Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 7 - Love is in the air

Detta har hänt:

Vi kramar varandra länge och när vi släppte varandra pussade han mig på pannan och sedan gick jag till entrédörren. När jag öppnat den så vänder jag mig om och vi vinkar till varandra och sedan går vi skilda vägar.

*****************

Jag sprang fort upp för trapporna. Dörren var upplåst så antagligen var mamma hemma. Jag drog ner handtaget och gick in i hallen.

"Jag är hemma!" Skriker jag

"Det var på tiden, tänkte precis ringa dig och fråga vart du var!" Skriker hon tillbaka,

Jag och mamma hade ofta "skrikkonversarioner" med varandra. Jag gick in i köket där hon stog och lagade mat och slänge mig i hennes armar. Sedan så satte jag mig på stolen i köket och berättade allt i minsta lilla detalj från klockan 20.30 på fredagen till klockan 19.06 idag, på söndagen. Mamma sa att hon förstod mitt "fangirlbeetende" och att hon en gång i tiden var exakt som jag. Det var något jag dirket inte vill föreställa mig. Mamma var 35, att se henne stå och skrika åt arvingarna är nog inte den finaste synen i mitt liv.

Mamma har precis skilt sig från min pappa. Deras realtion blev bara värre, så dom skilde sig, dessutom så började han bli pysiskt sjuk och därför flyttade vi. Vi flyttade hit till Göteborg för att mamma fått ett bra jobberbjudande här och imorgon var alltså första dagen i skolan.

*****

Jag sträcker mig efter mobilen som ligger tjuter en hög ton. Klockan är kvart i sju. Var det jag som ställde klockan såhär tidigt? Jag stänger av alarmet och ligger bara i sägen och kollar upp i taket. Jag saknar Omar, det var mysigt att sova brevid honom. Att vara i hans närhet. Allt kändes så tomt utan honom. Jag kan fortfarande känna hans hand i min.

"Engla! Du måste gå upp nu!" Hör jag mamma ropa.

Juste, jag ska till skolan idag. Jag går upp ur sängen och sträcker på mig, sen tittar jag ut genom fönstret och ner på Omar's hus, i hans fönster. Sedan går jag ut i köket, jag tar fram cornflakes paket ur skafferiet och häller upp i en skål och håller i mjölk. Jag rostar också två bröd, jag brer smör på och sedan lägger jag några skivor gurka ovanpå. När jag ätit upp så får jag till mitt rum och börjar rota i alla flyttlådor efter något jag kan ha på mig, jag slänger fram ett par högmidjade jeans och en svart tröja med någon text på och ett par korta strumpor. Jag klär på mig och packar min väska. Jag går ut i hallen och sätter på mig skorna, jag går ut ur dörren och springer ner till fönstret i trapphuset och tittar. Där ser jag Omar, han går och sätter sig i bilen. Alltså jag vill inte verka jobbig eller så, men jag hittar inte så bra här och tänkte åka med Omar så han kunde visa vägen.

Jag börjar springa nedför trapporna, jag slänger upp dörren och ser bilen röra sig. Jag springer mot den och vinkar så mycket som möjligt så att han ska se mig. Han tittar åt mitt håll och precis då snubblar jag på något. Jag faller ner på backen och tar imot mig med händerna. Jag hör att bilen tystnar, sedan en bildörr som slås igen och sedan hör jag steg som bara blir högre och högre. Gud vad pinsamt, snubbla framför ens egen kändiscrush. Vad gör man nu liksom?

"Herregud! Gick det bra?' Hör jag Omar säga och det hörs att han försöker dölja ditt skratt men det funkade inte.

Jag satte mig upp och kollade på honom med en lite sur blick, då brast han ut i gapskratt och jag kunde inte hålla mig länge jag heller.

"Kom!" Säger han och sträcker fram sin hand mot mig.

Jag greppar den och reser mig upp och borstar av mina byxor från allt smuts och sedan tar jag min väska. Omar bara står där och skrattar.