Tillsammans är vi starka

Kapitel 38

°Olivias perspektiv°

på flygstationen möts jag av Kajsa och en kille. Jag kramar om Kajsa innan jag hälsar på killen. Som visade sig vara Kajsas pojkvän. Han heter Oscar men kallades för Ogge. Han var jätte snäll och väldigt hjälpsam. Han tog min väska och lät mig och Kajsa prata, jag berättade om tävlingen och hon berättade om hennes nya vänner. Kajsa är så lycklig här och det älskar jag att se. Vi körde in på en uppfart till ett stort rött hus, Jag fick lägga in mina grejer på Kajsas rum innan vi skulle åka vidare till hennes nya kompisar. Det skulle bli kull att få träffa dom. Vi kom fram till en studio där vi gick in och möttes av tre killar och två tjejr alla lekte om kring i soffan. Jag vände mig om mot Kajsa.

”här trivs jag” bara av att se de leka på det sättet fick mig att bli glad.

”hej jag heter Felix” en lång kille kommer fram till mig och jag skakar hans hand. Efter honom kom en liten tjej.

”hej, Linnea, men du kan kalla mig Lea” efter henne kom en lite mörkare kille med choklad bruna ögon.

”tja, Omar” säger han och skakar min hand.

”hejsan, jag är Emma” säger den andra tjejen som värkar vara riktigt galen hon med. Sist kommer en kille med rufsigt hår och blå ögon fram till mig,

”hej jag heter Oscar” säger han och jag ler.

”hej, jag är Olivia” jag står länge och kollar på honom. Tills Kajsa väcker mig.

”nu får ni berätta snabbt om er själva så ni lära känna varandra” säger hon och puttar ner mig i soffan.

”jag kan börja, jag är Felix, jag gillar dans, musik, gå på äventyr och att rita, Emma är min bästa vän och Lea är min flickvän.” jag ler och nickar.

”jag är Lea då, jag gillar det mesta men mest att rita, Felix är min pojkvän, jag är även väldigt ny i det här gänget. ”säger hon och jag skrattar till.

”jag är Omar och jag bor i Göteborg till skillnad från de andra som bor här, Emma är min flickvän och hon är seriöst galen” emma ler lite som om det där absolut inte stämde, vilket jag tror det gjorde.