Tur i oturen

40

Klockan är runt midnatt, Chris ligger och sover men jag mår illa och har en stor fråga i huvudet. Är jag gravid? Jag ställer mig försiktigt upp från sängen och går till resväskan och letar efter ett graviditetstest. Jag har sökt om symptom och liknande och paranoid som jag är köpte jag testet för några dagar sedan då jag skulle ''köpa kläder'' till mig själv.

Jag går till mitt gamla badrum och låser, gör testet och sedan väntar jag. Jag kollar ned i sten golvet större av tiden och bara väntar ut, hjärtat slår snabbt. Om jag är gravid, vad kommer Chris tycka? Är jag redo? Är han redo? Vill han ha barn? Vill jag ha barn?

När tiden gått tar jag testen och kollar på det.
"Herregud." Mumlar jag, jag sväljer hårt och stoppar testet i förpackningen och går ut från badrummet. Stoppar det i min resväska medan jag inte vet hur jag ska reagera. När ska jag berätta för honom?
Jag lägger mig ned bredvid honom på sidan och han drar mig till sig.
"Allt bra hjärtat?" Mumlar han trött.
"Ja." Mumlar jag och sväljer hårt.

***

Det är morgon nu, jag har varit vaken ett ganska bra tag nu så jag är redan fixad.
"Hur länge har du varit vaken?" Jag kollar mot Chris som precis vaknat.
"Sedan 7." Jag lägger på sista dragen av mascaran.
"7?! Klockan är ju för fan 12 nu? Är allt okej?" Jag drar igen blixtlåset på smink väskan.
"Ja, allt är bra. Klä dig så går vi ned och äter." Chris nickar lite tvekande.

När han klätt på sig så går vi ned och sätter oss. Mamma har gjort fattiga riddare så vi äter det.
"Idag drar ni då." Jag nickar mot mamma.
"Bara tolv timmar ifrån." Säger mamma, vi båda skrattar lite lätt.
"Vi kommer hälsa på. Tänk när det är jul. Då måste vi komma." Säger jag och stoppar i mig lite mat.
"Ja och när ni får barn måste dom komma och träffa mormor och morfar." Jag kollar mot Chris som ler mot mig. Han lägger handen på mitt lår och äter. Jag måste berätta för honom.

***

"Men vi ses väll, hejdå mamma." Jag kramar om henne och sedan pappa. "Hejdå pappa." Likaså säger Chris hejdå till mina föräldrar. Vi går ut från huset och mot bilen.
"Glömt mig eller?" Jag kollar åt sidan och ser Lucas, jag ler stort och går fram och kramar om honom.
"Du skulle komma igår!"
"Blev lite försenad." Chris och Lucas kramar om varann.
"Så, tolv timmar?" Jag nickar lite.
"Men vi hörs, på högtiderna. Vi måste dra nu." Säger jag. Jag vinkar åt alla hejdå och sätter mig i bilen med en suck, lutar bak huvudet.
Chris sätter sig bak ratten och börjar köra.
"Kan du stanna vid klippan?" Chris kollar mot mig och nickar, jag ler lite och kollar ut genom fönstret.

Jag flätar ihop våra händer när vi klivit ur bilen. Vi ställer oss på klippan och jag kollar mot utsikten.
"Det är en sak jag vill berätta..." Börjar jag och kollar mot Chris.
"Berätta." Han ler och vi kollar varann i ögonen.
"Jag är gravid." Enda som hörs är vågorna som slår mot stenarna och Chris bara ser på mig. Hans blick flackar ned mot min mage och sedan mot mitt ansikte.
"Du är gravid? Är det jag som är pappan?" Jag skrattar lite.
"Såklart det är. Bara dig jag har legat med på senaste åren." Han drar mig närmre och trycker sina läppar mot mina.
"Jag älskar dig." Säger han medan han ser in i mina ögon.
"Så du är inte arg? Vill du ha barnet? är vi redo?" Han ler.
"Jag är redo om du är det." Jag ler.
"Vet du om inte jag hade uppdraget vid restaurangen hade jag aldrig vetat du var här. Vi kanske skulle aldrig stått här." Säger han med ett litet leende.
"Det var nog turen i oturen." Jag ger honom en kyss. Exakt vad det var. Allt var en sån jävla otur att det skulle bli skottlossning då men också tur för då skulle inte Nova dragit med mig och jag skulle sett Chris. Så det var verkligen turen i oturen.