Tillsammans är vi starka

Kapitel 27

°Felix perspektiv°

det är helg, vilket betyder träning, ingen skola. Jag vaknar av att mamma knackar på dörren. Jag sträcker mig efter telefonen på nattygsbordet. Jag kollar snabbt igenom sociala medier och även lite sms innan jag kliver ur sängen och börjar gå bort mot toaletten. Jag tar en snabb dusch innan jag drar på mig mina mjukisbyxor och en tröja. Jag springer ner för trappan och in i köket. Där står mamma och häller upp en kopp te. Jag drar ut smör och skinka från kylen och börjar bre två mackor. När jag ätit upp går jag tillbaks till toaletten och borstartänderna. Förstadelen av dagen tillbringar jag vid datorn, pluggar gör jag också, då vi ska ha ett sista prov innan jullovet. Runt elva tiden plingar mobilen till och jag sträcker mig efter den. Det är Emma.

”kom till gallerian om en timme, vi möts vid fiket, har en överraskning till dig.  Puss <3”

Jag skickar ett snabbt svar tillbaka innan jag byter om innan jag går ner och berättar för mamma. Nästa buss går om tjugo minuter, jag drar på mig skorna och pluggar in hörlurarna och börjar gå mot busshållplatsen.  I buss kuren sitter där redan en dam i kanske 50 års åldern, hon stirrar på mig med en konstig blick men jag försöker att inte bry mig så mycket, bussen stannar framför mig och jag kliver på. Damen/ tanten följer efter och sätter sig en bit fram, jag sätter mig 3 steg fram ifrån baksätet. Musiken dunkar i öronen på mig och mobilen vibrerar flera gånger. Jag fiskar upp telefonen och ser att det är från Emma.

”segis, öka takten nu”

”jag kör inte bussen, säg till busschaffisen”

”öka efter bussturen då”

”jaja, ska”

”bra <33”

”<3” jag lutar huvudet mot handen som jag har på fönster kanten. Jag kollar på alla par som går på vägen hand i hand, på alla barn som leker och på den äldre paren som sitter i parken och matar duvorna. Det är kärlek överallt, det finns alla sorters kärlek, ny kära tonåringar, lekande barn som inte bryr sig om vad den andra ser, sedan finns de dom gamla, som matar duvorna ihop och har levt med varandras närhet i flera år. Mitt leende blir lite större när jag tänker på det, alla har någon gång varit i det läget, ny kär och fjantig, busat som om man bara varigt kompisar, eller det paret som varit tillsammans läge och inte bryr sig om vad andra ser. Bussen stannar utanför gallerian och jag hoppar av. Jag stänger av musiken och stoppar ner hörlurarna i fickan på min jacka. Fika stället kallat ”puddingen” enligt mig och Emma är bakom några hörn, jag går med snabba steg dit och jag ser Emma, Kajsa och en tjej jag inte vet vem det är en bit bort. Jag går upp bakom Emma och sätter händerna över hennes ögon. Hon skrattar och det gör jag också. Hon vänder sig om och kramar mig, jag kramar henne tillbaks innan vi släpper och hälsar glatt på Kajsa. Hon hälsar tillbaks och sedan vänder jag blicken mot den ny tjejen.

”hej, jag är Felix” säger jag och sträcker fram handen, tjejen skakar den försiktigt innan hon presenterar sig själv.

”hej, Fanny” säger hon och ler.

”Felix, jag ska berätta en sak för dig sen men vi ska fika, vill du med?” Emmas leende blir en aning mystiskt.

”ja, jag har ändå inget att göra” svarar jag och vi ställer oss i den ovanligt långa kön, Puddingen brukar inte vara så mycket folk på, därför är vi ofta här och fikar. Vi beställer och sätter oss vi ett bord. Telefonen vibrerar och ett sms från Oscar trillar in.

”tjo bro, görs?”

”sitter på puddingen med Emma, Kajsa och Fanny” svarar jag och jag ser hur han skriver.

”nämen, vem är den där Fanny då?” jag skakar på huvudet, jag kan se Oscars peddo blick när han skrev det

”jag har faktiskt ingen aning, hon var med Kajsa och Emma när jag kom”

”jaha, säg det du” svarar han och jag suckar.

”kom hit då” skriver jag, Emma och Fanny kommer fram till bordet de hade varit och hämtat fikan. De sätter sig ner, Emma bredvid mig och Fanny bredvid Kajsa.

”jag är redan här” svarar Oscar och jag kollar bort mot dörren och vist fasen står han där och vinkar. Han kommer fram till oss och sätter sig bredvid Emma, han hälsar snabbt på Kajsa innan han presenterar sig för Fanny.

Efter kanske en halvtimme av pratande och skratt bestämmer vi oss för att gå vidare. Fanny och Kajsa gick efter kanske en timme då det var tvungna att ta sig hem. Men jag Emma och Oscar fortsatte, inte in i så många affärer utan mest ute i parken bland krumelurerna (statyerna). När det började mörka bestämde vi oss för att gå hem, Emma sitter på Oscars axlar och leker med hans hår. Själv går jag bredvid och håller i Emmas andra hand då hon ville det.

”Emma vad var det du skulle säga till mig?” säger jag efter en stund och hon kollar ner på mig. Hon njuter av att kunna kolla ner på mig.

”just det ja, jo jag gillar……..

olala, vad är det Emma ska säga nu?!

Själv har jag ingen aning än xD haha men det får ni se i nästa kapitel. Hoppas ni klarar att hålla ut till dess.