Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 40 - friends

"Och sen så kastade hon sand tillbaka och så hade vi krig!" Nästintill skriker Omar och viftar med armarna i luften.

Det är dagen efter vi kommit hem från Frankrike, skolan är slut och vi är och hälsar på Ogge på sjukhuset. Han har gjort stora framsteg under de dagarna vi varit borta och det låter som om han snart kan få åka hem. Min mobil plingar till och jag tar upp den från min väska. Skärmen lysses upp av ett sms från Joséfin.

"Hos mig, klockan fyra."

Jag slänger en blick på klockan, halv tre. Snabbt packar jag ner mobilen i min väska och sätter på mig mina skor. Sen förklarar jag för Omar och Ogge att jag är tvungen att bege mig hem. De verkar bara positiva då dem tydligen ska diskutera något om bandet tillsammans. Jag går ut i korridoren och klickar på knappen till hissen, och efter en lång vandring i olika korridorer hit och dit är jag äntligen vid entrén och går ut till busshållplatsen. Surt var det då jag missar bussen med endast en minut och nu måste jag vänta ytterligare 12 minuter tills nästa buss.

Jag ställer mig lite längre bort för att vänta på bussen och utan förvarning blir jag helt yr och tar ett stadigt grepp om räcket. Försöker skaka av mig det, låstas som igenting men smärtan i magen känns fortfarande. Djupa andetag, var avslappnad. Jag försöker med det mesta. Men igenting hjälper. Bänken några meter ifrån mig lockar, jag rör mig ditt bort. Sätter mig där och kurar ihop mig. Efter några minuter kommer äntligen bussen och jag ställer mig upp, sist av alla kliver jag på bussen och sätter busskortet på läsaren. Huvudet snurrar och det svartnar för ögon sekund en sekund. Snabbt tar jag tag i närmare handtag och håller i fast mig och känner att allt bara gör ondare och ondare.

*

Stressad kliver jag in genom dörren och slänger av mig mina skor och slänger min väska på golvet. Snabbt in på toaletten och löser upp en värktablett i ett vattenglas och slänger i mig det. Den sura beska smaken fastnar i halsen, men jag överlever.

"Jag åker till Joséfin, kommer hem innan åtta" ropar jag åt mamma och sätter åter på mig mina skor.

*

Jag sitter på bussen nästan intryckt i ett fönster, bussen är full med folk och temperaturen är väldigt hög. Det vibrerar ännu en gång till i min väska. Sms från Joséfin.

"Vi möts på torget om 5 min"

Jag skickar iväg ett kort svar och väntar på att synen av torget ska dyka upp vid min sida.

Jag kliver av vid torget och i ett litet hörn ser jag Joséfin och några andra tjejer från vår skola stå. Jag skyndar bort dit och dem ler när jag dyker upp.

"Okej så nu är alla samlade" säger en av tjejerna från vår parallellklass och jag kollar nyfiket runt på alla.

Tillslut läggs allas uppmärksamt på Joséfin.

"Jo, ni vet alla om att det är bal imorgon.."

Hon fortsätter prata men jag hör inte. Jag tänker på det och föreställer mig det. Omar bjöd ut mig för någon vecka sedan, mamma har hjälpt mig att hitta den finaste klänningen jag någonsin sett. Jag känner att jag redan börjar bli nervös. Det är bal, imorgon.

************

Ointressant, nästan inte ens värt att läsa typ :/. Nästa kapitel blir lite annorlunda och ganska onödigt egentligen, meeeeen jag tycker att det är roligt såå yes.