Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 28 - jag är okej.

Detta har hänt:

"Vad ska det betyda?" Säger jag och ställer mig också upp.

Hon börjar genast skratta.

"Nu du ska du få!" Säger jag och går närmare henne.

**************

~ Engla's perspektiv ~

Vi sitter bordet och äter frukost, jordgubbsyoghurt och müsli.

"Och då sa den andra tomaten "kom nu ketchup så går vi"" säger Omar börjar skratta.

"Ååh Omar du är så dålig" säger jag men kan inte hålla mig för skratt.

Helt plötsligt knackar någon på dörren. Vi båda reser oss upp och Omar går ut i hallen och jag följer efter honom hack i häl. Han går fram till dörren och öppnar den lite och efter det flyger dörren snabbt upp och dunsar i väggen.

"Engla gode Gud, varför har du inte ringt? Du fick ju inte vara hemma inatt! Vi trodde du fått ett vätskeanfall på stan kollapsat och lugit kvar där hela natten!" Halvskriker mamma som nyss stormat in genom dörren.

"Mamma jag mår bra och har varit hos Omar hela tiden, och är det inte en självklarhet att leta hemma hos honom innan du tror jag blivit styckmördad ute på stan?" Säger jag och tar bort hennes händer som hon satt på mina axlar.

"Men man vet aldrig vad som kan hända!" Säger hon med en strängare ton.

"Varför står Omar utan tröja!" Säger hon sen efter några sekunder och slänger en smalblick mot honom.

"Om du inte fattat det än så älskar jag Omar av hela mitt hjärta och detta är ett seriöst förhållande inget trams, kanske för att Omar har lust att inte ha på sig någon tröja!" säger jag och kollar på mamma.

Hon är bara tyst.

"Tack för att du tittade in" säger jag och ler mot henne.

"Sätt på din mobil jag hämtar dig efter lunch" säger hon och stapplar sen ut ur hallen.

"Oooh catfight" säger Omar och flinar när mamma stängt dörren efter sig.

Jag ler mot honom och går närmare honom. Jag låter händerna vandra över hans bara överkropp sen kysser Omar mig så det står eld och lågor om oss. Jag fattar inte att jag kan känna så som jag gör för Omar, allt är en stor brand som är för stor för att kunna släckas.

"Vad tänker du på?" Säger Omar plötsligt och trycker sin panna mot min.

Jag är tyst men tillslut säger jag "dig" och ler stort mot honom.

Hans biter sig hårt i läppen och hans ögon gnistrar i ljuset från glödlampan i taket. Tillslut böjer han sig fram och börjar kyssa mig djupt.

Någon sekund senare öppnas dörren, Omar släpper snabbt mina läppar och jag slår snabbt upp ögonen och trycker mig mot Omar's bröstkorg. Varför, varför, varför. Jag hatar föräldrar med hela mitt hjärta.

"Mamma seriöst!" Säger han och Wilnur bara skrattar.

Jag tittar generat upp när hon går förbi med en matkasse i handen.

"Eftersom du var så bra på det där antar jag att du är minst lika bra på att plocka undan frukosten" säger Omar och vi springer snabbt uppför trappan och in på Omar's rum.

"Omar!" Hör jag Wilnur ropa nerifrån.

"Älskar dig med mamma" ropar han tillbaka.

"Vad skrattar du åt?" Säger han.