Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 38 - En persikofärgad klänning

Sorry, för en urusel början. Men ville inte lägga energin på den i detta kapitel.

Jag sitter otåligt och rör på mina fingrar på en stol i rummet där jag och två tjejer från min klass ska sova under resan. Igen har hört eller sett något av Omar sedan vi lämnade flygplatsen. Resten av klassen sitter ute, lärararna springer hastigt runt i korridorerna och jag sitter här. Vart har han tagit vägen? Han kanske gick på toa men dörren och gick i baklås och nu sitter han fortfarande inlåst där? Kanske skulle han gå och köpa något smaskigt och så tappade han bort sig, kanske så springer han runt där nu och letar efter oss just nu? Min mage består bara av en enda stor klump.

Det knackar på min dörr och en av mina lärare sticker in huvudet.

"Säkerhetsvakterna ska leta efter Omar på flygplatsen, om han inte finns där så skickar vi ut en polispatrull"

Hon ler lite svagt mot mig men jag bara tittar ner i golvet och hon stänger försiktigt dörren efter sig och försvinner bort i korridoren utanför. Det knackar ännu en gång på dörren.

"Kom in" säger jag och tittar uppgivet upp på personen som kommer in genom dörren.

"Men komigen, klä på dig något annat och kom ner till oss iallafall!" säger Sacha som kommit in.

Hon tar fram min väska, drar upp dragkedjan och öppnar upp väskan. Sedan går hon därifrån hon med. Hopplöst kollar jag på väskan och alla färgglada sommarkläder jag har packat ner, denna resa skulle blivit något av det bästa. Men tyvärr så har det utvecklats till något annat.

Men jag tar mig ändå samman och sätter på mig en persikofärgad klänning som går till knäna med en tajt midja. Omar's favorit. Han sa det när vi packade till den här resan. Jag granskar mig själv i spegeln, dom bara benen, mitt hår som hänger över axlarna och två oroliga ögon.

Helt plötsligt hör jag att en bil svänger in på vägen in till hotellet. Jag springer ut till entrén och ser att en flott svart bil med en blänkande lack står på uppfarten.

En man med perfekt frack kliver ur bilen och kommer gåendes mot ingången.

"Ms Engla, it's a pleasure. Please sit down in the car and I will drive you" Säger mannen med en fransk brytning och kollar på mig.

Tveksamt går jag fram och ut genom dörrarna mot bilen. Mannen skyndar fram och håller upp dörren för mig och jag kliver in. Jag drar fingrarna över sätet. Det måste vara gjort av något riktigt dyrt läder. Motorn startar och bilen börjar rulla framåt.

Jag tittar ut genom fönstret och ser dom grönskande vinrankorna ute på fälten, några små gammalmodiga byggnader försvinner snabbt förbi.

Helt plötsligt så kommer vi till mer trafikerade vägar, mer folk på gatorna, ståtligare byggandet. Då slår det mig att vi befinner oss i Paris. Vi svänger in på en smalare väg och helt plötsligt stannar bilen. Mannen öppnar dörren och hänvisar mig ut med handen. Lite försiktigt kliver jag ut ur bilen och tittar mig omkring. Snabbt kör mannen iväg och försvinner bortanför hörnet längre bort. På en bänk framför mig sitter en kille med spretigt mörkt hår. Sakta går jag fram och försöker prata så flytande franska som möjligt.

"Excusez-moi, pouvez-vous me aider?"

Killen tittar upp på mig med ett roande ansiktsuttryck och jag tittar snabbt ner i marken av skam. Sedan tittar jag lite långsamt upp igen på killen som sitter där, då börjar han skratta och jag upptäcker att det är Omar.

~ Omar's perspektiv ~

Jag skrattar ännu lite mer åt att Engla medan hon står och tittar på mig lite oförstående. Jag tar hennes hand och börjar gå nedför gatan vid vattnet. Solen har börjat gå ner och himlen skiftar färg, till rosa och en nyans av orange. I mitten finns en stor lysande sol.

"Så.."

"Ja okej. Anledningen till att jag inte åkte bussen med er till hotellet är för att jag var tvungen att köpa ett hänglås" svarar jag.

"Hänglås?" Hon tittar ännu konstigare på mig och jag skattar ännu en gång.

"Du kommer fatta senare" säger jag och vi tystnar.

Jag känner på det kalla metallföremålet i min ficka och sedan det andra spetsiga föremålet.

"Vilken fin klänning du har på dig" säger jag och Engla ler.

"Tack, den påminner om dig"

Äntligen kommer vi fram, jag går upp på bron som knarrar lite och Engla följer efter. Jag drar med henne till räcket och tar tag i hennes händer.

"Engla"

"Ja, Omar"

Hur hon uttalar mitt namn, allt med henne är perfekt. Jag vill aldrig någonsin släppa henne ur min sikt, jag vill alltid ha henne i mitt liv, nära mig.

"Jag vill att du verkligen ska veta hur viktigt du är för mig, hur mycket det betyder att få ha dig i mitt liv. Jag vill att vad än som händer, med bandet eller med ditt liv. Jag vill att vi håller ihop. För jag har så svårt att se ett liv utan dig, utan dina andetag är jag igenting"

Skenet från solnedgången lyser på oss men jag ser ändå att Engla's kinder har blossat upp endel. Hon ler stort med tänderna. Långsamt böjer hon sig fram, ställer sig på tå för att kunna nå upp och kupar sina händer runt mitt ansikte.

"Förevigt" säger hon och kysser mig sedan djupt.

Hon ställer sig på fötterna och tittar upp på mig med lycka lysande i hennes ögon.

"Vi har en sista sak kvar" Säger jag och tar fram hänglåset och den tillhörnade nycklen ur min ficka.

Tillsammans sätter vi på låset på stängslet och låser det. Jag visar upp nyckeln mot solen, pussar på den och ger den till Engla som gör samma sak. Jag tar nyckeln i ena handen och Englas hand i den andra lediga handen och kastar nyckeln i floden.

Vi följer nycklen med blicken i luften tills den plumsar ner i vattnet tills det bildar större och större ringar i vattnet som tillslut tonar ut och nycklen är försvunnen.

Vi går varandra närmare och jag lägger armarna runt om Engla's kropp.

Länge står vi där, jag med Engla i min famn, tysta, lyssnar på varnadras andetag och tittar på solnedgången.

***********

wow, två kapitel på två dagar. Nu skenar det här
SER NI BILDEN ELLER? DET SER JU TYP PRECIS UT SOM OMAR OCH ENGLA(!!!!)

Har en jättebra idé till nästa kapitel och nu har jag inga inlämningar eller prov, igenting (!!!!!!) happiness ❤️❤️
Så ska skriva så mycket som möjligt ;)

Nattmackor// Kajsa :D