Tillsammans är vi starka

Kapitel 10

°Emmas perspektiv°

”nåå hur ser jag ut?” säger jag med ett leende på läpparna.

”du ser ut som Ogge, precis” säger Oskar och kommer fram till mig.

”ja precis så” säger Omar och ler så hans vita tänder syns.

”såå, killar nu är det bara några minuter kvar innan ni går upp dit och spelar som aldrig förr” säger daff och just då börjar mina fjärilar imagen flyga lite fortare en vad de gjorde innan. Man hör hur alla där ute skriker killarna går upp på något stort men jag vet inte vad det är. Felix räcker mig sin hand och jag tar tag i den, han drar upp mig och jag ställer mig bredvid honom. Han ler jag ler alla ler. Fjärilarna är bara centimeter från att lämna min mage och flyga som galna runt i hela Skandinavium. 3....... 2…… 1….. killarna börjar sjunga och jag häger på med min mest manliga röst. Men jag låter absolut inte som Ogge, men alla dessa tjejer där nere hör nog inte det, första, andra och tredje låten avklarade men nu kommer vi till fjärde låten då jag ska göra volt, 3… 2… 1… Felix tar tag i min fot och kastar runt mig jag landar på fötter men, allt blir helt tyst. Alla tjejer där nere slutar skrika. Just då fattar jag mi keps, den ligger bakom mig och jag känner hur mitt hår ligger på min rygg. Tiden står still, men som tur är går Oskar fram och börjar prata med tjejerna Felix följer med mig bakom scen.

°Oskars perspektiv°

”hejsan tjejer jag tror att alla blev chockade över att det var en tjej och inte Ogge, jo det finns en förklaring till allt detta” säger jag och Omar kommer upp jämsides med mig.

”jo, det är så att Ogge inte kunde vara med i dag, så hans syster fick hoppa in åt honom.” förklarar Omar och en tjej skriker.

”vart är Ogge?” tjejen står nästan lägst fram så hon hörs tydligt.

”ee, vi kan inte berätta detta riktigt än men det kommer komma en förklaring snart” svarar jag.

”men Emma är Ogge idag okej?” säger Omar.

 ”neej! Hon ska vara Emma” skriker en tjej lite lägre bort.

”ee, okej då måste vi ta en liten paus vänta lite bara” säger jag och springer bakom scen med Omar efter mig.

”Emma du, tjejerna vill att du ska vara dig själv och inte Ogge” sägr jag och kliar mig i nacken.

”ee, aha hur då? Vänta jag har en idé? Säger hon bara till svars och går mot scenen igen. Vi springer efter och sista låten börjar spelas. Det är ”king of the radio” (lyssna gärna på den samtidigt) Vi sjunger men när vi kommer till refrängen sjunger inte Emma som vi utan hon har ändrar den till sin egen hon sjunger ”I queen of the radio” det låter jätte bra och skriken ner ifrån ökar. Hela konserten var storslagen. Väl inne i bussen trillar vi ihop i en hög skrattandes. När skratten har avtagit kan man äntligen andas igen. Kattnes kommer in igenom dörren. Hon kollar ner på oss och fnissar till.

”ni är väl helt underbara” säger hon innan hon går till soffan.

”hur går det för Ogge?” frågar Daff och Kattnes suckar.

”inte bra, operationen blev inte av som planerat och Ogges smärta blir allt värre.” säger Kattnes och kollar ner i bordet.

”Hanns mamma är här men vi behöver snart åka till nästa stop som så tur är Stockholm. Men problemet är att ogge kanske inte klarar sig hela vägen dit.” fortsätter Kattnes. Jag blir helt stel, tänk om, det får inte vara så, det går bara inte. Emma sitter bara där på golvet, hon drar upp knäna närmare sitt bröst. Felix hoppar närmare och lägger armen runt henne Omar gör lika dant. Jag ställer mig upp och ställer mig framför Emma.

”seriöst, ni borde kanske inte prata om detta så in för henne?” säger jag och kollar på Daff och Kattnes. Dom går upp på sin del av bussen. Jag sätter mig på huk framför Emma och lyfter upp hennes huvud. Jag kollar henne rakt in i ögonen och dom rinner, och hon låter dom rinna.

”Allt kommer bli bra Emma, inget kommer att gå fel” säger jag men Emma är alldeles borta.

”snälla Emma, lyssna på mig, du måste tro mig.” säger jag innan jag kramar om henne och går till toaletten.

°Felix perspektiv°

”Emma Oskar har rätt, Ogge kommer klara det här” säger Omar och pussar henne lätt på kinden innan han går. Jag sitter kvar bredvid Emma, vi sitter där i timmar bara sitter där, Emma har lutat sitt huvud mot mitt bröst och jag lutar mitt huvud mot hennes huvud. Min hand glider upp och ner på hennes sida. Hon har slutat gråta men ingen har det minsta tänkt på att gå. Först när Daff kommer in igenom dörren är vi tvungna att ställa oss upp.