Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 8 - Återvändsgräden

Detta har hänt:

Han är tyst en stund och dröjer på svaret och jag kollar nyfiket på honom.

"Det ända felet jag kan hitta är att jag... Föll för dig" Säger han och kollar ner och hans kinder blossar upp lite.

**************

Jag känner att hela mitt ansikte blossar upp, mer än Omar's ansikte, hela min kropp blir alldeles varm, mitt hjärta går i 170 just nu. Jonathan tittar på mig med ett sneaky face. Jag reser mig snabbt upp, tar min mobil och går ut från klassrummet. Jag går åt höger i hopp om att finns en toalett där. Jag kommer till ett större rum där finns det massor med sittplatser och ett pingisbord. Inga toaletter i synhåll.

"Engla!" Hör jag någon skrika bakom mig, eller nej det var Omar.

Jag vänder mig om och han kommer springandes mot mig.

"Engla" säger han med lite lägre röst.

"Innan du säger någoting, ta oss någonstans där det är minde offentligt" säger jag

Han lägger armen om mina axlar och tar mig till ett litet rum och låser dörren så.

"Sååå, du är inte arg på mig nu va?" säger han

"Nej! Tro inte det för det är verkligen inte, men jag vet inte liksom hur jag ska reagera om någon första dagen i skolan säger att han... Gillar mig" jag dröjer på det sista, jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

"Kom hit" säger han och vecklar ut armarna.

Jag går närmare honom och vi kramars, jag lägger armarna och hans hals och han trycker mig närmare honom. Vi står och gungar där ganska länge och det blir en tystnad över rummet.

"Detta var mysigt, kan vi inte göra detta varje dag?" Säger han och skrattar lite sedan släpper vi vandranda.

Han tar mina händer, jag känner att han också är varm. Han sväljer, tar ett andetag och börjar prata.

"Jag vill bara att du ska veta att du är en underbar tjej och att jag verkligen gillar dig, på riktigt. Jag njuter när är jag är i ditt sällskap, jag njuter nu!"

Jag kollar upp på honom, jag trodde aldrig att en människa skulle kunna känna så för mig. Jag känner att mina kinder blossar upp ännu mer. Omar lägger handen på min kind och jag lägger min hand på hans. Jag tittar ner på marken och det blir tyst ännu en gång.

"Men jag kommer ju aldrig ha en chans på dig" säger han

Jag tittar upp på honom, in i hans ögon precis som på konserten. Det påminner mig om att Omar inte är en vanlig kille han har massor med tjejer som är köra i han också.

"Du? Om vi åker hem från skolan sen pratar vi om det här, okej" säger jag och jag tar bort hans hand från min kind och våra fingrar flätas ihop sedan kramas vi.

*****

~ Sista lektionen ~

"Ska man limma ihop dom här med pappret?" Frågar Joséfin

"Ja!" Säger jag och skrattar lite

"Vadå?" Svarar hon

"Han sa ju att man skulle det" Svarar jag och kollar på henne.

"Jaja!" Säger hon och fortsätter vrida och vända på pappret.

Vi har teknik och jag jobbar med Joséfin. Hon kom och pratade med mig förut på rasten så jag har varit med henne och hennes kompisar hela dagen sedan första lektionen. Det är lite stelt med Omar just nu, har inte smällt att han gillar mig, om han verkligen gjorde det på riktigt.