Kapitel 60

103 4 2
                                    

Irriterat sätter jag mig trött upp och kollar surt på min telefon som ringt minst 100 gånger på en timme. Jag försöker faktiskt sova här, men nej, då ska vi ha ringkalas. Irriterat trycker jag på svara.

”ja?” frågar jag surt och jag hör hur Ogge små skrattar på andra sidan.

”väckte jag dig?”

”ja” svarar jag och lägger mig ner igen.

”förlåt, men gå ur sängen och klä på dig, mamma hämtar dig strax” säger han och jag rynkar pannan.

”jag ligger inte i sängen, vad ska din mamma hämta mig för?” säger jag och går upp ur sängen.

”ja eller hur….. men hon ska hämta dig för vi ska till sjukhuset. Minns du?” säger han och jag nickar även om jag vet att han inte ser mig.

”okej, är färdig strax” säger jag och lägger på. Jag drar på mig mina byxor och en tröja innan jag springer ner för trappan och in i köket. Jag gör mig snabbt en macka och hinner precis äta upp den innan Ogges mamma kör upp på uppfarten. Jag drar på mig skorna och jacka och går sedan ner till bilen och hoppar in.

”hej Felix” säger hon och börjar backa ut på vägen igen.

”hej” svarar jag samtidigt som jag sätter fast bältet. Vi åker hem till Oscar och hämtar honom och Omar innan vi åker hem till Ogge. Vi går in och efter ett tag åker vi igen. Vi går in och bort till dörren. Bakom denna dörren finns Emma. Jag andas tungt ut och går in efter de andra. Vi tittar på Emma där hon ligger på sjukhussängen med sin isbjörn. Hon har vridit på sig så hon ligger på sidan. Vilket betyder att hon inte är död. -än- Ogges mamma följer med en doktor och vi andra står kvar och kolar på henne där hon ligger, jag vill bara springa fram, krama om henne, pussa hennes kind och höra hennes underbara röst igen. Ogges mamma kommer tillbaka och ber oss följa med ner till cafeterian. Vi äter ”lunch” och pratar. Dock ganska lite då alla är ledsna. Efter en stund kommer en doktor fram till oss.

”jag har goda och dåliga nyheter om Emma….” börjar han och jag kollar på honom med stora ögon.

”vilka vill ni höra först?” säger han och innan jag hinner reagera svarar Ogge.

Tillsammans är vi starkaWhere stories live. Discover now