Kapitel 3 - Are we crazy or what?

1.2K 29 3
                                    

Detta har hänt:

Han hade en besvärad min i ansiktet och plötsligt gick han ut på scenen ut i publiken mot mitt håll. Skriken blev högre än förut som alltid och jag blundade bara för att komma därifrån.

**************

~ Omar's perspektiv ~

Hon låg där, hon mådde inte bra. Jag känner mig dålig. Jag är tvugen att hjälpa henne. Jag vet att det kanske kommer bli kaos med alla foooers, men jag är tvugen. Jag vänder mig mot hennes håll, eller Engla. Det var så hon hette. Så vackert.

"Omar!" Avbröt Oscar mig i mitt tänkande.

Jag gick tillbaka till honom tog av micken från munnen och sa i hans öra

"Hon kom hit och mådde bra, hon ska komma härifrån och må bra också!"

"Men alla foooers, du vet hur det kommer bli" Svarar han

"Ta det lungt, jag fixar det okej" svarar jag.

Han bara vänder sig om till dom andra killarna och jag går ut på scenen.

"Okej.. Nu vill jag att ni för mig en tjänst, allihopa." Säger jag till alla och dom började skrika.

"Okej, jag måste ner och hjälpa Engla som inte mår bra och jag vill att ni gör det så enkelt som möjligt. Skrik inte efter mig och tryck inte på. Jag älskar er mest i hela världen, mer än något annat. Det är det ända ni behöver veta." Sa jag och dom skrek ännu mer.

"Okej, så nu skriker vi inte och visar att fooofamily är den bästa i världen" säger jag och till min förvåning skriker dom inte.

Jag tittar bak på killarna och dom verkar vara förvånade.

Jag hoppar ner till Engla. Hon sitter upp och vakterna håller på att få i henne vatten. Jag sätter mig på huk framför henne och tar hennes hand.

"Det är bättre om vi får henne backstage där trycket är mindre, men hon kan inte gå" säger vakten till mig.

Jag tittar på henne och tänker sedan en stund.

"Hon kan få rida på min rygg" säger jag till vakten och flinar lite åt honom.

Det kommer en till vakt som hjälper Engla upp på min rygg. Jag tar ett stadigt tag om henne och jag känner att hennes armar späns runt min hals. Jag går och vakterna går bakom mig. Hela publiken var jättelung hela tiden och det var bara några blixtar som var och störde, annars var allt jättelungt. Precis innan vi är backstage så vänder jag mig om och säger

"fooofamily, jag älskar er" då börjar alla skrika igen och jag fortsätter backstage.

Jag möter upp killarna och sedan går vi till våran louch.

"Nu ligger hon där och drömmer om dig" säger Felix som vänt sig om

"You dream sweet dreams now, don't you?" Säger han med en pipig röst och går närmare hennes ansikte och petar henne på näsan.

"Öppna dörren bara" säger jag

Sedan öppnar Oscar dörren och vi går in. Jag sätter försiktigt ner Engla på soffan. Jag plockar av mig mikrofonen och sen sätter jag mig brevid henne.

"Engla, är du vaken?" Viskar jag i hennes öra.

Jag ser att hennes ögonlock darrar till och någon sekund senare öppnas henne ögon.

"Hej" säger jag lite försiktigt och mjukt.

Hon ler mot mig. Jag andas ut och tittar upp i taket. Vilken turné, vilka fans. Som vanligt avbröts jag ur mitt tänkare av att Felix kastade en vattenflaska på mig. Jag tittar surt på honom.

Utan Dina Andetag - The Fooo NovellWhere stories live. Discover now