Tillsammans är vi starka

Kapitel 29

°Emmas Perspektiv°

Det fungerade, Det fungerade faktiskt, Omar är kär i mig. Precis som jag är i honom. Skoldagarna flyger fram och nu är det fredag, sista dagen i skolan innan jul lovet, hur jävla skönt är inte det? Jag kommer kunna träffa Omar mycket mer, jag kommer ha mer tid för Felix och jag slipper läxor, kan det bli bättre? I morgon kommer Omar upp och bor här till den 20 december. Sedan kommer han och hans familj upp och firar nyår, i år är vi hos Felix. Sista lektionen slutar och jag plockar ihop mina böcker och börjar gå mot mitt skop. Felix kommer upp jämsides med mig. Han läger armen över mina axlar och jag lägger min runt hans rygg, han pratar om en konsert killarna skulle ha innan jul.

”och så vill vi att du ska vara med” säger han och jag kollar upp på honom, jag tyckte mer om att titta ner på honom men aja.

”jätte gärna” svarar jag och han börjar hoppa upp och ner av glädje.

”ja! Men då får du fan ha på dig kläder som täcker i alla fall hela din rumpa, annars kommer det bli kaos. ”säger han och jag skrattar.

”aldrig att jag skulle visa mig ute bland folk sådär” säger jag och Felix pustar ut.

”skulle du det hade vi ju inte få ha dig för oss själva” jag skrattar åt honom hur fel det lät och han kommer på sig själv.

”asså, fyfan för dig Felix” säger jag när jag stänger skopet för sista gången detta år. Felix gör det samma och tillsammans går vi ut på skolgården, vi hade bestämt sedan innan att vi skulle gå då bussarna alltid blir knökfulla. Vi gick och pratade hela vägen hem till Felix, vi sa hejdå och jag fortsatte min resa hem, jag pluggade in hörlurarna och började sjunga tyst för mig själv. Hemma luktade det ny bakat och mamma var i fullgång med att städa. Jag ställde skorna där de skulle vara innan jag gick upp för trappan och i på mitt rum där jag slängde väska på golvet i min garderob och drog på mig ett par tajts, ändas för att det är så jävla skönt att gå i, över det drog jag på en av Felix tjocktröjor som han glömt här. Jag går ner till mamma och tar en av de nybakta bullarna. Mobilen plingar till och jag tar upp den.

”hej, hur mås de?” att Omar skrev mås får mig att skratta och mamma kommer upp bakom mig.

”nya pojkvännen?” säger hon och jag hoppar till.

”nej, det är Omar” svarar jag, även om jag hade velat säga att han är min pojkvän men det vet jag inte om han är än.