Tillsammans är vi starka

Kapitel 43

 

°Kajsas perspektiv°

 

”kolla på mig! Inget är omöjligt” Ogge torkar bort en tår från min kind och jag ler försiktigt. Han lägger sina händer på mina höfter och jag lägger mina runt hans hals. Våra läppar krockar i en underbar kyss, fjärilarna blir som galna i min mage. Vi drar ifrån och jag skrattar till innan jag tar min snowboard och springer upp till starten. De ropar ut mitt namn, det blir ett fint åk. Efter åt letar jag snabbt upp Ogge och resten innan alla shonalister är på mig. Jag håller ett stadigt tag i Ogges hand hela tiden. Blixtarna från alla kamrer bländar mig och det flokas bara mer och mer folk runt om oss. Jag är van men det är inte Lea, jag ser skräcken i ögonen på henne och hon sjunker ner till marken, Felix lyfter upp henne och kysser henne försiktigt. Det blir så intensivt att vakter kommer fram till oss och skingrar folk massan. Henke pratar med någon, om vad, vet jag inte. Till sist får han tag i en mikrofon och alla vänder sin blick mot honom.

”okej allesammans, i morgon klockan 3, kommer dessa ha en fråge stund på läktaren där borta, kom dit så ska vi räta ut alla frågetecken som finns här” säger han och alla går bort från platsen.

”är du okej Lea?” frågar jag och hon nickar.

”ja, jag gillar bara inte att bli instängd blad folk, lite klaustrofobi typ” säger hon och jag kramar om henne.

”du vänjer dig” säger jag och hon ler, vilket också får mig att le. Till sist står vi och skrattar åt varandra som två fån.

”ha-ha-ha! Vad är det vi skrattar åt?” Emma kommer upp bredvid oss och ser så oseriös ut att jag bara skrattar ännu mer. Emma är en glädje spridare, hon är helt underbar. Hon kan vara både oseriös och seriös, man hör tydligt vilket det är. ibland kan hon bara vara helt tappad bakom en kotte, då hon inte fattar någonting, då blir hon super söt och ser verkligen ut som ett frågetecken. Med Emma kan man verkligen vara sig själv, hon bryr sig inte det minsta om hur du är, ser ut eller vad du brinner för, hon finns där och det är något som betyder otroligt mycket. En vän som henne skulle alla ha.

När vi kommer hem igen sitter någon i soffan, med ryggen vänd mot dörren. Första tanken som slår mig är att det är Olivia, Jag springer fram men mitt stora leende sjunker snabbt. Istället för att vara glad blir jag bara arg och irriterad. I soffan sitter ingen mindre än själva puckot Erika. En snobbig tjej som tror sig vara bättre än alla andra bara för att hennes föräldrar är rika. Hon har alltid märkes kläder och svin dyra smycken och accessoarer. Ett leende täcker hennes röd målade läppar och hon kramar om mig, jag står som förstelnad och väntar på att hon ska släppa. Efter kramen ler hon så hennes perfekta tender visar sig. Hon har fortfarande det där mysko leendet och jag ler tillbaka, mitt leende är inte det minsta snällt, det är snabbt och visar typ ”vafan gör du här?” vilket hon ser. Hon kollar sur på mig och jag lika så på henne.