Tillsammans är vi starka

Kapitel 58

°Felix perspektiv°

”Emma, inte så nära kanten! Du kommer…” ett duns hörs och jag kollar förskräckt ner mot marken.

”Emma!” Ogge hoppar ner till Emma och jag följer efter. Emma ligger helt tyst på marken och rör inte en fena. Den tjejen är en olycksfågel på hög nivå.

”Emma, Emma. Hallå svara” Ogge skakar försiktigt på henne men hon är precis som innan, tyst och stilla. Oscar och Omar kommer ner hoppandes från klätterställningen och sätter sig ner bredvid Emma.

”hon har svimmat, vi bär henne till sjukhuset, det ligger precis bakom hörnet” säger Oscar och ställer sig upp. Ogge och Omar gör det samma och jag lyfter försiktigt upp Emma från marken. Vi börjar gå bort mot sjukhuset och Ogge ringer sina föräldrar.

”va? Nej det var inte någons fel, hon halkade på kanten och föll”

”ja, kom ni vi är där strax” säger han innan han lägger på. Jag kastar upp Emma så jag får ett bättre grepp.  Oron har sakta börjat stiga, eftersom hon inte skrek, eller något så kan man inte veta hur illa det är. Personer kan svimma för minsta lilla. Men Emma svimmar inte bara så där. Det är det som är det läskiga, hon har svimmat några gånger men hon brukar alltid för vana. En gång sa hon ” oj, nu svimmar nog jag, ses om en stund” och så svimmade hon. Nu känns hon helt borta. Omar öppnar dörren och jag går in efter Oscar. Oscar säger till personen i blåa kläder och hon nickar och försvinner iväg. Jag sätter mig ner på en stol med Emma i knät. Hennes huvud faller mot min axel och jag tar ett hårdare tag om henne. En doktor kommer fram och ber oss följa med in i ett rum. Där får jag lägga ner Emma på sängen. Doktorn pratar med Ogge medans Oscar, Omar och jag drar av Emma ytterkläderna. Doktorn börjar ta prover och en massa saker som jag inte vet vad han gör. Helt plötsligt stelnar han till och som en blixt i en gångtävling försvinner han ut ur rummet och kommer snabbt tillbaka med två sköterskor. De kör iväg sängen och nu har jag panik. Vad gör dom? Vad är det? Är det alvarligt? En annan kvinna kommer och visa oss till ett vänt rum där vi får vänta på Emmas föräldrar. Vi sätter oss i soffan och allt är tyst.

Efter att ha suttit i soffan i flera timmar börjar sömnen ta över och jag slumrar till för en stund. Men vaknar strax efter av ett skrik. Jag sätter mig hastigt upp och kollar mig förskräckt omkring. De andra tre sover och jag slappnar av en aning igen. Jag lutar mig tillbaka och somnar om.

°Ogges perspektiv°

”Oscar, god morgon” jag kollar trött upp på doktorn som står framför mig med ett vänligt leende.

”God morgon” säger jag och sätter mig upp. Jag puttar till Felix och han vaknar med ett ryck. Han kollar förvirrat på mig och sedan på doktorn.

”god morgon på dig också, jo så här är det. Vi har under natten försökt väcka Emma men hon vaknar inte, hennes hjärta pumpar och hjärnan arbetar. Men hon sover, djupt. Hon har en rejäl hjärnskakning och harförhoppnings vis inte hamnat i koma. Vill ni får ni hälsa på henne men sedan tycker jag i ska åka hem, vila upp er och komma tillbaka i morgon. Okej?” jag nickar och väcker de andra innan jag ställer mig upp. Vi går efter doktorn i den långa, trånga och vita korridoren. Stegen ekar mellan väggarna och inte en människa är här. Klockan är 6 på morgonen och alla går som zombies efter doktorn som har en snabb takt och vi får små springa i kapp. Han stannar utanför en grå dörr och öppnar dörren. Där inne ligger hon. Med Bandas runt huvudet och knappar i armarna. Hon ser så svag ut, så liten, så ensam. Så inte Emma. Det är med gråten i halsen jag kliver in i rummet och bort till sängen. Vi kramar om henne innan vi går ut ur rummet och bort mot utgången. Jag kan inte fatta att min Emma ska behöva hamna på sjukhuset hela tiden. Hon förtjänar inte det, hon om någon skulle få en skydds ängel. Eller kan änglar få skydds änglar?

”Ogge, kommer du i morgon?” Omar väcker mig ur mina tankar och jag rycker till.

”va? Ehm, ja tror det” svarar jag och hoppar in i bilen. Mamma kör hem och jag försvinner upp på mitt rum. Jag vill bara sova. Vakna nästa dag och veta att allt bara är en dröm.

------------------------------------------------------

sorry för kort kapitel. men jaja, kommer upp ett längre i morgon (hoppas jag)

ha de!