Tillsammans är vi starka

Kapitel 24

°Kajsas perspektiv°

dagarna i ända har vi packat, Alla mina saker är färdigpackade och även Robins, Mamma har packat allt i köket och vardagsrummet, Toaletten och hallen är kvar. Annars ligger nog allt i stora papplådor nu, på väg till Stockholm. Gubben mamma blivit kör i är 36 år och är ganska snäll, han verkar vara en trevlig kille och ja kanske en bra pappa?

I morgon åker vi. Jag kan inte fatta att jag ska flytta till Sveriges huvudstad, jag har alltid velat flytta eller i alla fall åka upp dit. Här nere i Göteborg har jag tröttnat på omgivningen och är redo för äventyr. Mamma tror inte jag kan klara mig själv, så de har bett grannens son följa mig hela dagen i skolan, tror de jag är ett litet barn? Tydligen.

”Kajsa!” mamma ropar ifrån köket, en irriterad suck lämnar min mun innan jag går bort till köket. Inne i köket sitter Robin och trycker i sig spagetti och köttfärssås. Ett leende pryder hanns läppar bakom all köttfärs han har i ansiktet. Mamma sitter på andra sidan bordet och äter lugnt av sin spagetti. Jag sätter mig ner bredvid Robin och börjar lassa på lite spagetti på min talrik.

Efter maten var det raka vägen i säng. Upp tidigt i morgon, då tåget går tidigt och vi behöver mycket tid att packa upp. Jag somnar förvånads värt fort och vaknar nästan utvilad när mamma drar bort gardinerna från fönstret. Jag gnuggar mig i ögonen innan jag hoppar ur sängen och sätter på mig kläderna jag tagit fram dagen innan. Håret flätar jag snabbt in i en fläta innan jag går upp till Robins rum, jag knackar och ett glatt ”kom in” hörs, jag kliver in och sträcker ut armarna. Robin kastar sig i min famn. Vi avslutar kramen och jag hjälper honom med kläderna. Mamma ropar från nedervåningen att vi måste åka, jag tar Robins hand och tillsammans går vi ner för trappan och ut genom dörren. In i bilen och sedan gasar vi iväg mot tågstationen. Robin och jag Leker ”jag ser nånting som är….” hela vägen. Robin har på sig ett par svarta jeans och en superman tröja. Jag har på mig ett par mörk blå jeans och en vit blus, ett par vita skor och min bruna skinnjacka.

”jag är hungrig” klagar Robin efter kanske en halvtimme på tåget.

”ska vi gå och kolla om det finns något att äta?” säger jag och Robin nickar snabbt, vi går bak, när vi gått en liten bit ser vi en man som står och säljer toast.  Robin ville ha en med skinka och jag en med ost, vit tog även en med ost till mamma. Jag betalade honom innan vi gick tillbaka till mamma.

(framme i Stockholm)

Vi kliver av tåget och letar efter en ganska lång och kraftig man, han var inte stor men ändå inte smal, han var ganska mitt i mellan.  Tillslut hittar vi honom och åker hem. Mitt rum är stort och ljust, väggarna är vit målade och garderoben är gjord av speglar, det är skjut dörrar och innanför massa lådor. En stor säng står där också, och ett skriv bord. En turkos matta ligger i mitten av rummet, den är rund och fluffig. När jag väl fått i ordning i rummet ler jag nöjt och slänger mig på sängen med mobilen. Mamma knackar på dörren och kommer in, hon ser så lycklig ut.

”vad fint du fått det här” säger hon och jag nickar glatt.

”ja, jag hade tänkt ta en promenad för att kola mig lite omkring” säger jag och ställer mig upp vid sängen, mamma nickar och går ut. Jag drar fram en tjock tröja från min garderob innan jag springer ner för trappan. Jag stoppar ner fötterna i mina svarta läder stövlar innan jag går ut på vägen med hörlurarna i öronen och låten ”King of the Radio” med the Fooo. Egentligen är jag inget stort fan av de men jag diggar musiken. Jag nynnar med på låten, samtidigt som jag kollar mig om kring.

°Emmas perspektiv°

Jag och Felix är på väg till bion när vi ser en tjej på andra sidan vägen, hon kollar sig om kring innan hon går över vägen. En stor smäll hörs och jag vänder mig förskräckt om lika så Felix, Tjejen ligger på marken och en bil gasar iväg där ifrån. Förskräckt kollar jag på Felix innan jag släpper hanns hand och springer fram till tjejen. Felix ringer ambulansen och jag försöker få kontakt med tjejen men det ända man hör är att hon gnyr och jag letar runt i alla hennes fickor för att kunna hitta hennes telefon. När jag hittar den stänger jag av musiken och letar fram hennes mamma på kontakt listan. När jag väl hittat henne har ambulansen kommit och nu är vi på väg mot sjukhuset i full fart.

”hejsan mitt namn var Emma Molander, är detta din dotters numer?” säger jag när kvinnan svarat.

”ja, har det hänt något” hennes röst är stadig men ändå kan man höra hur nervositeten ligger där.

"ja, hon har precis blivit påkörd och har antagligen brutit armen och fått en hård hjärnskakning.” säger jag och Mamman flämtar till och säger, något till någon i bakgrunden.

”vi är framme vid sjukhuset nu och eran dotter är på väg in, jag och min kompis stannar kvar tills ni kommer” säger jag innan mamman lägger på. Jag skyndar ikapp Felix och den medvetslösa flickan. Hon blev medvetslös lös precis efter att hon gnytt till. Jag ringer mamma och förklarar vart jag är och Felix ringer sin mamma också.

Nu sitter vi här på sjukhuset och bara väntar, mamman bad oss stanna kvar vilket vi så klart gjorde. Nu har vi suttit här i två timmar, tjejen som heter Kajsa har blivit gipsad om armen och huvudet är in lindat i bandage, ett sår finns även i pannan och under ögat. Hon är heller inte medvetslös längre men hon är inte kontaktbar riktigt än. Jag och Felix hade fått förklara för polisen och doktorn vad vi såg. Jag är trött och stolen jag sitter på är jätte obekväm. Jag lutar huvudet mor handen och blundar, när jag precis somnat kommer en sjuksköterska fram till oss. Hon visar oss till ett rum där vi kunde få sova en stund. En sjukhus säng och ett par stolar fanns det här, även en massa apparater och skit. Jag lägger mg i sängen med Felix bredvid mig.

”precis som på film” säger jag och gäspar, ögon locken blir tyngre och snart sover jag som en gris.