Utan Dina Andetag - The Fooo Novell

Kapitel 2 - It's you and I against the world

Detta har hänt:

Jag ser att Ogge också kommit ut på scenen och vrider ner sin mikrofon till munnen

"Okej.." Säger han men kommer inte länge innan skriken överröstat honom.

***************

Vi båda sätter fingret för att visa att dom ska vara tysta, fast dom börjar skrika ännu mer. Men tillslut tystnar dom och Ogge kan börja prata

"Jo eftersom detta är våran sista konsert på våran första turné så vill vi göra något speciellt här" alla börjar skrika och vifta på händerna. Sen fortsätter jag

"så jag vill att du! Du där kommer upp på scen Nu!" Säger jag och pekar på tjejen jag sett förut. Hon tittar på mig som om det vore ett skämt och bara står där. Hon sätter handen för munnen och jag ser att hennes ögon blir blanka. Dom gör en väg för henne så hon kommer fram och hon går mot staketet till vakten som ska lyfta över henne.

När hon sätter sina fötter på scenens kant tar jag tag i hennes händer och drar henne till min famn. Jag hör att hon gråter, jag släpper henne och lägger händerna på hennes axlar.

"Gråt inte snälla, det är deprimerade" säger jag och skrattar lite. Hon torkar tårarna ur ögonen och Ogge kommer och kramar henne. Sedan går vi över till scen och dom andra killarna.

~ Engla's perspektiv ~

Jag går mot scenen där Oscar slår upp sina armar och jag kramar honom. Jag känner tårnarna bränna men låter dom inte rinna nedför mina kinder. Sen ger Felix mig en lätt kram och lägger armen om min axel. Sedan kommer Ogge på andra sidan om mig.

"Vad heter du?" Frågar Felix mig och tittar på mig.

"Engla" säger jag lite högre så att han ska höra mig.

Precis då känner jag att jag får massor med blickar på mig. Jag vänder snabbt huvudet bakåt och ser att Omar precis då vänder på huvudet. Jag vänder mig tillbaka till Felix håll och han säger

"Vad vill du göra för extra grej då?" Jag tittar ut över publiken.

Jag måste komma på något som alla kan vara med om. Jag är helt säker på att alla där nere vill stå exakt där jag står nu. Det känns inte rätt att ta dom för mig själv.

"Okej, jag vill att ni som sista låt sjunger volcano" säger jag och kollar runt på dom medans publiken skriker ännu mer. Ett leende växer fram på deras ansikten. Jag sätter mig borta på bänken på scenen och sedan börjar låten.

Felix börjar sjunga och sätter sig på knä framför och tar min hand. Sedan när han är klar vänder Omar mitt ansikte med sin hand mot sitt ansikte och sjunger till mig.

Sedan reser vi oss upp och dom sjunger refrängen mot fansen. Sedan när Oscar började sjunga tar han tag i mig och gör så att jag snurrar över golvet. Sedan tar han emot mig med världens största leende. Efter det kommer Ogge, han kommer närmare än någonsin och greppar mina händer och trycker mig mot honom. Våra nässlor nuddar varndra, Ogge's ögon är så obeskrivligt fina och han luktar extremt gott. Och han sjunger, så underbart och alla skriker ännu mer.

Sedan lägger han och Omar armen om mina axlar och sjunger refrängen.

Omar tar med mig ut till scenen i publiken och börjar dansa tryckare med mig. Skriken blir högre och jag trycker mitt ansikte imot Omar's axel för att inte gråta. Jag känner att dom andra omfamnar oss och jag känner värmen som uppstår. Alla släpper mig och nu står dom där, mindre än en meter framför mig. Jag kollade i deras i ögon och det kändes som flera minuter men vilket bara motsvarade några sekunder

"Så, nu är våran första turné avslutad, hoppas ni alla uppskattar detta, vi gör det för er. Jag älskar er så jävla mycket" säger Omar sedan kom han mot mig för att hjälpa mig ner från scenen medans dom andra fortsatte prata.

Vakten ställer sig framför fansen som blir helt galna och sträcker fram sina händer. Han hoppar ner från scen och skriken blir dubbelt så höga som innan.

"Kom!" Skriker han och sträcker ut sina armar. Jag ställer mig på knä för att hoppa men tvekar. Precis innan jag tänkte hoppa igen så känner jag att någon tar tag i mig och sätter ner mig i Omar's famn.

Jag slår armarna om hans hals för att få fallet så mjukt som möjligt. Sedan tittar jag upp och ser att Ogge står där och vinkar åt mig. Jag ger honom en blick som skulle betyda "TackFörHjälpenSuperOG" men som lika hjärna skulle kunna betyda "JagVillHaMerBaby".

Omar höll mig fortfande i sin famn och gapskrattade. Underbara människa, var det ändå jag kunde tänka på.

"Omar sluta leka livräddare" sa Oscar och viftar med händerna

"Kom nu haffare" säger Felix.

Jag sätter händerna på staketet och försöker komma över, men allt bara blir snurrigt. Vakten hjälper mig en gång till att komma över och denna gången vek mina ben sig och jag ramlade ner på marken. Trycket blev för mycket, mitt hjärta bultar hårt och mina blodådror pumpar av adrenalin. Jag var fortfande vaken men visste nog inte vad som pågick. Jag tittade upp på scenen och på Omar. Han hade en besvärad min i ansiktet och plötsligt gick han ut på scenen ut i publiken mot mitt håll. Skriken blev högre än förut som alltid och jag blundade bara för att komma därifrån.

***************

Här har ni andra kapitlet, bara för att min bästis tjatade mig till det! :**

Om ni gillade kapitlet, rösta på det. Så jag vet liksom! ;)

Har inte så mycket mer att säga så, vi ses när kapitel tre läggs ut! ;)

Nattmackor// Kajsa <'33