Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 12 - I never get over the feeling I had when you looked at me.

Detta har hänt:

"Godnatt älskling, älskar dig" säger han och kysser mig i nacken. Jag blundar och somnar sedan i hans famn.

***************

Jag öppnar sakta ögonen och tittar åt sidan, jag ligger mot Omar's arm. Jag hör ljudet av väckarklockan från mobilen.

"Vem är puckot som ställt klockan såhär tidigt?" Säger han och lägger mobilen under sin kudde som han lägger sig på.

"Jo såhär.." Börjar jag men Omar stoppar mig genom att säga fingret över mina läppar och säger "schhh"

Han slappnar av och blundar igen.

"Omaaaar" säger jag och han tittar på mig och sen stänger han ögonen igen.

Jag reser mig sakta upp på fötter och sträcker på mig. Jag öppnar skåpet och ser en sprutflaksa. Jag tar den och öppnar, den är tom. Jag sätter på vattenkranen och har i lite vattnen. Sen sätter jag på värsta sprutet, siktar mot Omar och sprutar allt vad jag har på honom och skriker

"Fire, fire, fire!" Han sätter sig snabbt upp men lägger sig snabbt ner igen efter det och gömmer sig under täcket.

Han ligger där några minuter och jag hör att han börjar andas djupare och djupare. Jag ser att hans fot sticker ut ur täcket. Jag går långsamt fram och när han minst anar det börjar jag kittla honom, han kommer flåsande fram från täcket och jag börjar kittla honom överallt.

"Neej! Sluta! Engla! På riktigt!" Skriker han

"Nej jag ska sluta på låstas!" Säger jag och fortsätter.

Han suckar och kurar ihop sig till en boll för att undvika mig. Fast jag bara fortsätter.

"Okej, jag ger mig! Jag går upp!" Säger han bestämt och jag kollar mystikt tillbaka på honom.

Jag knuffar till honom och går sen och börjar plocka ihop saker.

"Nu går vi och borstar tänderna!" Säger Omar och flinar mot mig.

Jag skrattar, tar mina kläder som ligger i en hög på golvet, min tandborste och sen går vi iväg.

*****

Jag rättar till min tröja och mitt hår och tar resten av mina saker.

"Remember those walls I built well, baby they're tumbling down" Hör jag Omar sjuga utanför.

Jag låser upp dörren och ser att Omar står och sjunger med sin tandborste i spegeln. Jag kliver ut och han tittar förskräckt bak på mig och sätter handen på hjärtat.

"But they diden't even put up a fight, it diden't even make up a sound" fortsättert han sen.

Jag ler stort mot honom och han går fram och ger mig en kyss.

*****

Vi går tillbaka städskrubben och städar upp alla saker på golvet. Vi går med madrasserna till skolsköterskan, vi går till våra skåp och låser in våra väskor.

"Då är detta äventyret över då!" Säger Omar och lutar sig mot väggen och glider ner på golvet.

~ Omar's perspektiv ~

Jag glider ner på golvet mot väggen, exakt som igår. Det började dåligt men slutade bra. Jag sitter och funderar. Jag kommer inte kunna släppa blicken av henne nu. Vad ska jag göra? Elias kommer inte direkt vara mindre arg på mig nu? Jag kommer plågas dag ut och dag in för att min älskling inte kan vara rygg i sin egen skola. Jag känner tårarna pressa i tårkanalen och jag tittar upp och öppnar ögonen, allt är suddigt. Jag försöker att se något men det går inte, sekunden efter känner jag en varm hand i min axel. Jag vänder på huvudet och ser en suddig Engla. Tillslut orkar jag inte hålla tårarna inne och låter dom rinna nedför mina kinder. Engla omfamnar mig i en stor kram och jag håller ett hårt grepp om henne. Jag låter tårarna rinna.

"Det är bra att gråta Omar" säger hon och stycker mig över ryggen.

~ Engla's perspektiv ~

"Det är bra att gråta Omar" säger jag och strycker han över ryggen.

Vi är tysta, det ända som hörs är Omar's snyftningar mot min axel.

Han släpper taget om mig, jag lägger händerna på hans axlar. Hans kinder är blanka och hans ögon har fått en röd nyans. Jag torkar hans kinder och tar bort lite hår från hans panna.

"Vi åker hem nu" säger han, lägger händerna på mitt huvud och kysser mig mjukt.

Jag nickar och sedan lämnar vi allt som det är. När vi kommer ut tar vi våra händer, igen säger något, tystnaden förblir. Vi väntar på bussen i tystnad, sitter på bussen i tystnad. Jag är den som bryter tystnaden när vi är påväg mot vår gata.

"Vart ska vi nu?" Säger jag

"Vi får smyga in så igen hör oss, jag vet vart extra nyckeln är!" Säger Omar och går upp på hans veranda.

"En fråga, hur ska vi lyckas med det när jag har den spralligaste grabben till pojkvän" säger jag och skrattar.

Omar kollar på mig och jag ser att han blir generad, antagligen reagerade han på ordet "pojkvän". Han kommer med nyckeln och låser upp dörren och kliver in.

Vi tar av oss skorna och våra tröjor hänger vi på krokarna. Omar börjar gå mot nyckelskåpet där han ska hänga nyckeln. Jag vänder mig om för att hämta min mobil.

"Ffff..." Hör jag bakom mig och sen en duns.

Jag vänder mig om och ser att Omar ligger på golvet och håller om sin tå.

"Jag slog i stolen, ta och hjälp mig!" Säger han och jag flinar mot honom.

Sedan sträcker jag honom en hand och han kommer upp på fötter. Jag hänger in nyckeln i skåpet och sen börjar vi färden upp för trappan, i försök att vara tysta allafall.

Jag kliver in genom dörren till hans rum, det är helt mörkt. Jag lägger mig ner på sägen och Omar kommer inte långt efter.

"Nu ska jag sova!" Säger han och lägger armen om mig.

Jag tar upp min mobil och sätter på alarmet tjugo i åtta. Sedan lutar jag mig tillbaka och somnar.

*****

Efter att vi vaknat och fått i oss frukost beger vi oss mot skolan. Jag fick hänga med Omar och hans kompisar hela dagen för att han ville inte släppa mig ur sikte en enda sekund.

*****

Jag ligger i min säng, helt ensam. Jag tittar runt omkring i rummet, upp i taket, jag blundar och försöker sova. Men inget funkar, och allt beror på Omar och fjäriliarna i min mage, jag tror verkligen att jag fallit för honom.

****************

Uppdatering denna måndag också!:D

Dock väldigt tråkigt kapitel.. Men men.

Idag hade vi fotboll och vollyboll cup i skolan och solen tog kål på mig så var inte förvånande om ni hittar några stavfel eller så.

Nattmackor// Kajsa <333