Tillsammans är vi starka

Kapitel 47 + viktig fråga

°Emmas perspektiv°

sista tävlingarna är idag, sista natten i stugan, sista dagen med Anton och Love, sista dagen i USA. I morgon åker vi hem, Anton och Love bor utanför Stockholm och Olivia en bit från oss. Att inte bo tillsammans med alla kommer kännas konstigt. Jag känner hur en förkylning eller liknande börjar krypa på mig, Jag kommer säkert bli jätte sjuk när vi kommer hem. Men det var det värt. Men om vi nu återgår till tävlingen som jag faktiskt i just detta nu står och kollar på. Så behöver Kajsa bara få 14 poäng för att vinna allt. Hon står redo, namnet ropas ut och hon ger sig av. Alla är knäpptysta i sista volten och hennes landning är perfekt. Alla börjar gapa och tjoa, domarna visar sina poäng. 15. Vi vann! Vi springer fram och kramar om Kajsa allihopa. Kajsa kramar om Olivia innan det är dags för prisutdelningen. Kajsa, Love och Anton går upp på första plats och kollar bekymrat på Olivia som sitter nedanför och ler. Love och Anton hoppar ner och lyfter upp henne. Anton bär upp henne och försiktigt ställer hon sig mitt emellan Anton och Love som stadigt håller henne på benen. De får varsin medalj och national sången spelas, en riktigt stor avslutning.

<dagen där på>

Jag packar ner de sista sakerna i min väska, kollar mig omkring innan jag suckar lyckligt och går ner till de andra. Alla slänger in väskorna i bussen och kliver sedan på. Bussen ska ta oss till flygplatsen. Där ifrån ska ett plan ta oss till Sverige. Och efter det ska en bil ta oss hem. det komplicerade var att få in Olivia i bussen och flygplanet, men efter en stunds kämpande satt hon äntligen på flygplanssätet. Jag lutar huvudet mot fönstret och ser hur vi lyfter från marken. Jag ler lyckligt och blundar. När jag vaknar igen är vi tillbaka i Sverige, planet landar och vi tar oss ut och bort till våra väskor. Jag drar på både min och Olivias. Och Felix drar Oscars. Utanför flyg platsen står allas föräldrar. Det är inte förens nu jag känner hur mycket jag saknat dom. Jag kramar om mamma innan vi åker hem säger vi hejdå till de andra.

Ogge stänger sin dörr och bilen börjar rulla hemåt. Jag kollar hela vägen ut genom fönstret, jag har saknat lilla Sverige, det vackra landskapet, den fridfulla miljön och allt där emellan. Ogge puttar till mig och jag kollar på honom.

”ska du stanna kvar i bilen eller ska du med in?” säger han och först nu märker jag att vi står still och att mamma har gått.

”jag ska med in” svarar jag och ler. Ogge skrattar och hoppar ur bilen, likaså jag. Vi tar våra väskor och går in genom dörren. Jag andas in den ljuva doften av maten pappa lagar och släpper väskan på golvet. Jag springer fram och kramar om pappa. När jag vänder mig om ser jag hur Gustav och Erik står bakom mig med ut sträckta armar. Jag skrattar och Kramar om dom.

”men hallå, jag då? Jag vill också ha en kram” säger Ogge och puttar ut underläppen. Gustav skrattar till och drar in Ogge i typ en kram, samtidigt som han rufsar till Ogges frilla. Ogge skrattar och drar på sig kepsen igen. Erik och Gustav stannar hela kvällen och sover över här.