Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 26 - sjukhusbesök

Detta har hänt:

Jag lägger händerna i knät och kollar på klockan, kvart över ett. Dom slutar kvart över tre. Bara två timmar kvar.

***************

~ Omar's perspektiv ~

Jag sitter på bänken utanför och väntar på att Engla's mamma ska hämta mig och sen ska vi hälsa på henne på sjukhuset. Jag är så nervös, men jag vet inte riktigt varför. Jag trummar med fingrarna på bänken och nynnar på dumbstruck, min favoritlåt från albumet. Jag försöker tänka på något annat än Engla, men i slutändan så kommer jag på mig själv att allt jag börjar tänka på slutar med en tanke på Engla. Jag undrar vad som orsakade det på idrotten idag?. Min mobil vibrerar i min fika och jag fiskar upp den.

Från: Mamma

"Du måste vara hemma innan sex!"

Jag smsar ett snabbt "ok" tillbaka. Så som alla mamma-pappa-konversationer alltid är. Sen tar jag upp mina hörlurar och pluggar in dom i mobilen. Jag trycker upp spotify och går in på min gleelista och sätter på "My life would suck without you". Efter halva låten hör jag en bil tuta. Jag tittar skrajt upp och ser att Engla's mamma stannat några meter från mig, hon har vevat ner rutan och vinkar till mig. Jag lägger snabbt ner hörlurarna i min väska och kliver in i bilen.

"Hej Omar! Vad kul att du ska hälsa på Engla" säger hon.

Jag ger henne ett leende som svar och sätter på mig bältet.

*****

Engla's mamma pekar på ett rum längre ner i korridoren. Jag går sakta i korridoren.

Usch, det luktar sjukhus, sjukhuset har blivit ett av dom ställen jag inte gillar efter alla skräckfilmer jag sett. Det är så stort och öde på sjukhus, kusligt. När jag kommit till rummet kikar jag försiktigt in. Hon ligger i sängen, jag ser att hon får dropp och brevid hennes säng står en apparat. På bordet brevid står en flaska vatten, massor med medicinförpacknigar och massa med annat skräp ligger också där. Hon ligger lite på sidan och kollar in i väggen.

"Älskling" säger jag lite försiktigt och hon vänder sig om och ser mig.

Jag går närmare henne och ser att hennes iris blir större och större desto närmare jag kommer. Jag sträcker ut armarna men hon vänder håll och ställer sig upp på andra sidan sängen. Jag går dit och kramar om henne.

Vi kramar varandra länge, hon trycker sina händer hårt mot min rygg. Men tillslut släpper hon och lägger händerna på mina axlar. Jag ser lite ojämnheter sticka ut på sidan och lyfter på hennes tröja. Jag ser hur dom har kopplat in sladar in i hennes mage. Jag stryker händerna över hennes mage och sen drar jag fingrarna genom sladdarna. Jag tittar på henne och hon på mig. Jag känner en tår vandra ner för min kind men Engla stryker snabbt bort den.

"Vad är problemet?" Säger jag.

"Det är lite oklart, har inte fått veta" stammar hon fram. Jag ger henne ännu en kram sen sätter vi oss brevid varandra i sängen.

"Omar, var så glad som du brukar vara" säger Engla helt plötsligt och tar mina händer.

"Men jag är rädd om dig" säger jag.

Fast det slutar med att jag ler som ett fån åt hennes komplimang.

Jag tänker aldrig på att jag oftast är glad, jag tänker inte riktigt på hur det påverkar andra människor's humör.

"Hallå! Jorden anropar Omar!" Hör jag Engla säga.

Jag tittar på henne och hon skrattar, min skatt.