Tillsammans är vi starka

Kapitel 56

°Emmas perspektiv°

Olivia kom aldrig, hon fick förhinder och kommer inte förrän nästa vecka.  Men i alla fall så är Omar här uppe nu och vi sitter på Puddingen och fikar. Jag, Ogge och Omar är här, Felix och Oscar skulle möta upp oss här. Jag tar ett bett av minn kaka när både Felix och Oscar kommer. Jag lägger ifrån mig kakan och kollar sedan upp på Felix som står framför mig.

”Emma, vill du gå ut och äta med mig?” jag ler. Det är gulligt.

”du är söt, gör det igen men mer dramatiskt” säger jag och han sucka och går iväg igen. Han kommer tillbaka och går ner på knä.

”Emma, vill du…” men jag avbryter honom.

”okej, nej det blev för mycket kör så som du gjorde innan” säger jag och han suckar och går iväg igen. De andra sitter och skrattar och jag ler åt dom. Felix kommer tillbaka och ställer sig på samma plats som innan.

”Emma, vill du gå på typ en dejt?” frågar han och mitt leende växer.

”jätte gärna, men bara så du vet, jag har inte klänning” svarar jag och han skrattar.

”okej då, det är ju inte klänningen jag vill gå med” svarar han och kysser mig.

”inte för att förstöra stunden, men Emma du kan inte gå” säger Oscar och jag kollar ner på mina fötter en snabbis innan jag kollar upp igen.

Men jag…. Ehh, jag tar kryckoran” säger jag och tar en bit av min kaka. Efter att vi fikat går vi till studion. Jag koncentrerar mig hela tiden på att försöka gå. Det ända är smärtan från såret annars går det bra. När vi kommer fram börjar killarna träna och jag vilar. När killarna är klara är det min tur, Omar hoppar omkring med kryckorna och jag går mellan Ogge och Felix med Oscar som stöd. Efter ett tag sjunker jag ner i Felix armar och han lyfter upp mig.

Räck mig fjärrkontrollen, ja den. Tack. måndag, tisdag, onsdag, torsdag. Stop! Där startar vi. Jag trycker tummen mot framåt knappen och spolar fram en vecka.

°Ogges perspektiv°

”Du kan slänga de där kryckorna i väggen! Jag klarade provet! Jag kan klara alltining!” skriker Emma glatt så fort hon kommit innan för dörren.

”okej, hit med dom då” skrattar Jag och hon räcker mig kryckorna. jag ”slänger” dom i väggen och hon skrattar och kramar sedan om mig.

”okej, nu ska jag gå, ställ dig där borta och fånga mig om jag trillar” säger hon och pekar bort mot soffan. Jag backar några steg och Hon börjar sakta gå.

”kom igen, hela vägen, bara lite till” säger jag och Emma lyfter blicken och går ”normalt” de sista stegen. Hon trillar fram och jag kramar om henne.

”du klarade det! Du är ju bäst trots allt” säger jag och släpper på kramen.

”alltid” svarar hon och börjar gå omkring som en galning i huset. Upp för trappan, ner för trappan, in i köket och vidare in på toa.

”det gör bara lite ont” säger hon när hon kommer ner för trappan igen. Jag skrattar och drar upp telefonen. Jag tar fram kameran och spelar in Emma när hon går omkring som en galning i huset. Jag skickar iväg filmen till killarna på våran grupp chatt. Dagen går och jag ligger i soffan med Emma halvvägs uppe i mitt knä och tv:en som rullar framför oss. Mina ögonlock blir tyngre och strax efter somnar jag.

Jag vaknar inte förens mamma börjar dåna med dammsugaren. Både jag och Emma gnyr irriterat och sätter oss sömning upp. Mamma kollar bort mot oss med ett leende. Mitt hår står åt alla håll medans Emmas bara är lite tovigt. Jag suckar och lägger mig ner igen. Emma ställer sig upp och går med hackiga steg bort till köket. Jag slår på Tv:en och blundar. Emma kommer tillbaka med sin frukost och jag suckar. Jag är inte det minsta hungrig. Jag tänker tillbringa hela dagen i soffan, typ.

°Emmas perspektiv°

 

”nej, jag tar inte på mig den. Vad som häls men inte den” säger jag bestämt till Kajsa som bönade och bad om att få hjälpa mig. Både hon och hennes stora syster Linn har dratt med mig till stan för att kolla på kläder.

”men denna då” säger Linn och jag suckar men tar emot klänningen och går in i provbåset. Klänningen är knälång och svart. Med glitter stenar på över delen och band lös. Kjolen är vid och enkel. Jag går ut och Kajsa och Linn ler nöjt. Jag går tillbaka och bytar om till mina egna kläder. Vi köper den då jag inte hade något val. Sedan går vi hem till mig. Jag duschar och går sedan in på mitt rum där Linn och Kajsa håller på med en massa konstiga saker. Utan att ens själv veta vad de gör sitter jag på en stol och någon håller på med mitt hår medans den andra håller på i mitt ansikte.

”klar” säger Linn och kollar nöjt på mig. Jag får dra på mig klänningen innan jag tittar mig själv i spegeln. Min spegel bild är en lätt sminkad tjej med plattat hår och en svart klänning. På benen har hon ett par strumpbyxor. Hon har även sitt silverhalsband med två vingar och det matchande armbandet.

”blir det bra?” frågar Kajsa försiktigt och jag nickar.

”helt okej” svarar jag och ler.

”kom, kolla vad Ogge tycker” säger Kajsa och drar iväg mig till Ogges dörr. Jag knackar på och han öppna.

”god dag min herre, hur står det till?” säger jag och han skrattar.

”ehh, ja du, ser bra ut” svarar han och jag niger. Det knackar på dörren och jag hoppar ner för trappan. Jag öppnar dörren och där står Felix. I klädd en vit skjorta och svarta byxor. På fötterna har han sina vanliga skor och hans hår är fixat.

”stig på snygging” säger jag och han tar ett steg in. Kajsa, Ogge och Linn står i trappan och vinkar när vi går ut. Kajsa och Linn ville egentligen att jag skulle ha ett par klackskor men jag vägrade, de har fått på mig en klänning, det räcker. Jag har mina vita höga Converce istället. Hand i hand går vi bort mot restaurangen.

”du fick på dig en klänning trotts allt” säger Felix och jag sparkar iväg en sten.

”mm, Kajsa tvinga mig” svarar jag och kollar upp på honom där han går. Tänker man inte på det så gör det inte as ont i benet när jag går. Vi går in på en stor restaurang och får ett bord och menyer. Vi beställer maten och pratar på som vanligt. Jag tar det hela fort. Maten kom, vi åt, pratade, beställde efterrätt, fick den, åt den, betalade, gick ut.

°Felix perspektiv°

läppglans smakar inte lika gott som det luktar