Tillsammans är vi starka

Kapitel 51

 

°Felix perspektiv°

Känslan när du kliver in i skolkorridoren hand i hand med din bästa vän OCH flickvän är obeskrivlig. Leendet på mina läppar går aldrig ner. Jag är i trams, helt borta, läraren kollar på mig och jag kollar tillbaka med en ”hallå vad kollar du på?” blick. Hon skrattar till och fortsätter skriva på tavlan. Matte, såååååååååå kul! Eller inte. Jag fattar ju men det är långtråkigt och trögt. Lektionen tar äntligen slut och jag packar ihop mina grejer innan jag går efter klungan elever som ska till sina skop. Jag letar upp Emma utanför klassrummet och vi går till våra skop. Jag slänger in matte boken och låser skopen. När jag vänder mig om låser Emma skopet och kollar sedan på mig, hon ler och vi går sedan till sofforna. Jag sätter mig ner bredvid Micke och Emma sätter sig i mitt knä. Hade om hatt sig i andra soffan hade jag personligen gått och hämtat henne. Men raster varar inte för evigt, och nu förflyttar vi oss till Bildsalen. Vi håller på att göra stora collage om hur vi ser på våra liv. Efter att bildläraren pratat en stund sätter vi igång. Vi har holt på kanske 3-4 lektioner så det börjar ju likna nått nu.

”skriv din autograf, där” säger Emma och pekar på ena hörnet av pappret. Jag skrattar och tar pennan från henne. Skriver dit den och ger sedan tillbaka pennan till Emma. Hon ler nöjt och jag skrattar.

”tack” säger hon och fortsätter måla. Jag sneglar på Emma, hon har målat the Fooo loggan och oss. Det är fantastiskt vad bra det blev.

”snyggt, men jag tror du glömt nått” säger jag och Emma kollar upp på mig.

”vadå?” frågar hon och blicken flyttas från mig till bilden och sedan tillbaks till mig igen. Jag ler ännu lite större och Emma ser mer och mer ut som ett frågetecken. Jag skrattar och räcker fram min penna.

”kan du skriva din autograf där?” säger jag och hon skrattar, men tar pennan och den glider lätt över pappret.

”varsågod” säger hon och räcker tillbaka pennan. Jag tar tacksamt emot den och fortsätter med kepsen jag håller på med.

Jag smäller igen skopet och tar sedan Emmas hand innan vi går ut och bort mot bussarna. Våran buss är en av de fösta så den står redo när vi kommer ut. Vi går på och sätter oss långt bak. När bussen kört i kanske tio minuter är vi framme vid studion och vi hoppar av. Längre fram kan vi se Ogge och Oscar gå in igenom glas dörrarna. Vi springer in. Som vanligt tränar vi dans lite mer dans och ännu mer dans. Omar är inte med idag då han inte kunde på grund av skolan. Men han tränar själv där hemma. Efter träningen sjunker vi ner i soffan.

”hallå, ni två, skriv era autografer där, och här” säger Emma och pekar på pappret. Ogge och Oscar skrattar men tar varsin penna och skriver där Emma peka.

”tackar” säger Emma glatt och fortsätter med bilden.

”varför skulle vi skriva där?” frågar Oscar och Emma kollar upp.

”för att ni skulle det” svarar Emma bara och Oscar rycker på axlarna.

”nu saknas bara Omars sen är den delen klar” säger Emma glatt och lägger ifrån sig penna och papper. Jag skrattar och lägger bena över Emmas.

”Felix!” skrattar hon fram och försöker putta bort mina ben.

”Emma” säger jag och hon kollar på mig med en lekfull blick.

”rädda mig” skriker hon och killarna skakar bara på huvudet. Jag sätter mig upp fortfarande med benen över Emma, hon kollar på mig och jag skrattar till.

”ska du sitta där hela dagen eller kyssa mig?” säger hon efter en stund då vi suttit och kollat in i varandras ögon. Jag skrattar ännu en gång till, lutar mig fram och våra läppar möts i en underbar kyss.