Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 44 - solkysst hud, svullna läppar, långa nätter

Solen lyste igenom det smutsiga fönstret och det kändes som den plats vi just nu låg på var lika varm som självaste solen. Vi lutade våra huvuden mot varandra och bara njöt, av ljudet av bondgård. En gnägning från en av hästarna från stallet, en traktor långt bort på åkern, tuppen som gal stup i kvarten, de andra hönsen som gav ifrån sig nätta tysta ljud och halmen som genast prasslade då vi rörde på oss.
Vi låg uppe på loftet i hönshuset i en liten vrå packad med halm.
"Visste du en sak?" Frågar han mig.
Jag skakar på huvudet och han tar tag i min hand.
"Du är väldigt vacker"
~
Solen är påväg ner från himmelen men luften är fortfarande stekande varm. Jag skuttar fram på den grusiga vägen och Omar går glatt efter. Brevid mig kommer han upp och lägger armarna runt min hals.
"Jag hörde om ett jättekul ställe i skogen" säger han och jag tittar lite fundersamt på honom. Han viker av mitt i vägen och går ner i diket och slinker under elstängslet. Jag gör desamma och nu vandrar vi mitt igenom hästhagen.
"Kan du rida?" Frågar han mig och jag skakar på huvudet.
"Har aldrig ens suttit på en häst" säger jag och vi båda skrattar.
Omar tittar på hästen som står och betar en bit bort och jag vet exakt vad han tänker.
~

Försök efter försök efter försök men inget verkar funka. Omar tyckte altså att vi borde ta hästen ut i skogen, men att rida häst och dessutom barbacka utan träns är inte heller vår grej. Först och främst komma upp på hästen och sedan få den att röra på sig. Efter detta så kommer jag ha många blåmärken och så många minnen. Men testa nya galna saker ingår i livet och att misslyckas ingår också i livet. Allt detta är ett paradis och just nu vill jag aldrig åka ifrån det här stället. Om man bara kunde stanna tiden och vara där man är som lyckigast så länge man ville. Då hade jag spenderat all min tid här med Omar, bara han och jag.'

Omar sätter sig utmattat ner på marken och jag lägger blicken på honom och ler. Hans leende lyser i solnedgången med bakgrunden av hans solkyssta hy förstärker hela effekten. Han sträcker ut armarna för att visa att jag också ska sätta mig ner. Jag böjer mig ner för att sätta mig på marken, men jag snavar på en sten, mitt ben viker sig och jag hamnar på rygg i gräset. VI skrattar och snabbt har Omar lagt sig över mig vilket förhindrar mig att sätta mig upp.

Han tittar på mig, jag tittar på honom, han tittar tillbaka på mig och ett leende växer upp på båda våra ansikten. Han lutar sig närmare mig och våra läppar är bara några millimeter från varandra. Jag smyger med mina händer längs sidorna på hans kropp och då kraschar hans läppar perfekt mot mina. Kyssen håller i länge och utvecklas snart till något djupare.Så där ligger vi, mitt i en hästhage, i solnedgång och kyssser varandra.

Efter en lång diskussion som slutade med att vi drog slutsatsen att ingen av oss kan den är grejen med att rida så belslutar vi oss får att låta hästen vara och gå upp till skogen istället.
När vi äntligen går på stigen som ska leda oss till detta mysiga ställe i skogen har solen nästan gått ner helt. Den ligger lågt och skapar skuggor av träden. TIllslut öppnar stigen upp sig och vi har kommit fram. Framför mig finns en liten pöl av vatten, det är en glänta och inte lika mycket träd här som på andra ställen, solen ger allt en gyllende och varm färg.

"Titta här!" Ropar Omar högt och springer bort mot ett rep som hänger i ett träd precis vid den lilla pölen med vatten. Utan förvarning tar han sats tar tag i repet och slänger sig i vattnet. Jag brister ut i skratt och när han nått ytan så skriker han "Din tur!" åt mig och pekar bort mot repet.
**************
Hejsan svejsan från sjuklingen, varit hemma idag, tittat på serier, skrivit kapitel och druckit upp 2 liter fruktsoppa :)

Ännu ett utdrag från Engla's dagbok och blev faktist nöjd med detta? Händer inte ofta
Har skrivit klart nästa kapitel, planerat nästintill hela 46 sen kommer slutet :o