Tillsammans är vi starka

Kapitel 28

Från förra kapitlet

”Emma vad var det du skulle säga till mig?” säger jag efter en stund och hon kollar ner på mig. Hon njuter av att kunna kolla ner på mig.

”just det ja, jo jag gillar……..

°Felix Perspektiv°

”just det ja, jag tror jag gillar Omar” säger Emma och hon skrattar, jag känner hur något växer inom mig, något bra är det, är det glädje?

”du sa vadå?” säger Oscar och Emma skrattar.

”jag tror jag gillar Omar”

”olala” säger Oscar och Emma skrattar och sparkar honom lät på magen med ena benet.

”men gud, gölligt” säger jag och Emma bara ler. Hon rodnar aldrig, hon har så bra självkänsla och står för vad hon tycker och känner.

”har du sagt det till honom?” frågar jag och Emma kollar ner på mig.

”nej, det vågar jag inte, tänk om han inte tycker lika dant, det skulle bli pinsamt, men jag ska ta reda på det först” säger hon och jag skrattar lite gran.

”jag tror han känner likadant, du ska bara se hur hans ögon glittrar när du kommer eller efter kyssen, hans ögon har aldrig gnistrat på det sättet förut, jag lovar” säger Oscar och jag nickar.

”ni ska bara veta hur konstigt det känns att prata om killar med killar” säger Emma och hennes leende blir större och nu kan man faktiskt skymta hennes vita tänder.

”omen, hur tror du det är att prata om tjejer med dig då?” säger jag och Emma skrattar ännu en gång.

”men ni kan ju prata med varandra också, jag har ju bara er” säger hon och om det hade varigt någon annan hade den personen säker tagit det negativt och blivit nedstämd av tanken. Men Emma vill inte vara med några andra, eller jo, Viktor och Hektor men de är inte lika ofta och de är dessutom också killar. Om ni undrar så går de två i vår klass och är tvillingar, men Hektor är inte med oss lika mycket som Viktor. Jag släpper Emmas hand då telefonen vibrerade till, jag drar lätt upp den ur byxfickan, det är Ogge,