Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 47 - But I can see the stars from America

~ Felix's perspektiv ~

Jag kliver in i duschen och låter det brännheta vattnet bölja ner över hela min kropp. Idag är exakt en vecka tills vi varit här i USA ett helt år, helt sjukt. Vi har fått upplevt så sjukt grymma saker intervjuer, massor av gig, massor av ny musik. Dessutom har fooofamily blivit dubbel så stor på mindre än ett år, vilket är helt fantastiskt. Jag tror vi kan säga att vi haft vårt internationella genombrott då vi nu idag hade fans över i princip hela världen.
Om en vecka är det också ett år sen, 365 dagar sedan Engla lämnade Omar. En sak kan jag säkert säga, han är verkligen kär i denna tjejen han har inte varit sig själv sedan den kvällen han kom hem helt hjärtkrossad, det har gått ett år men han är fortfarande lika krossad som för ett år sen.
Han är glad när vi väl gör saker spelar in musik, gör koreografier, är med på intervjuer, träffar fans. Men så fort vi inte är sysselsatta så sjunker han in i en egen bubbla. Han sitter i sitt eget lilla hörn och skriver i en bok som ingen av oss killar har fått tillgång att läsa, men jag har hört att han nynnat på melodier medan han suttit med boken i knät, kanske skriver han sånger. Ibland nätterna kan jag fortfarande höra Omar små svaga snyftningar, i bilen dagdrömmer han och är i en helt annan värld. Hans liv är helt upp och ner sedan hans livs största kärlek lämnade honom. Jag är orolig, kommer han någonsin bli den Omar han var innan, den spralliga Omar som aldrig kunde hålla munnen, aldrig sitta still som alltid drev oss till vansinne när vi minst ville det.
*
~ Omar's perspektiv ~

Vi var tillbaka i Sverige, sommarlovet hade precis dragit igång här och vi skulle få ledigt i nån vecka innan vi skulle börja jobba för vår största konsert någonsin här i Sverige. Men saken är, jag vill inte vara hemma, jag vill inte sitta inne på mitt rum och inte ha någonting att göra, jag klarar inte av att vara utan sysselsättning längre, alltför mycket tankar dyker upp på direkten. Precis som nu, jag sitter i mitt fönster och tittar hopplöst ut på husen som alltid stått där. På huset där min flickvän bodde, jag vet inte vart hon finns längre, kanske sitter hon där uppe i sin slarvigt bäddade säng och tänker på livet precis som jag.
Min mobil plingar till på sängen den ligger, jag sträcker mig framåt för att se vem som velat nå mig.
Jag tror knappt mina ögon, jag läser avsändaren om och om igen.
Engla.
Smset lyder "jag måste få träffa dig, jag är på sjukhuset"
****************
Var i stan idag och mina kompisar träffade sin internetbestfriend efter två år?? Gråter
Detta vart ett litet kapitel med en stor cliffhanger hehehe..
NÄSTA KAPITEL ÄR DET SISTA ALLTSÅ OHMAJGAD