Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kaptiel 45 - "jag vann!"

Det är den näst sista dagen, här i paradiset med Omar, bara min Omar. Vi sitter på verandan och sitter och funderar på vad vi ska gör av denna dag. Eller vi slösade just bort halva dagen genoma att bara ligga i sängen men nu är vi på fötter.

"Vet du vad jag har tänkt på?" Säger Omar och bryter den sköna tystnaden. Jag tittar upp på honom och suckar vad skulle han nu få för sig att babbla om.

"Jo såhär tänk om alt man kunde äta var godis, det fanns ingen annan mat tänk vad skulle vi äta till frukost, chokadägg och sedan sånnadär vattenmelonsgodisar skulle kunna vara til frukotsten också för att den är himla frisk och lyssna här nu, istället för nudlar så skulle vi ha remmar att ät till mellanmå när man kommer hem från skolan."

Jag skrattar och sätter handen för hans mun, hans prat kunde hålla på i evigheters evigheter.

~

"KANONKULA!" skriker jag och hoppar ner från loftet ner i den mjuka halmen.

Ingen annan var hemma och vi såg det som ett tillfälle att undersöka de delar där vi egentligen inte fick vara och nu har vi hittat en perfekt ställe. Jag borstar av det värsta av halmen på mina kläder innan jag klättrar upp efter Omar på den lilla stegen upp på loftet igen.

"Kom då!" Ropar han exalterat och jag springer och tar hans hand, vi tar sats springer och hoppar hand i hand ner i den stickande halmen.

~

"Jag vet inte hur man hanskas med sånnahära men det blir säkert jättebra" Ropar jag när jag sitter på den gammla lite rostiga traktorn och funderar på vad detta galna upptåg ska leda till. Omar kommer fram til mig, korta och enka instruktioner.

"Jo man vrider om nycken, trampar på gasen, och sedan svänger du md ratten. Förstått?" Han skrattar och jag kollar förvirrat på honom.

Han bara går iväg till sin traktor, tydligen på något sätt så har vi fårr för oss att ha ett traktorrace, mot varandra. Alltså en tävling, vi har har aldrig riktigt tävlat mot varandra så på allvar än och jag tror vi båda var sugna på det.

Vi vrider båda om nycklarna i våra traktorer och de börjar brumma och rossla. TIllsammans räknar vi ner från tre "3, 2, 1!" . Vid ett trycker jag på gasen och traktorn börjar öka farten, ju längre tid dessto snabbare åker den. Dock är Omar några meter framför och att styra denna mokafjong är inte det lättaste jag gjort.

Målet är att ta sig bort till änden och sen tillbaka till starten. Jag ser att Omar är i full fart mot slutet av bannan så lite diksret i en alldelles för stor sväng svänger jag och börjar åka tillbaka mot startlinijen.
*********
Tyckte ni om detta kapitlet?
Apropå traktorer, igår körde jag traktor och var typ 1 DM ifrån att köra rakt in i vår bil..

Låg alltså och skrev sista kapitlet till denna novellen igår natt, har aldrig gråtit mer än då. Jag hoppas iallafall att ni kommer gilla kapitlet.
Nu ska jag börja skriva en epilog för jag fick en bra idé till den nu :D