Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 22 - Är jag ett misstag?

Detta har hänt:

Jag tar upp det och vänder det på rätt håll, jag blåser bort dammet och det tar inte många sekunder innan jag skriker.

"OSCAR!" Det är något som inte stämmer här.

*************

"VAD ÄR DET?" Skriker han som svar.

"KOM HIT!" Skriker jag med en darrig röst.

Jag ser att han ställer sig brevid mig det ända jag gör är att räcka honom kortet.

"Men va, det ser ut att vara exakt samma foto som vi såg i ditt fotoalbum." Säger han och kollar på mig.

Felix och Ogge kommer instämmer med att det är exakt samma foto som vi såg hemma hos mig, samma soffa i bakgrunden, samma barn med smuts runt munnen. Det blir tyst en lång stund.

"Jag vet inte vad jag ska tro" säger jag tillslut.

"Det kan inte vara en slump att ett exakt likadant foto som Engla har finns i Oscar's förvaringsrum" säger Felix.

"Oscar?" Säger jag och lägger armen om hans axel.

"Jag har alltid velat se bilder från min uppväxt för jag kommer inte ihåg någonting fast jag har aldrig fått se...." Oscar stannar upp i menigen och tårar har nu samtalats i hans ögon.

"Oscar" säger jag och omfamnar honom.

Han trycker sig nära mig och jag känner några tårar droppa ner på min tröja. Jag tittar upp och möter dom andras medlidande blickar.

"Oscar ryck upp dig nu, vi får fixa det här" säger Felix och lägger handen på hans axel.

Oscar släpper mig och kollar på fotot.

"Nu är det dags att ta reda på vad som försegår här" säger Oscar och torkar sina kinder torra.

"Går det bra här nere" hör jag en röst säga. Jag tittar upp och ser Johanna.

"Ja, vi har fullt upp" säger Oscar som har vävt huvudet och andra hållet och låstas städa.

"Vad bra, jag ska ut och möta upp My, men mamma kommer hem snart" säger hon och går iväg mot hallen.

Vi hör dörren slås igen och vi andas ut.

"Så vad ska vi göra nu?" Säger jag.

"Vänta och se" säger Ogge och vi kollar på honom skrattar.

Dom tio minuterna efter Johanna hade gått och innan Oscar's mamma ska komma hem tar en oändlighet. Felix går konstant på toa en gång i minuten. Jag sitter bevid Oscar och Ogge i soffan. Igen säger någonting. Oscar sitter och stittar på fotot som ligger på bordet jag sitter och håller på med mitt hår som fortfarande är lite fuktigt och Ogge sitter bara tyst han med.

Tillslut öppnas dörren och in kommer en kvinna med ett strålande leende på läpparna.

"Hej på er, hur går det med städnigen?" Säger hon när hon ser oss sitta i soffan.

"Mamma" Säger Oscar och man kan höra på Oscar's röst att han kommer bryta ihop när som helst. Han går fram mot henne.

"Vad är det gubben, har det hänt något?" Säger hon.

Han går fram mot henne och sedan räcker han fram fotografiet.

"Oscar" Säger hon.

"Vad? Varför ligger det exakt ett likandant foto hos oss som det gör i Engla's fotoalbum nere i göteborg?" Skriker han och vi hör hur han flåsar och snyftar.