Tur i oturen

13

"Här bor vi." Vi har precis kommit fram till mitt hus.
"Jag bor inte så långt bort. En annan dag måste du träffa mina föräldrar." Jag ler och nickar, jag öppnar dörren och tar av mig ytterkläderna.
"Kolla vad jag hittade!" Ropar jag. Steg hörs och sedan kommer Lucas fram.
"Nej men du skojar? Är det inte lille Chris Baker?" Dom gör något slags kill handslag och kommer genast in på något samtal. Alla här i familjen tycker om Chris och konstigt att dom inte gjorde det då han och jag var med varann sedan vi föddes inprincip. Jag rör mig mot köket och ser mamma dukat upp allt.
"Men hej Chris! Vad kul att se dig!"
"Alltid lika kul att se dig med Vivianne." Alltid lika flörtig.
"Äter du med oss?"
"om det är okej." Alla tycker det nog är okej. Nått måste vara annorlunda med honom. Han har ju tatueringar? Varför?

***
Alla har satt sig och börjat äta.
"Var är Herr Frank då?" Frågar Chris.
"Han jobbar tyvärr. Han skulle blivit väldigt glad över att se dig. Men vad gör du här? Jag trodde inte du och Emily hade kontakt?" Jag önskade vi hade det.
"Vi har faktiskt flyttat hit för några dagar sen."
"Men vad kul! Är allt bra hemma då?" Jag kollar mot Chris, hans ögon smalnar kort av. Aha! Nått är annorlunda. Visste det.
"Japp, allt är som vanligt." Mamma ler och vi fortsätter ha ett vanligt samtal.
"Vad bra du är här. Nu kanske du kan ha lite koll på Emily då hon är med den där Killen. Ethan var det väll." Jag suckar lite och nickar lite.
"Inget trevligt sällskap skulle jag säga då han tar droger med mera." Säger Lucas och tittar mot mig.
"Tar han droger?" Jag kollar nu mot mamma. Toppen.
"Asså... ja eller jag vet inte om han gör det nu.." mumlar jag lite. Jag känner Chris blick mot mig men jag tittar ned i tallriken av någon anledning.

***
Chris och jag har dragit upp till mitt rum. Jag kollar klockan och ser det är två timmar kvar tills han hämtar mig. Jag vill egentligen inte festa.
"Såå. Den där Ethan? Droger? Det var väll inte det bästa valet. Du kunde väll tagit någon söt nörd eller något." Jag skrattar lite kort till och sätter mig på sängen.
"Jag vet inte... vet inte om han och jag blir något allvarligt." Jag tror Ethan och jag blir något allvarligt.
Han nickar lite och kollar sig omkring, fastnar med blicken på ett armband på skrivbordet.
"Du har fortfarande kvar det." Vi båda skrattar lite lätt av minnet. Det armbandet gjorde jag som vänskaps armband så vi aldrig skulle glömma varann.
"Har du?" Han vänder sig om och kollar mot mig. Nickar. Jag ler av lättnad.
"Men du?" Han sätter sig ned bredvid mig.
"Är allt bra hemma?" Han skruvar lite på sig, hans ögon smalnar av.
"Berätta Chris." Han suckar.
"Asså... jag tror mina föräldrar ska skilja sig." Mumlar han och har blicken ned på golvet.
"Varför?" Frågar jag, han rycker lite på axlarna.
"Dom berättar inte och jag tror det är därför vi flyttade på grund av den orsaken." Jag suckar.
"Är din mamma eller pappa här?"
"Mamma. Pappa skulle aldrig velat lämnat det nya stället vi flyttade till." Jag kramar om honom, bara en lång och tyst kram och kramen är den bästa kramen någonsin.
"Ska inte du fixa sig till en fest?" Jag suckar och lutar mig ned för sängen och tittar upp i taket. Samma gör Chris.
"Följer du med?"
"Nae, tror inte det kommer sluta så bra. Ethan tycker inte om mig." Jag skrattar lite.
"Han är inte lätt att vara med." Mumlar jag och reser mig upp. Tar upp mobilen och skickar till Olivia att hon ska bli med på festen.
"Jag borde dra hemåt, mamma mår inte dunder just nu." Jag nickar förstående.
"Om det inte ordnar sig så kommer hennes mående bli bättre. Var alltid med henne för du är hennes största lycka." Han ler.
"Samma Emily, dig och dina stora ord" jag ler. Måndag morgon ska jag se dig med vänskaps armbandet.
Han flinar. "Bara om du har det på dig också." Jag ler.