Tillsammans är vi starka

Kapitel 33

°Leas Perspektiv°

”Kajsa, seriöst, du är galen i honom, man ser det på dig” säger jag i telefonen och Jag vet precis hur Kajsa är nu. Hon i sitter skräddar sitts i sin säng, gör en cirkel med fingret och rodnar. Det har hon alltid gjort när hon är kär och ska prata med någon om det.

”kanske det” säger hon blygt och jag himlar med ögonen. Ibland är hon bara så svår att övertala.

”vadå kanske? Det syns jätte tydligt hur mycket du gillar honom, och det är en bra sak. Lev livet just nu Kajsa” säger jag och strax efter lägger vi på. Jag kryper ner under mitt täcke och blundar. Sömnen tar snabbt över min kropp och efter ett tag sover jag som en stock. Jag vaknar när klockan är ungefär nio. Jag hasar mig ur sängen och bort till min spegel, kollar en kort stund på mig själv innan jag ler och går vidare till min garderob. Jag plockar ut en stor collegetröja som jag drar på mig. Jag sätter upp håret i en slarvig tofs innan jag går ner till köket, jag brer mig en maka innan jag sätter mig i soffan. Jag slår på tv: en och tar ett bett på makan. Efter kanske 20 minuter kommer en trött Fanny ner för trappan. Jag hälsar glatt på henne.

”god morgon” säger hon trött på vägen in i köket. Jag kollar en stund till på tv: en innan jag går upp på mitt rum, jag sätter mig i sängen med telefonen i handen. Jag kollar igenom sociala medier och lite annat. Jag suckar och går bort till toan. Där inne borstar jag snabbt mina tänder och håret sätter jag upp i en mindre slarvig tofs. När jag öppnar dörren möts jag av en Fanny med mobilen i högsta hugg, inte en reaktion får jag från henne.

”zombie” säger jag efter henne och hon muttrar bara något innan hon går in i på sitt rum. Jag skrattar tyst för mig själv och går tillbaka till mitt rum. Jag ser hur telefonen lyser och jag tar upp den. Det är ett sms från Felix. Jag ler och öppnar det.

”hejsan, ska vi hitta på något?”

”halloj, ja visst, vad?” svarar jag

”bara gå en sväng?”

”låter bra, möter du upp mig vi busshållplatsen?”

"blir bra" svarar han och jag lägger ifrån mig telefonen och börjar klä på mig. Ett par svarta jeans och en vit collegetröja blir det.  Jag kollar mig snabbt i spegeln innan jag går ner för trappan och ut i hallen. Jag drar på mig mina svarta kängor och min mörkblåa jacka. Jag drar på mig ett par vantar och en vit mössa. Vägen till busshållplatsen är kort, det tar max 5 minuter det. När jag kommer fram ser jag Felix stå en bit bort, jag vinkar glatt och springer fram till honom.