jag släger den och trycker in en bit papper där istället som blir som en propp.

"tack" säger han och pussar mig på kinden, som en vänskaps puss vi brukar göra när vi har hjälpt varandra. eller bara när vi träffas, det är liksom våran grej.