Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Epilog

Jag trycker spela in knappen och tar ett djupt andetag, men jag får inte fram några ord. Jag trycker på knappen ännu en gång om inspelningen stoppa. Detta har upprepats ungefär tio gånger denna förmiddag.
"Okej Omar, kom igen" säger jag högt till mig själv. Kameran står uppradad och redo.
Klockan är elva och om en timme kommer resten av gänget då en ny jobbdag börjar. Men jag var här tidigare för att spela in en video. Fansen har märkt att jag inte är mitt sanna jag, att jag inte är lika aktiv på sociala medier och att jag helt enkelt är i min egen bubbla. Det är väl lika bra att berätta hur det står till innan de börjar skapas rykten och annat. Jag visste inte hur fansen skulle reagera på detta, men jag tror att de kommer reagerar som jag förväntar mig. En dag måste det göras, jag rättar till håret och trycker sedan försiktigt ner knappen på kameran och inspelning börjar ännu en gång. Nu gäller det.
"Jag vet att ni har märkt att jag inte varit mitt rätta jag på senaste tiden, det har ni haft rätt i" jag känner tårarna som lurar innanför min tårkanal, jag lutar mig bakåt och biter mig själv i läppen för att inte brista ut i gråt.
"För tre veckor sen, så gick min flickvän bort, flickan det var menat att jag aldrig skulle sluta älska" tårarna smyger sig långsamt ner på mina kinder.
"Jag kommer alltid älska henne- men jag menar - hon var drabbad av blodcancer. Jag åkte till sjukhuset för att få träffa henne. Hon skulle sova- jag menar.." Jag kan inte hindra det, jag bryter ihop framför kameran.
Aldrig någonsin har jag gråtit framför mina egna älskade fans, jag vet inte hur de kommer reagera på det heller. Men jag kunde inte hålla det inom mig.
"Vila- vila menar jag. Jag låg med armarna lindade runt hennes midja, hon somnade faktist - hon andades - djupt. Jag höll i hennes handled plötsligt" jag la händerna över ansiktet.
Jag vill inte visa mig såhär.
"Plötsligt försvann något, hennes - hennes puls - den fanns inte, jag - jag"
"Jag går igenom en djup sorg, jag hoppas ni kan ta hänsyn och respektera det"
"Hon gick bort i min famn, hennes hjärta slutade slå när hon låg i min famn och - men jag vet att - att hennes hjärta alltid kommer slå inom mig och mitt hjärta kommer all- alltid slå för henne."
Jag stängde av kameran, nu var allting sagt och gjort.

**************
Nu kommer det alltså ingenting mer på denna novell.. Vilket är totally sick! Blev faktist nöjd med detta i slutet och jag hoppas att ni uppskattat novellen även om uppdateringar vart lite seg ibland.

Men främst vill jag TACKA ALLA ER! Ni som även om uppdateringen varit världens sämsta hängt kvar, när ni läser, röstar och framförallt kommenterar. Man blir så så så glad, jag själv har haft väldigt roligt att skriva denna novellen, om man bortser från de sista kapitlen då jag bara låg och grät när jag skrev dem :p.
Men TACK SÅ MYCKET FÖR ALLT! <3 TUSEN KRAMAR TILL ALLA ER<3:*

Har ingen annat arbete på gång nu och ja vi får se vad framtiden bär. Inte just nu iallafall för denna skolvecka har varit ett h e l v e t e rättutsagt+det är mer än hälften kvar.